Inlägg från: Anonym (Sjukling) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sjukling)

    Fel val

    Hej

    Det är så att jag har gjort slut med min kille. Vi var tillsammans I två år. Min anledning var att min familj inte tycker om honnom. Dom tjatade jämt om hur dålig han var och hur mycket bättre jag kunde få. Dom tyckte han va ful och inte man nog för mig. Men jag älskade honnom så mycket och gör det fortfarande. Han har alltid funnits där för mig och han gör det fortfarande trotts att han inte har nått ansvar eller skyldighet att göra det. Han är en så fin människa, och jag saknar honnom. 

    Som jag sa så ville inte jag göra slut med han men min familj tvingamig att välja mellan dom och han för två veckor sedan. Efter ett ständigt gnäll om han i dessa två år. Men nu så börjar jag verkligen undra om det var rätt val. Jag har nämligen varit sjuk och legat på sjukhus den senaste veckan med njurproblem. Min familj har varken hälsat på eller frågat om dom kan göra nått. Försökt att få tag i någon av dom varje dag och får i bästa fall ett samtal på 10 minuter. Jag bad min mamma att mata mina djur när jag var borta men inte äns det vill hon göra. 

    Under en av dagarna när jag låg här tänkte jag på honnom mitt ex och började storgråta. Jag ringde han när jag lugnade ner mig och han kom så fort han kunde. Han satt där med mig hela dagen och höll mig i handen. Han stälde in sina egna planer o j var där med mig istället. Han har kommit på besök varje dag för att underlätta för mig och finnas där för mig. Medan min familj har i stort sätt ignorerat mig. Han erbjöd sig att ta hand om mina djur och fixa allt i mitt hem.

    Som alltid så finns han där och ställer upp även nu när han inte behöver. När han borde vara arg på mig för att jag valt bort hhonnom. När jag frågade han om det sa han bara att det är klart att han ställer upp för mig. Att han älskar mig mer än nått annat och att han inte hade kunnat leva med tanke att han skulle strunta i mig när jag mår dåligt och behöver hjälp. 

    Jag ser på han att det plågar honnom. Då han inte är min kille längre, eller fästman då vi var förlovade. Men han sväljer sin stolthet och hjälper mig att ta mig genom dagarna. En tjej som krossat hans hjärta. 

    Jag mår så dåligt jag orkar inte jag är jätteledsen. Varför måste jag välja mellan min familj och mannen jag älskar? Varför skiter min familj i mig och varför är han fortfarande så snäll? Jag funderar nästan konstant på om jag gjorde rätt val.

  • Svar på tråden Fel val
  • Anonym (Sjukling)
    Ikaros12 skrev 2025-07-24 10:25:35 följande:

    Så som du beskriver din före detta pojkvän, är precis en sådan person som du vill ha i ditt liv. Tyvärr är de inte så många som är så genuint fina. Förmodligen skulle han aldrig säga till dig vilka du får umgås med eller älska. 


    Nej han har aldrig kommenterat min familj på ett negativt sätt. Inte heller mina vänner. Han låter mig vara mig själv och älskar mig för den jag är. 
  • Anonym (Sjukling)
    Anonym (m) skrev 2025-07-24 10:29:27 följande:

    Men kan du inte förklara för honom att du egentligen inte ville göra slut utan det var din familj som pressade dig så hårt att de tvingade dig välja mellan de och honom? Och be om om förståelse och förlåtelse och att han tar dig tillbaka?

    Men jag har en viss förståelse för de med. Min ena förälder höll på att bli ihop med en person som jag fick sån fruktansvärd avsmak för och jag uttryckte verkligen mitt ogillande och grät. Sa att jag kommer inte kunna hälsa på längre om den flyttar in. Så jag förstår den sidan också. Men det verkar ju vara skillnad ändå för din familj verkar ju ha övergett dig nu.


    Han vet. Han vet varför jag gjorde slut. Jag kom hem och grät grät och grät. Han höll om mig i nästan en halvtimme innan jag kunde prata och då berättade allt för honnom. Han sa att han förstår mitt val, att han så klart inte gillar det. Men att han förstår att jag väljer min familj. Han tröstade mig, lugnade mig fick mig att känna mig säker och trygg innan han gick lugnt. Och jag såg i hans blick hur förstörd han var. Men höll ut och satte mitt behov först....
  • Anonym (Sjukling)
    Anonym (Va) skrev 2025-07-24 10:20:15 följande:

    Din familj? Vadå bor du hemma fortfarande? Annars kan jag inte se hur de ska spela ngn roll öht 


    Nej jag bor inte hemma. Inte alls och har inte gjort det sen jag var 19 (numera 31). Men tanken på att inte få se min mamma och pappa inte kunna se mina bröder och min brors dotter igen krossar mitt hjärta med. Allt är så svårt.

    Jag är arg på min familj att dom lägger sig i och jag mår förjävligt.
  • Anonym (Sjukling)
    Fiona M skrev 2025-07-24 16:54:24 följande:

    Är det verkligen allt de har emot honom, att han är ful (?) och inte man nog (?)? Isf borde valet vara enkelt; de struntar i din lycka och fokuserar på yta, och om de vill bryta med dig pga "ful pojkvän" är det ngt fel på dem.


