Jag måste åka in så snart jag bara kan, men exet vägrar ha barnen, för det förstör tydligen hans planer. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, risken är stor att jag läggs in, så även om barnen klarar sig själva under dagen, så kan de inte vara ensamma över natten... och de borde inte behöva vara ensamma och oroliga alls... har ingen som kan hjälpa heller...
Ring Socialjouren på din kommun och be om hjälp!
Jag måste åka in så snart jag bara kan, men exet vägrar ha barnen, för det förstör tydligen hans planer. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, risken är stor att jag läggs in, så även om barnen klarar sig själva under dagen, så kan de inte vara ensamma över natten... och de borde inte behöva vara ensamma och oroliga alls... har ingen som kan hjälpa heller...
Har du verkligen inget socialt nätverk? Inga vänner? Kolleger? Grannar? Barnen har inga kompisat?
Det är för jävligt att pappan är en sån självisk skitstövel, inte bara för att han inte hjälper dig utan mest för att han skiter i sina barn när de behöver honom, men jah tänket också att som ensamstående förälder har man ett ansvar att se till att ens barn har trygghet om det händer fötäldrarna något. Bättre sent än aldrig, det här är en möjlighet att bygga upp det. Dags att ringa alla ni har runt er.
Hittar du verkligen inget så är det, som andra skriver, socialen. Bättre att du kontaktar dem själv och ber om hjälp än att de får reda på att barnen kanske lämnats ensamma medan du varit inlagd.
Jag hade tagit kompisar till mitt barn att passa, i situationen du beskriver. Fråga kompisars föräldrar, försök beskriva utan att demonisera pappan - utan neutralt beskriv bara att han inte kan ta barnen pga vad han nu sagt. De föräldrarna kommer ändå döma honom och sedan hjälpa dig, skulle jag tro.
Hade absolut kunnat ta något syskon med.
Sedan är ett råd att försöka bygga upp att ha några att fråga, utifrån att du är ensamstående. Samma sak där, hade en kompis blivit ensamstående och bett om att ha mig som reserv i dessa lägen hade jag tackat ja.
Jag har själv behövt be ganska långväga bekant om hjälp när jag var student i en ny stad med hund och utan bil. Det var en äldre kvinna som hade en hund som ibland lekte med, men hon steg verkligen in när jag blev akut sjuk och behövde vård. Hon både körde mig till sjukhus och tog hunden att passa. Var såklart jobbigt att fråga men hon blev bara glad att kunna hjälpa till.
Hur går det för er?
Kanske steppar pappan upp om du förklarar att du annars behöver be socialen om hjälp.
Jag måste åka in så snart jag bara kan, men exet vägrar ha barnen, för det förstör tydligen hans planer. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, risken är stor att jag läggs in, så även om barnen klarar sig själva under dagen, så kan de inte vara ensamma över natten... och de borde inte behöva vara ensamma och oroliga alls... har ingen som kan hjälpa heller...
Be din närmsta granntant, de brukar vilja hjälpa till. Se bara till att hon är singel/änka så det inte finns en ful gubbe med i bilden. Du kanske inte alls blir inlagd utan får komma hem snarast så då är det ju lugnt. Se bara till att sätta upp en akutkontakt om detta skulle hända igen så du inte hamnar i denna sits någonsin.
Visst, pappan hade ju kunnat ta hand om dom men han kanske verkligen inte kan, han kanske är utomlands eller vad som helst. Och det kan han ju inte bli klandrad för. När det är din vecka med barnen är det du som måste stå för allt ansvar och det inkluderar en backup plan i situationer som denna. Ni är skilda och han kan inte leva efter ditt liv längre, om ni nu inte har en överenskommelse.
Om du verkligen inte hittar nån nu i detta ögonblick så ta med barnen till sjukhuset så löser personalen det hela, de kan kontakta socialtjänsten åt dig. Låter just nu som att du får hjälp omedelbart är det viktigaste, allt annat löser sig. Dina barn behöver inte alls bli lämnade ensamma.
Festligt med människor som måste skriva "Har du inga vänner, o har barnen inga kompisar"
Bara patetiskt och empatilöst att svara så. Vilket troll
Be din närmsta granntant, de brukar vilja hjälpa till. Se bara till att hon är singel/änka så det inte finns en ful gubbe med i bilden. Du kanske inte alls blir inlagd utan får komma hem snarast så då är det ju lugnt. Se bara till att sätta upp en akutkontakt om detta skulle hända igen så du inte hamnar i denna sits någonsin.
Visst, pappan hade ju kunnat ta hand om dom men han kanske verkligen inte kan, han kanske är utomlands eller vad som helst. Och det kan han ju inte bli klandrad för. När det är din vecka med barnen är det du som måste stå för allt ansvar och det inkluderar en backup plan i situationer som denna. Ni är skilda och han kan inte leva efter ditt liv längre, om ni nu inte har en överenskommelse.
Om du verkligen inte hittar nån nu i detta ögonblick så ta med barnen till sjukhuset så löser personalen det hela, de kan kontakta socialtjänsten åt dig. Låter just nu som att du får hjälp omedelbart är det viktigaste, allt annat löser sig. Dina barn behöver inte alls bli lämnade ensamma.
Hoppas att det löste sig.
Festligt med människor som måste skriva "Har du inga vänner, o har barnen inga kompisar"
Bara patetiskt och empatilöst att svara så. Vilket troll
Vad har du för råd till ta då? Vad tycker du att hon ska göra?
Jag menade det inte som en elak kommentar, utan som en uppmuntran att be om hjälp. Alla bor inte nära släkten och då får man söka hjälp på annat håll. Man måste våga, och människor är ofta mer förstående och hjälpsamma än vad man tror. Jag har själv flertalet gånger hjälpt kolleger och grannar i liknande situationer och skulle lätt göra det igen.