Hur överlever jag?

Hon har tvångstankar. 
Ingen medicinering och går i skolan. Finns vänner men ingen särskilt nära längre. 
Tror inte vi triggar varandra, det är hennes tvång som startar ångesten på kvällarna så söker hon försäkran från mig eller får diverse otrevliga utspel pga ångesten. 

Det andra barnet tror jag inte är pga hennes ångest utan dess egna utveckling. Den måste ju få existera och ha sina egna motgångar fast hon mår dåligt. Men mycket fokus har ju varit kring henne. 

Det som triggar mig är att det blir så mycket utspel och att hon söker försäkran från mig i sina tvång, vilket jag inte ger. 

Tack för alla engagerade svar. 

Vi har gått både på första linjen i en terapi och sedan på BUP. 
Problemet är att hon inte fortsätter med sina övningar hemma som man behöver göra, för att utmana sina tvång. Jag måste tjata. 
Har sagt till henne nu att vi måste ta ett rejält tag nu och komma igång med övningarna igen på daglig basis annars måste vi gå i ny grupp vilket hon inte alls är sugen på. Inte jag heller om jag ska vara ärlig. Vi har under bara en termin gått i två grupper. Känner det läggs så mycket på oss föräldrar och jag förstår verkligen konceptet och att antalet sökande är för många, men det är rätt komplicerat att agera terapeut med sitt barn. Speciellt svårt när man har fler barn och står ensam varannan vecka. 

Gällande medicinering har jag också funderat på det men tror inte de är så glada för att skriva ut det. Tror inte de riktigt förstår nivån på hennes ångest när den väl kommer. Det är ju främst kvällar och då är nivån hög.
Har varit mindre nu när vi avslutade terapin men blev helt uppgiven nu när hon börja eskalera tvången igen.
NPF tycker BUP inte det finns underlag för utifrån vad de sett på terapierna. Varit flera psykologer som varit med. 

Jag och hennes pappa är separerade och har barnen varannan vecka. Tror jag måste lära mig ta distans till detta men det är tufft och det gör mig orolig när hon mår så dåligt.
Också tufft att min ganska nya partner uttryckte detta tär på vår relation för jag har det tufft. 

Så planen är, få igång henne med exponeringsövningarna igen, blir det inte bättre får vi kontakta BUP igen. De sa man har en snabb väg in om det är nära inpå avslut.