    Ja främst att han inte är man nog. Han är varken händig eller sportintresserad, sen dricker Han inte då han inte gillar spritsmaken. Detta är största anledningen. Dom tycker jag ska ha en karl som kan klara sig själv typ. 

    Han har ADHD och är svårt att fokusera och stå still, vilket stressar dom. Och ja att han är ful och sånt påpekas konstant. Det första min mamma sa till han när vi träffades var ju att han var ful och att hon förstår att han inte haft så många flickor i sitt liv m.m. Vilket jag blev arg på men han tog och fortsatte att försöka vara trevlig mot dom. Han har försökt det senaste har jag inte tagit med han när jag åker och träffar dom för att jag inte vill utsätta han för det.
  • Anonym (Sjukling)
    Anonym (Va) skrev 2025-07-24 16:56:36 följande:
    Förmodligen ngn religionsfråga 
    Nej det har inget med religion att göra. Dom har bara låst sig att han inte är bra för mig, men allt han han vill är att jag ska må bra och vara lycklig.
  • Anonym (Sjukling)
    Bunny s skrev 2025-07-24 16:52:36 följande:

    Om det här verkligen är en sann tråd, så är mitt råd att självklart välja din kille. 
    Det är tråkigt när det, av någon anledning, inte funkar mellan familj och partner. Men du ska självklart välja kärlek och din egna lycka i första hand. Särskilt när drt inte är han som förstör din relation till dina föräldrar utan de som inte gillar honom. 
    Jag tycker det är helt fruktansvärd anledning de har också till det! Hur han ser ut har absolut ingenting med något att göra. Det är hur han behandlar dig och får dig att må. 
    Jag hade brutit med min familj om de gjort sina din har gjort. Aldrig att jag skulle kunna acceptera eller förlåta att de krävde ett sånt val av mig. Vidrigt rent ut sagt! Bärja med att prata med ditt ex och berätta vad som var orsaken och hur mycket du ångrar dig och så får vi hoppas att han kan förlåta dig. Ta sen en rejäl paus från din familj för att fundera om du vill eller inte vill ha en relation med dem. Om du väljer att ha det trots allt, så bör du respektera din pojkvän nu och inte be honom att behöva träffa människor som avskyr honom på det här sättet. 


    Jo men det är svårt. Jag vet inte vad jag ska göra och jag menar det. Jag älskar honnom en massa och han får mig att må så bra. Allt känns så lätt och tryggt mef honnom och jag vet att han alltid kommer finnas där för mig. Men jag vill inte förlora min familj. Det är det som är så svårt. Jag har märk nu när jag är ensam att dom inte bryr sig lika mycket som jag trott och hoppats, alltså familjen. Men det är svårt hur ska man kunna säga farväl till dom man växt upp med och tagit hand om mig. Jag älskar ju dom med. 

    Finns det nån här som kanske gjort det? Hur var det i så fall?
  • Anonym (Sjukling)
    Core skrev 2025-07-25 09:17:27 följande:
    Ja, och är känslorna genuina på det sätt att de finns där även när livet rullar på som vanligt, eller uppfyller han endast en roll som trygg nu när livet har motgångar?

    Det är rätt ovanligt att man bara går på sin familjs spår, iallafall i den svenska kulturen.
    Ja han har alltid varit sån han har alltid satt mig, mina behov och känslor först. Han har alltid lyssnat och han gör alltid så gott han kan. Jag säger inte att han är perfekt, han glömmer mycket och som jag nämnt tidigare svårt att koncentrera sig vilket lätt till att han råkat sluta lyssna, eller avbrutit när han kanske ser nått som han tycker är "coolt" och bara vill dela med sig av sin upplevelse. Och jag har kommit att älska den delen av honnom väldigt mycket även om det kan bli lite tröttsamt om det händer för ofta. 

    Men som svar ja han har alltid satt mig först och försöker. Jag känner mig trygg och mår så bra med honnom. Jag har försökt få min familj att ändra sig men nej dom står fast.

    Jag vet att kanske inte alla hade valt som jag. Jag har pratat med kompisar och dom säger olika. Vissa tycker som mina föräldrar att han är lite speciel och så, kanske lite jobbig att ha och göra med då dom inte vet vart dom har han riktigt (vimsig tankspridd m.m). Och vissa tycker om han väldigt mycket och älskar det spontana och lite kaotiska som kan komma fram. Alla har däremot sagt att min familj är ass som tvingar mig till detta val. De flesta förstår också mitt val om min familj. Men det är tufft och svårt, och jag vet inte om det är rätt. 

    Jag och mitt nu då ex har pratat en hel del med mycket tårar från min sida, och en del från hans med. Medan han försöker trösta och lugna mig. Han har aldrig försökt att pressa mig till att ändra mig utan står bakom mitt val. Fast även han då har sagt att det var svinigt av min familj och att han har svårt att förstå hur jag nu kan leva lyckligt med dom när fom gjort detta då han aldrig hade förlåtit sin familj för nått sånt. Men han säger det i lugn och sansad ton, höjer inte rösten mot mig och försöker förstå och trösta mig trotts att han igentilgen inte har nått med mig att göra längre. 

    Allt gör bara så ont just nu.
Svar på tråden Fel val