Anonym (Ledsen) skrev 2025-10-30 00:25:46 följande:
Jag måste få skriva av mig.
saken var att idag stannade min bil nitt i en korsning utan avsikt, det var ett elfel som kan hända, generellt. iallafall, jag har aldrig varit med om att min bil bara stannar så jag fick panik, panik för att jag stannat upp trafiken och jag känner mig dum. Jag ringer min pojkvän, i hopp om att han kan svara. Han är och tränar och kan inte svara, han kan tydligen inte bara avbryta och några random kommer och är sååå snälla och försöka hjälp mig, den här panik känslan sitter kvar och jag börjar tänka vad sämst jag är.
När jag kommer hem så sa min pojkvän mest att det var bra att det ordnade sig och att jag överdriver, att jag måste lära mig och hantera situationer.
jag tänker inte mer på det men är ändå jätte ledsen, jag har ju även bara han här och vända mig till då min familj bor 30 mil bort. Under kvällen är han mest tyst, inne i sitt och typ skrattar åt vad jag har varit med om idag.
jag frågar om jag kan ringa honom imorgon under dagen om jag behöver få tag i någon, han säger då ?varför ska du ringa mig? som att han inte vet något. Jag frågar igen tydligt om jag kan ringa om det blir något i framtiden. Han säger då att jag är en sjukt nervös person och att jag måste inse det. Han blir arg och börjar påpeka massor om mig och att jag aldrig klarar något själv och liknande. Han säger att det är eget ansvar Och att jag fattar 0.
jag kan inte sluta gråta, jag känner nig så värdelös, känns som att många påpekar och är på mig om ingenting, nu även min pojkvän. Jag skulle aldrig kunna säga såhär till honom och jag visste inte ens att han hade så taskiga kommentarer. Fattar inte vad jag har gjort.
En normal partner beter sig inte som din gör. Ringer man och behöver hjälp så ska man hjälpa sin partner. Bara för att man själv tycker att det inte är ett stort problem för en själv så behöver man inte trycka ner sin partner för det. Vi har olika styrkor och egenskaper.
Din partner är inte en partner. Det är ett egoistiskt svin som utövar psykisk misshandel.
Jag och min man har kommit överens att är det småsaker som vi undrar över under dagen så skickar vi sms. Skulle någon av oss ringa då är det akut och vi lämnar det vi gör, oavsett om vi sitter i ett möte med chefen eller läser ett mail.
Det är ju så man gör för sin partner, man ställer upp för varandra.
Att skratta åt en person som man ska älska är elakt. Att du nu är så uppgiven att du gråter och inte vet vad du ska göra är inte konstigt.
Du skriver att din famlij är 30 mil bort. Har du en bra relation till dem? Vad hade hänt om du hade ringt och sagt att du måste lämna din relation akut? Hade min dotter ringt mig med de orden hade jag varit där på halva tiden och jag hade nog haft med mig ett brännbollsträ med mig för ingen jäkel skadar mitt barn!
Även om du har förlorat kontakten med dina vänner så är det aldrig för sent att höra av sig. Säg som det är. Du har absolut inget att skämmas för! INGET! Det är inte du som har gjort fel!
Det du gör som du bör ändra på är att vara kvar i en relation som är extremt giftig för dig. LÄMNA!!!
