Vill inte ha analsex!
Jag och min partner har haft analsex några gånger. Jag har tyckt att det varit skönt en eller två gånger, men alla andra gånger har jag tyckt att det inte alls är skönt utan att det gör jätte ont och att det är äckligt. Jag har försökt stått ut för att göra honom nöjd.
Han brukar peta fingrar där ofta när vi har sex vilket jag är okey med.
Men de senaste gångerna vi ?testat? ha analt så har det slutat med att jag gråter och han blir frustrerad.
Han vill väldigt gärna ha Analsex, Men jag är verkligen inte sugen på det. Han tillochmed önskade sig det på sin födelsedag,
Vilket jag tänkte försöka fullfölja men fick bara ångest och var inte alls sugen så det blev inget. Detta var flera månader sedan, han har tagit upp det flera gånger och varje gång jag säger nej känns det som jag gör honom besviken.
Igår när vi hade sex så tog han fram en buttplugg & det var jag inte häller så sugen på först men jag lät han sätta in den. Det blev skönt sen, Men efter jag kommit så ville han stoppa in sin snopp och såklart har inte mina känslor kring analt förändrats, men jag lät honom testa.
Det gjorde som vanligt väldigt ont och jag sa aj nästan hela tiden, men försökte slappna av eller tänka på annat för hans skull.
Han fortsatte och jag ville bara att han skulle komma så att han blev nöjd så jag sa inget & försökte härda ut. Men efter en stund när jag sa ajj frågade han om han ska sakta ner & jag sa ne kom bara i mig & att han skulle fortsätta för att bli klar.
Men han kom inte, så skulle han byta ställning och drog ut. när han skulle in igen, höll han på att åka in fram istället så jag drog tillbaka & då frågade han om jag inte vill ha sex? & så sa jag kom bara i mig fortsätt, och jag kanske lät sur eller irriterad men det var för jag var det. men då blev han sur och sa nej jag går bara och runkar av migsjälv i duschen!
O så gick han ut ganska snabbt och jag hörde att han slog eller välte stolar i köket på vägen till badrummet, (av frustration).
Men jag blev såklart ledsen och jag kände mig äcklig och dålig osv.
Han kom tillbaka efter en stund och sa att jag skulle ställa mig så bäddar han rent ( för han vet att jag alltid vill göra det och duscha efter vi haft analt) Men jag sa bara nej det behövs inte och låg kvar.
Då kom han efter en stund med en handduk och sa att jag kunde ligga på den, men jag ville inte.
För jag låg och grät bara och grät.
Jag kunde inte somna, han låg brevid och sa tack för att du försökte iaf. och att det var inte mitt fel utan hans fel.
Men jag bara fortsatte gråta & sen efter kanske 1-2 timmar.
Kände han där nere på mig, vet inte varför, men så fortsatte han som att han skulle försöka stimulera mig kanske för att det fortfarande var vått.
Men det tyckte jag var gränsen, eller jaa jag tyckte det var droppen då jag låg och grät fortfarande och han försöker göra så. elelr vet inte vad han tänkte.
Jag gick iaf upp och duschade och plockade undan lite, spritade golvet (där buttpluggen Legat) och sen gick jag och la mig på soffan.
Efter kanske 30 min ropade han på mig men jag svarade inte.
På morgonen när han skulle till jobbet kom han och kramade mig ( trodde att jag sov). Trotts att han ej duschat sedan sexet, vilket jag tycker är virdrigt när det kommer till analt iaf.
När han gick på toaletten ropade jag lite tyst på våran hund för att gosa & då hörde han mig & frågade om jag var vaken, jag savarade inte.
När han skulle gå sa han hejdå och ha en fin dag, jag sa tack detsamma. han frågade om han fick en kram och jag gav han en kram. Sen åkte han.
Jag vet inte vad eller hur jag känner kring detta. Jag känner att det är ju inte alls okey & jag blir ledsen för att han verkligen försöker fast han vet att jag inte tycker om det, att han fortsätter fast han uppenbarligen märker att det gör ont.
Jag älskar honom & jag vill såklart att han ska vara nöjd. jag anstränger mig o försöker verkligen men jag tycker inte om det & det gör bara ont. men han vill verkligen ha det.
Men jag vet inte hur jag ska tänka kring igår.
Jag säger ju inte ifrån, jag låter han göra det. Men samtidigt så vet han ju hur jobbigt jag tycker att det är & jag förstår inte hur det kan vara så viktigt.
Hur mycket ska man gå emot sig själv och ?stå ut med? för att få sin partner nöjd. eller jag vet inte. vet inte ens vad eller varför jag skriver här.
Jag vill absolut inte prata med nån jag känner om detta, jag skäms och jag vill inte att nån ska se illa på honom, eller tycka dåligt om honom.
Men det känns som jag behöver eller vill prata med någon om det för sitter bara hemma själv och gråter och kollar på tv.
Jag vet inte ens vad jag tänker att jag ska få för respons här? Jag vill vara anonym men ändå prata av mig.
Jag känner att det är fel men jag vet inte hur fel och jag vet inte vad eller hur jag ska se eller agera på saken.
