Hej! Vi har en dotter som är drygt ett år. När vår dotter var nyfödd ville mina svärföräldrar knappt hålla i vår dotter. De tar aldrig något initiativ med att leka med henne nu när hon är större. När vi är på besök hos dom får vi INGEN hjälp. De har aldrig gått ut med vagnen eller avlastat oss någonting. Som småbarnsförälder är man konstant trött hela tiden och vill gärna ha avlastning. Men vi måste hjälpa till med maten och nästan laga mat åt dom när vi är där. Det känns som att de fortfarande är mitt i livet och inte riktigt är redo för barnbarn. När vi besöker dem så renoverar svärfar på huset och svärmor tar igen sig på egen hand. När dom är på besök hos oss förväntar de sig att vi lagar all mat själva. Vi får ingen hjälp med matlagning eller disk. Min man och jag är alltid utmattade efter vi har umgåtts med dem. De kan ibland säga "vi har nog inte riktigt förstått att vi är farmor och farfar ännu". Min svärmor sa också att känslorna för barnbarn när jag var gravid inte fanns, men de hade kommit sakta med säkert senare sa hon. Detta ger mig stor ångest och jag är mest ledsen för vår dotters skull som går miste om en relation som kunde varit så fin!
