Min kille tar knäcken

Så det började med att min kille och jag satt och åt med hans familj och min familj, sen beställde min kille liksom in drink efter drink till sig själv och typ satt och hån flinade mot mig. Sen då så fortsatte det med att vi ska gå vidare på en bar, och på baren så är det fullt med folk, knökat och han verkligen tränger sig fram/förbi baren och beställer till sig själv. Jag sa till honom hur jag kände framför mina och hans föräldrar, hans mamma skriker då till mig att jag ska lugna ned mig och hålla k*ften med en hård ton och så pekar hon mot mig. Jag går hem och min pojkvän festar utan mig i totalt 3 timmar, han undrar vart jag tagit vägen, jag säger att jag är på rummet och att jag vill att han kommer till mig. Han sluddrar och säger att jag hittar till dem själv och till baren själv. Efter 3 timmar kommer han hem och säger ditt jävla äckel till mig och är sur och säger att jag klagar på precis allt han gör. Sjukt aggressiv var han också i rösten.

detta har hänt upprepande gånger Och denna gången orkade jag inte hålla tyst. Och skit fick jag. Mår jätte dåligt.

och att bli kallad ditt jävla äckel när man verkligen gjort sig så fin och allt ikväll.

jag drog från klubben för jag orkade inte med att han är så egen nyttig och tränger sig före alla och totalt ignorerar mig eller rättare sagt oss. Ibland händer det, absolut man kan inte alltid tänka på varandra. men jag känner mig verkligen utelämnad.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Sat 30 Aug 11:53

#23

Den här skiten bara fortsätter.

jag har fått väldigt mycket problem med att vara bland folk och ens umgås med mina vänner, pågrund av att vi sällan gör något längre med varandra som är planerat eller liknande. Samt att han lägger kommentarer om mig. han ägnar sig mycket åt sin sport medan jag mest är hemma, jag har liksom inga vänner i hans stad. (Flyttade 20 mil för honom)

iallafall så sa jag bara lugnt att vi kanske skulle hitta på något annat, planerat någon helg, då börjar han klaga på att jag aldrig har råd och att jag klagar på när vi ska dela upp det.

saken är ju den att vi alltid delar när vi väl gör något. sen börjar han dra in massa annat, typ att han ångrar att han ens blev tillsammans med mig från start. Sen 20 min efter blir det liksom tjafs och han ber mig packa och dra.

Problemet i det här är hur jag blir bemött, jag blir så oerhört förbannad och ledsen. han trycker genuint ner mig och lägger allt på mig.

Han är liksom inte den här killen som bara ?jo men absolut kan vi det?

nu har jag börjat känna att allt bara är mitt fel.

i stort så handlar det om att jag gärna vill umgås mer med honom och verkligen hitta på saker eftersom att vi ändå är tillsammans. Och nästa helg ska han ha fest, jag får inte vara Hemma så är stort sett utkastad från vår lägenhet.

han klagar också på att jag är dålig med att hjälpa till, eller har blivit på sista tiden, men sen lägger han till ?det var du ju i och för sig redan när vi träffades? vilket inte stämmer.

kan inte förklara hur ledsen och nedbruten man blir av det här. när jag också försökt öppna upp mig för honom om hur jag mår och känner.

ett exempel var när vi var senast, för 3 månader sen på resturang, vi skulle betala Och servitören nämner beloppet, han ber honom dela upp beloppet, men jag frågar om jag kunde swisha min kille, men det gick absolut inte.

han har blivit så hård mot mig.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Sat 30 Aug 14:55

#26

molly50 skrev 2025-08-30 14:32:37 följande:

Varför stannar du kvar hos honom? Att han nu börjar få dig att känna att du gör fel och att du normaliserar hans beteende kallas gaslihting. Läs på om det.
Sen tycker jag du ska ta hjälp och stöd och lämna honom en gång för alla.
Och flytta tillbaka till familjen och vännerna.
Du förtjänar bättre än det här stolpskottet till "man".

Tack! Jag vet.. jag måste verkligen.. detta tog bara väldigt hårt, vet inte hur jag ska få tillbaka/börja umgås med vännerna igen och tvivlar på om jag ens kommer få ett annat jobb.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Sun 31 Aug 17:04

#30

Anonym (Elakt) skrev 2025-08-31 11:56:51 följande:

Detta är psykisk misshandel. Det går inte att klassa som något annat. Han har satt i system att trycka ner och nedvärdera dig, och låter som han även utövar kontroll inte bara med vem du ska eller rättare sagt inte ska träffa och när du får och inte får vara hemma.

Jag är helt övertygad om att merparten av dina vänner kommer finnas där för dig och stötta dig. Kanske t.o.m. uttrycka att de är så glada att du äntligen vågat ta det steget.

Och tänk såhär. Om du nu skulle vara så värdelös som han säger, vad skulle det då säga om honom för att han stannar med någon så dåligt. Det skulle han ju inte göra. Det handlar bara om att han vill få dig att känna dig liten och att du ska vara tacksam att han vill ha dig ?för ingen annan skulle vilja ha någon som dig? osv.
Det är ett vedervärdigt och förkastligt sätt att bete sig mot någon man säger sig älska.

