Hur överlever jag?
Har ni varit i kontakt med BUP?
Inlägg från: Jimmy75
|
-
-
Anonym (Mamma) skrev 2025-07-19 09:42:38 följande:Låter som att hon är långt ifrån klar med terapi. Hon behöver förstå hur tvång fungerar och hitta krisstrategier! Har hon en lista hon kan beta av när tvång och ångest kickar in?
Hade också funderat på medicin, t ex lergigan.
Inte rimligt att hela bördan ska ligga på dig!Dock viktigt att påpeka att man inte bara går och skaffar Lergigan. Det behöver bedömas av psykiatrin innan man kan ta ställning till om det bör sättas in och det måste finnas vårdplan och uppföljning av medicineringen och dosering.
Att hon behöver något annat eller något mer instämmer jag med. Länkar till lite information som kan vara bra att ta del av. Rent praktiskt och konkret när det gäller hur man går tillväga för att söka viss hjälp kan skilja mellan regioner, men övriga delar som ökar förståelsen och kunskapen är relevant oavsett var i landet ni bor. Nu länkar jag bara till vissa delar, men rekommenderar att klicka runt i plattformen för att se vad som finns och vad man känner stämmer in. Riktar mig främst till TS av uppenbara skäl, men även andra som läser detta och har svårt att hjälpa och stötta sina barn och ungdomar kan har nytta av det. Sista länken innehåller resurser som riktar sig direkt till ungdomen och informationen där är tänkt att vara anpassad för målgruppen.
https://vard.skane.se/psykiatri-skane/for-barn-och-unga/tips-och-rad-for-narstaende/kanslor-och-tankar/#315388
https://vard.skane.se/psykiatri-skane/for-barn-och-unga/tips-och-rad-for-narstaende/
https://vard.skane.se/psykiatri-skane/for-barn-och-unga/tips-och-rad-till-dig-under-18-ar/ -
Anonym (Mamma) skrev 2025-07-19 11:29:46 följande:Lergigan är en väldigt snäll medicin som är enklare att få än utredning och kvalificerad terapi. Låter ju som att barnet har konktakt med bup i och med att hon redan har fått terapi. Typiskt bup att pga bristande resurser anse någon färdigbehandlad trots att de behöver både långvarigt samtalsstöd och eventuellt medicin!
Vi kan vara helt överens om att barn- och ungdomspsykiatrisk vård idag tyvärr inte är rustat att möta behovet som finns i samhället. Bedömning i enskilt fall kräver väldigt mycket mer info för att kunna ha en uppfattning om hur rimlig den är och det är ju inte information vi ska ha heller.
Viss samtalsterapi sköts av första linjen. Om man kommer dit eller till BUP beror på hur En-väg-in har triagerat ärendet. Ångesten är ju symtomet och för att komma åt det behöver man ju feta vad som bidrar till den vilket inte alltid är så enkelt.
-
Helt överens att mycket mer hjälp och stöd behövs här. Också som du säger att man inte får gå före i en kö på de omständigheterna. Det är även så att om bedömaren inte förstår att problemen finns även i skolmiljön men inte märks pga att flickan är bra på masking och har goda kognitiva resurser så är risken stor att hon inte ställs i kö. På många ställen är det kuratorer som gör den första bedömningen på BUP och de kan vara jättebra på många sätt, men när det gäller bedömning av möjlig NPF av lite mer komplicerad karaktär....vilket det inte sällan är så har de, fullt begripligt, inte samma kompetens som en psykolog. Det är olyckligt med den bristen på psykologer (inte enda yrkeskategorin som saknas) som finns inom barn- och ungdomspsykiatrin. Absolut vart att kolla kommunala resurser. De har många gånger olika former av samtalsstöd, både riktat till ungdomar, föräldrar och ibland även familjeterapi.Anonym (Mamma) skrev 2025-07-19 11:54:39 följande:Som det ser ut här, enligt egen erfarenhet, så ska vara riktigt illa om man erbjuds terapi direkt. Snarare handlar det om akutstöd och en köplats för utredning och behandling. Hon sköter ju skolan och klarar sig, så hon lär inte få gå före, även om mamman lär bli utbränd av det här tillslut.
Så, eftersom hon kommit så långt att hon fått terapi så slår jag ett slag för läkemedelsbehandling, mer okvalificerat och långvarigt samtalsstöd och föräldrastöd också. Inte rimligt att mamman ska bära hela den här bördan.