Vill inte ha analsex!

Jag har sagt att jag inte vill och att det gör ont, men tror att han kanske tänker att jag ?kanske kommer tycka det är skönt när vi sätter igång?, Eftersom att jag har tyckt om det en eller två gånger för länge sedan. 
Sen tror jag han tycker att jag kanske kan stå ut med nån gång ibland för att göra honom glad, jag har oxå tänkt på det att jag kanske kan stå ut med det en gång om året eller liknande för att han ska vara nöjd. Det är därför jag ?försöker vilja? men jag vill verkligen inte, och han vet det, iaf blev han nog påmind om det igår. 
Jag har känt en gång för några månader sedan att jag eventuellt var sugen på att testa, men jag sa inget för att jag var rädd att det skulle bli såhär, att jag skulle ångra mig och inse att hag inte ville och då skulle han bli sur eller besviken. 
Men varje gång som vi har gjort det & de slutar dåligt, har varit för att jag absolut egentligen inte varit sugen eller velat gjort det.
Jag tror han vet men jag försöker ändå för hans skull.
Jag vet som många skriver att hans beteende inte är okey. Jag ska nog göra som många skriver och ta och prata med honom på allvar, och vara rak och tydlig med hur jag känner  och om han inte kan acceptera det så får han välja att lämna. Jag vill såklart att det ska gå att lösa, för han är bra för mig på många andra sätt, men denna biten är verkligen jätte jobbig för mig. Och igår vart det verkligen otroligt jobbigt! 
Men jag tror att även han tycker att detta är jätte jobbigt, vilket gör mig så ledsen. 
Jag tror han känner dåligt samvete eller något sådan med tanke på hur han betedde sig på morgonen..
Men som vissa skriver att han har nån ?störning?, han har ingen störning men jag vet att han har begränsningar.

Han är inte så emotionell av sig. Han har vissa sociala svårigheter, med att läsa av andra och sådan. Vilket jag vet. Därför klandrar jag mig själv för detta oxå, att jag borde säga ifrån och inte ?låta han göra? det, för han kanske inte förstår helt att jag inte vill när jag låter honom. 
Men samtidigt har jag svårt att tro att han verkligen inte förstår när jag sagt nej många gånger och när jag suckar, säger att det gör ont, säger ajjj & spänner mig osv. 

Det låter kanske som att han har jätte stora svårigheter, men det är inget som andra märker, eventuellt lite i vissa situationer men jag som partner märker tydligt att han har vissa begränsningar vad gäller förståelse för andras känslor, emotionellt, och i samspel med andra människor och att läsa av andra, eller typ att han är obrydd, detta har vi pratat om oxå och han erkänner oxå det. 
Jag har inte sett detta som en negativ sak då jag är raka motsatsen, alltså väldigt emotionell och empatisk, till en gräns då detta blir väldigt utmattande, jag tänker väldigt mycket och stressar över mycket.

Han är raka motsatsen vilket hjälper mig att balansera upp mina svårigheter väldigt bra. Han är alltid tydlig med vad han tänker och väldigt lugn och neutral i (för mig) stress fyllda situationer. Han är okomplicerad, rak och enkel att förstå. 
Men dessa sidor blir även ett hinder i situationer som den jag beskrivit. Det låter kanske som att han är en okänslig person, men det är han inte. Han bryr sig, hjälper mig, lyssnar på mig och stöttar mig i vardagen på det sättet som jag behöver. 

Det eviga rådet grundar sig i att det väldigt ofta uttrycks av TS själv att de ser så mycket annat fint och vill att det ska gå att rädda etc etc.

Jag håller med dig att det borde vara SOLKLART för honom att detta är så olämpligt och fel att jag saknar ord....men av någon okänd anledning har han ju antingen inte begripit det, eller så skiter han i det. Frågar du mig personligen skulle TS springa därifrån. Men nu är det inte någon av oss andra som lever i relationen och vi kan inte bestämma eller styra över hur någon ska göra....eller veta vad det är som gör att en person inte vill lämna. När personen inte är där tankemässigt är det inte mycket hjälp att endast skandera lämna....hur mycket jag än tycker det själv. Därför försöker man belysa det på olika vis och säga hur de kan försöka hantera situationen om det nu är det de vill.

Jag råkade trycka på 👎, det var inte meningen.. 
Tack för dina svar, det är till hjälp, skönt att höra från andra utifrån. 
Jag vet egentligen oxå att det inte alls är okey, och jag hade nog rådit min vän att lämna om hon skulle brättat liknande till mig.  
Jag vill bara så gärna få det att fungera eller lösa ut det, att det ska bli bra. Eftersom jag verkligen djupt älskar honom..
Vi har varit tillsammans några år (vill inte säga exakt för anonymitet) & vi har haft en del hinder på vägen som vi tagit oss igenom. Och jag ser så mycket positivt han bidrar med till mitt liv oxå. Jag har tänkt hela tiden att jag vill gifta mig och skaffa barn med honom & vi har pratat om det och har andra livsplaner och erfarenheter tillsammans. Det är så mycket jag ger upp ifall jag skulle göra slut för detta.
Men när det här igår hände, så blir jag så förvirrad och besviken för jag vill inte att min/våran framtid ska vara såhär.

Jag råkade trycka på 👎, det var inte meningen.. 
Tack för dina svar, det är till hjälp, skönt att höra från andra utifrån. 
Jag vet egentligen oxå att det inte alls är okey, och jag hade nog rådit min vän att lämna om hon skulle brättat liknande till mig.  
Jag vill bara så gärna få det att fungera eller lösa ut det, att det ska bli bra. Eftersom jag verkligen djupt älskar honom..
Vi har varit tillsammans några år (vill inte säga exakt för anonymitet) & vi har haft en del hinder på vägen som vi tagit oss igenom. Och jag ser så mycket positivt han bidrar med till mitt liv oxå. Jag har tänkt hela tiden att jag vill gifta mig och skaffa barn med honom & vi har pratat om det och har andra livsplaner och erfarenheter tillsammans. Det är så mycket jag ger upp ifall jag skulle göra slut för detta.
Men när det här igår hände, så blir jag så förvirrad och besviken för jag vill inte att min/våran framtid ska vara såhär.

Jag råkade trycka på 👎, det var inte meningen.. 
Tack för dina svar, det är till hjälp, skönt att höra från andra utifrån. 
Jag vet egentligen oxå att det inte alls är okey, och jag hade nog rådit min vän att lämna om hon skulle brättat liknande till mig.  
Jag vill bara så gärna få det att fungera eller lösa ut det, att det ska bli bra. Eftersom jag verkligen djupt älskar honom..
Vi har varit tillsammans några år (vill inte säga exakt för anonymitet) & vi har haft en del hinder på vägen som vi tagit oss igenom. Och jag ser så mycket positivt han bidrar med till mitt liv oxå. Jag har tänkt hela tiden att jag vill gifta mig och skaffa barn med honom & vi har pratat om det och har andra livsplaner och erfarenheter tillsammans. Det är så mycket jag ger upp ifall jag skulle göra slut för detta.
Men när det här igår hände, så blir jag så förvirrad och besviken för jag vill inte att min/våran framtid ska vara såhär.