Fel val

Anonym (Sjukling) · 2025-07-24T10:01:01+02:00

Hej Det är så att jag har gjort slut med min kille. Vi var tillsammans I två år. Min anledning var att min familj inte tycker om honnom. Dom tjatade jämt om hur dålig han var och hur mycket bättre jag kunde få. Dom tyckte han va ful och inte man nog för mig. Men jag älskade honnom så mycket och gör det fortfarande. Han har alltid funnits där för mig och han gör det fortfarande trotts att han inte har nått ansvar eller skyldighet att göra det. Han är en så fin människa, och jag saknar honnom. Som jag sa så ville inte jag göra slut med han men min familj tvingamig att välja mellan dom och han för två veckor sedan. Efter ett ständigt gnäll om han i dessa två år. Men nu så börjar jag verkligen undra om det var rätt val. Jag har nämligen varit sjuk och legat på sjukhus den senaste veckan med njurproblem. Min familj har varken hälsat på eller frågat om dom kan göra nått. Försökt att få tag i någon av dom varje dag och får i bästa fall ett samtal på 10 minuter. Jag bad min mamma att mata mina djur när jag var borta men inte äns det vill hon göra. Under en av dagarna när jag låg här tänkte jag på honnom mitt ex och började storgråta. Jag ringde han när jag lugnade ner mig och han kom så fort han kunde. Han satt där med mig hela dagen och höll mig i handen. Han stälde in sina egna planer o j var där med mig istället. Han har kommit på besök varje dag för att underlätta för mig och finnas där för mig. Medan min familj har i stort sätt ignorerat mig. Han erbjöd sig att ta hand om mina djur och fixa allt i mitt hem. Som alltid så finns han där och ställer upp även nu när han inte behöver. När han borde vara arg på mig för att jag valt bort hhonnom. När jag frågade han om det sa han bara att det är klart att han ställer upp för mig. Att han älskar mig mer än nått annat och att han inte hade kunnat leva med tanke att han skulle strunta i mig när jag mår dåligt och behöver hjälp. Jag ser på han att det plågar honnom. Då han inte är min kille längre, eller fästman då vi var förlovade. Men han sväljer sin stolthet och hjälper mig att ta mig genom dagarna. En tjej som krossat hans hjärta. Jag mår så dåligt jag orkar inte jag är jätteledsen. Varför måste jag välja mellan min familj och mannen jag älskar? Varför skiter min familj i mig och varför är han fortfarande så snäll? Jag funderar nästan konstant på om jag gjorde rätt val.

Så som du beskriver din före detta pojkvän, är precis en sådan person som du vill ha i ditt liv. Tyvärr är de inte så många som är så genuint fina. Förmodligen skulle han aldrig säga till dig vilka du får umgås med eller älska.

Ikaros12

Thu 24 Jul 2025 10:58

#9

Världen är så sorglig ibland. I de få relationer jag har haft, som alla varit långa, har flickvänner alltid dömts utifrån yta i början. Antingen har de varit jättefina i andras ögon, eller så har bekanta rynkat på näsan eller sagt rakt ut att jag kan bättre. Den absolut finaste och längsta relationen fick jag verkligen kämpa för att hålla ihop själv. Jag var ung och hon blev dömd för just sitt utseende, men aldrig av mig. Efter några år var våran relation det bästa exemplet på en fin relation i bekantskapskretsen och många var småkära i henne. Jag har även varit tillsammans med en otroligt vacker person som många beundrade, men som var riktigt toxisk. Det är fruktansvärt svårt att hantera och avsluta när man väl förstår det. Det är inte bara år som kastas bort, utan massor av annat som tar tid att reparera efteråt.

I dag kommer jag aldrig att vara i en relation där båda inte genuint är nyfikna på och kärleksfulla mot varandra. Där båda vill varandra det bästa. kärlek ska stärka och vara enkelt. Var öppen med honom om situationen och dina känslor för honom. Gå i terapi tillsammans och fundera hur ni kan hantera situationen. Det är inte bara synd om honom, din situation är inte lätt och du behöver förståelse och stöttning av honom. Jag tror att en gemensam terapi kan ge er båda verktyg att stärka relationen och hantera din familj på ett bra sätt.

Ikaros12

Thu 24 Jul 2025 11:17

#11

En sak till som jag faktiskt tycker att du ska fundera på innan du går tillbaka igen. Är du lika fin, omtänksam och icke dömande mot honom, som han är mot dig. Om ja, så tror jag att ni verkligen har något unikt som du ska ta till vara på och vårda. Om nej, låt honom gå vidare. För om eran relation bygger på hans omtanke, så är faktiskt risken att han tröttnar med tiden.

Ikaros12

Fri 25 Jul 2025 10:18

#26

Anonym (Sjukling) skrev 2025-07-25 09:37:39 följande:

Ja han har alltid varit sån han har alltid satt mig, mina behov och känslor först. Han har alltid lyssnat och han gör alltid så gott han kan. Jag säger inte att han är perfekt, han glömmer mycket och som jag nämnt tidigare svårt att koncentrera sig vilket lätt till att han råkat sluta lyssna, eller avbrutit när han kanske ser nått som han tycker är "coolt" och bara vill dela med sig av sin upplevelse. Och jag har kommit att älska den delen av honnom väldigt mycket även om det kan bli lite tröttsamt om det händer för ofta.

Men som svar ja han har alltid satt mig först och försöker. Jag känner mig trygg och mår så bra med honnom. Jag har försökt få min familj att ändra sig men nej dom står fast.

Jag vet att kanske inte alla hade valt som jag. Jag har pratat med kompisar och dom säger olika. Vissa tycker som mina föräldrar att han är lite speciel och så, kanske lite jobbig att ha och göra med då dom inte vet vart dom har han riktigt (vimsig tankspridd m.m). Och vissa tycker om han väldigt mycket och älskar det spontana och lite kaotiska som kan komma fram. Alla har däremot sagt att min familj är ass som tvingar mig till detta val. De flesta förstår också mitt val om min familj. Men det är tufft och svårt, och jag vet inte om det är rätt.

Jag och mitt nu då ex har pratat en hel del med mycket tårar från min sida, och en del från hans med. Medan han försöker trösta och lugna mig. Han har aldrig försökt att pressa mig till att ändra mig utan står bakom mitt val. Fast även han då har sagt att det var svinigt av min familj och att han har svårt att förstå hur jag nu kan leva lyckligt med dom när fom gjort detta då han aldrig hade förlåtit sin familj för nått sånt. Men han säger det i lugn och sansad ton, höjer inte rösten mot mig och försöker förstå och trösta mig trotts att han igentilgen inte har nått med mig att göra längre.

Allt gör bara så ont just nu.

Att han finns där för dig som stöd är tydligt och det låter som att du behöver en person som honom i ditt liv. Ovan skriver du allt han är och gör för dig och det låter som att du befinner dig där i dina tankar. Men försök att vända på det utifrån hans perspektiv. Vad och vem är du för honom? Ger du honom omtanke, trygghet, eller vad är det som gör dig till den där som han inte kan leva utan. Att ha det perspektivet tror jag kan stärka er relation, men framförallt förstå den mer. Om ni blir ett par igen så måste ju ni båda finnas där för varandra om det ska fungera med tiden. Jag är övertygad om att alla relationen behöver en något sånär balans i givande och tagande för att dem ska hålla i längden. Kommunikationen verkar ni redan ha och det är fantastiskt.

Fel val

INNEHÅLL