Mina svärföräldrar engagerar sig inte i vår dotter

Engagemang för mig betyder inte att avlasta föräldrar med matlagning eller att ta ut ungen på egna promenader.  Det är att vara intresserad av barnbarnet, fråga om det och vilja umgås överlag. 

Har aldrig haft avlastning själv, mina föräldrar bor långt bort och svärföräldrarna hade fullt upp med sin yngste tonåring och egna jobb när vi fick barn. 

Men när vi träffades ca en gång i veckan var de allmänt intresserade av vårt barn, farmor stickade åt hen och när hen blev äldre gillade både farmor och farfar att lära hen snickra och handarbeta mm. Sånt som de själva har som hobby. De har aldrig varit på en lekpark med hen t ex men ute i skogen och plockat bär och svamp. 

Man måste låta mor- och farföräldrar vara det på sina egna sätt! Då kommer relationen på köpet. Mina föräldrar som bor långt bort har fått en allt närmare relation med barnet ju äldre hen blivit. En egen relation utan oss föräldrar så att säga.

När vårt barn var ett år kanske vi gick en promenad allihopa och att vara hos dem gjorde att vi var fler som kunde ta hand om barnet och ge hen uppmärksamhet så att jag ofta hamnade i köket gjorde mig inget alls. Det var vilsamt att inte vakta helt själv. 

Jag är lite frågande till TS som verkar behöva väldigt mycket avlastning för att orka med vardagen. Min man veckopendlade så jag var själv i veckorna. Ett förslag från mig är att se över er vardag. Försöker ni hålla fast vid aktiviteter eller fritidsintressen som ni inte längre har tid med nu när ni har barn? Det är ju helt naturligt att man lägger det mesta av sig själv på is några år faktiskt. Senaste får man tid för sig själv igen, det är inte för evigt!