Om du känner dig osäker i hur du ska göra, så lär igenom det du skrivit här, och läs det som att det är en god vän till dig som berättar om hennes kille. Vad skulle då ditt råd till henne vara?

Du förtjänar att få slippa bli nertryckt. Låt honom leva i sin trasiga värld, så kan du lämna och börja om på nytt och hitta tillbaka både till dig själv och din inre styrka 💞

Tack för era fina ord! <3

hur ska man lyckas gå vidare och våga mer bland folk? Alltså hur Ska man göra.. har inte gjort Saker på hur länge som helst för att jag känner mig konstig/som att något är fel.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Thu 30 Oct 00:25

#37

Jag måste få skriva av mig.

saken var att idag stannade min bil nitt i en korsning utan avsikt, det var ett elfel som kan hända, generellt. iallafall, jag har aldrig varit med om att min bil bara stannar så jag fick panik, panik för att jag stannat upp trafiken och jag känner mig dum. Jag ringer min pojkvän, i hopp om att han kan svara. Han är och tränar och kan inte svara, han kan tydligen inte bara avbryta och några random kommer och är sååå snälla och försöka hjälp mig, den här panik känslan sitter kvar och jag börjar tänka vad sämst jag är.

När jag kommer hem så sa min pojkvän mest att det var bra att det ordnade sig och att jag överdriver, att jag måste lära mig och hantera situationer.

jag tänker inte mer på det men är ändå jätte ledsen, jag har ju även bara han här och vända mig till då min familj bor 30 mil bort. Under kvällen är han mest tyst, inne i sitt och typ skrattar åt vad jag har varit med om idag.

jag frågar om jag kan ringa honom imorgon under dagen om jag behöver få tag i någon, han säger då ?varför ska du ringa mig? som att han inte vet något. Jag frågar igen tydligt om jag kan ringa om det blir något i framtiden. Han säger då att jag är en sjukt nervös person och att jag måste inse det. Han blir arg och börjar påpeka massor om mig och att jag aldrig klarar något själv och liknande. Han säger att det är eget ansvar Och att jag fattar 0.

jag kan inte sluta gråta, jag känner nig så värdelös, känns som att många påpekar och är på mig om ingenting, nu även min pojkvän. Jag skulle aldrig kunna säga såhär till honom och jag visste inte ens att han hade så taskiga kommentarer. Fattar inte vad jag har gjort.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Mon 3 Nov 17:37

#44

Agda90 skrev 2025-11-03 09:51:06 följande:

En normal partner beter sig inte som din gör. Ringer man och behöver hjälp så ska man hjälpa sin partner. Bara för att man själv tycker att det inte är ett stort problem för en själv så behöver man inte trycka ner sin partner för det. Vi har olika styrkor och egenskaper.

Din partner är inte en partner. Det är ett egoistiskt svin som utövar psykisk misshandel.

Jag och min man har kommit överens att är det småsaker som vi undrar över under dagen så skickar vi sms. Skulle någon av oss ringa då är det akut och vi lämnar det vi gör, oavsett om vi sitter i ett möte med chefen eller läser ett mail.
Det är ju så man gör för sin partner, man ställer upp för varandra.

Att skratta åt en person som man ska älska är elakt. Att du nu är så uppgiven att du gråter och inte vet vad du ska göra är inte konstigt.

Du skriver att din famlij är 30 mil bort. Har du en bra relation till dem? Vad hade hänt om du hade ringt och sagt att du måste lämna din relation akut? Hade min dotter ringt mig med de orden hade jag varit där på halva tiden och jag hade nog haft med mig ett brännbollsträ med mig för ingen jäkel skadar mitt barn!

Även om du har förlorat kontakten med dina vänner så är det aldrig för sent att höra av sig. Säg som det är. Du har absolut inget att skämmas för! INGET! Det är inte du som har gjort fel!
Det du gör som du bör ändra på är att vara kvar i en relation som är extremt giftig för dig. LÄMNA!!!

Tack! Jo jag inser att jag måste lämna, söker jobb i hemstaden men mår inte alls bra i mig själv, känns som jag tippar på tå hela tiden. Inte träffat mina vänner på 2 år för har helt tappat den jag en gång var och flyttade ju till honom. Allt känner jag utgår från mig. får jag fel på bilen ser jag inte problemet, jag ser mig som korkad som inte kan. Är min partner sur och grinig som han ofta är nuförtiden så tänker jag att det är pga mig. Får någon runt mig negativa känslor tänker jag att det är mitt fel.

Jag har aldrig upplevt detta men känner mig oerhört ensam bara och jag vet att jag kommer ha det oerhört svårt att träffa eller ens dejta en kille igen, alltså det finns inte ens på världskartan just nu, har helt glömt hur man ens dejtar en kille och ens socialiserar sig.

Har jätte bra kontakt med mina föräldrar och de tycker att han är taskig mot mig.

Min kille tar knäcken

INNEHÅLL