Mina svärföräldrar engagerar sig inte i vår dotter

Som många skriver, rent krasst har mor- och farföräldrar ingen skyldighet att avlasta sina barn eller skapa relation/umgås med sina barnbarn. Och jag tror att de flesta föräldrar löser det utan dem om man måste.

Men så klart har man en förhoppning om att det ska finnas en vilja från föräldrar att både hjälpa sina barn om man ser att de har det tufft och att de ska vilja skapa goda relationer med sina barnbarn. Det blir som TS skriver en sorg i att de finns, men inte vill. Nästan lättare då om de inte finns med i bilden alls. Om man har vissa förhoppningar/förväntningar blir ju besvikelsen större.

Jag tänker att det är ett givande och tagande där man hjälper varandra. Vi har fått mycket hjälp med våra barn genom åren av både mor- och farföräldrar och nu när de är unga vuxna har de väldigt starka band som absolut ger den äldre generationen mervärde. Likaså hjälper vi ju nu våra äldre föräldrar mycket.

Många äldre är piggare idag, jobbar längre, har egna intressen och umgängen och jag förstår att de inte har tid att ta hand om sina barnbarn i stor utsträckning. Men det kanske handlar om att ses då och då, ta hand om barnet en eftermiddag (gå i vagn, gå till lekplats), eller möjligen över en natt, I TS fall ta hand om barnet några timmar när TS lagar mat och kanske vilar en stund. Pyssla om TS familj lite med mat när de kommer på besök. Iaf visa någon slags omsorg om sitt barn (med fru) och något slags intresse av barnbarnet, det är ju ändå ens eget kött och blod.