Mina svärföräldrar engagerar sig inte i vår dotter

Nähä de kanske inte var redo för barnbarn men det kan de väl inte lastas för eller hur...Det var väl knappast så att ni bjöd in dem i bebisplaneringen eller?
Det viktiga är väl att NI var redo för föräldraskapet eller hur?

Mitt råd är att förvänta er ingenting. 
Du skriver mycket om avsaknad av avlastning.
Men det är inget ni kan kräva och bör således inte heller förvänta er.
Om de är mitt i livet så jobbar de kanske fortfarande och behöver sin återhämtning. De har ju inte fått mer energi och mindre måsten i livet bara för att ni skaffat barn?
Om ni är trötta behöver ni hitta er balans och ge varandra avlastning.

Samma med intresse.
Många har svårt att relatera och hitta naturligt umgänge med en bebis (jo en ettåring är fortfarande i princip en bebis)
Min mamma satt inte och gullade och höll mina barn när de var så små. Hon är inte bra med småbarn. Men med äldrebarn är hon betydligt bättre.
Hennes avsaknad av intresse då,  har inte hindrat henne att få en bra relation senare i livet med våra barn som nu i tonåren gör massa saker med henne.

Kom överens om hur ni ska göra med mat när ni ska besöka dem och de ska besöka er. Kanske passa på att köpa hämtmat. 
Begränsa dagar som ni är där/de är hos er. Säg ifrån om ni inte orkar. 

Jag kan förstå att man blir besviken. Jag blev det också fast jag visste hur min mamma var....Vi hade inte heller någon avlastning
Men sen bestämde jag mig att ta henne som hon är och lät inte mina känslor/förväntningar på den perfekta "mormodern" hindra mina barn att få en relation med henne.

Nja, det skrev väl TS ändå inte utan:

"Men vi måste hjälpa till med maten och nästan laga mat åt dom när vi är där"

Nja, jag håller inte med dig...
Jag tror snarare att de som inte sätter gränser utan känner ansvar för allt och alla mår sämre än de som inte gör det. 
Att känna och ta ansvar för SITT är en sak och känna ansvar för andras områden är en annan sak.
Det ena är vuxet och självklart...det andra är gränslöst.
Lika lite som föräldrar kan kräva att mor/farföräldrar avlastar kan ju de sistnämnda kräva att få hjälpa till.

Hjälp är något man kan be om men aldrig förvänta sig.
Precis som det är åt andra hållet. Man kan erbjuda sig att hjälpa/ge råd men samtidigt inte tro sig ha rätt att lägga sig i.

Om orken räcker precis för det egna går det kanske det inte heller går att erbjuda hjälp. Att göra det blir ju direkt ansvarlöst...

Jag tror de mest olyckliga människorna är de som går runt med massa måsten och förväntningar på hur det SKA vara. De blir stressade (när deras liv inte når upp till förväntningarna och i jämförelser med andra) och besvikna (när andra inte når upp till deras förväntningar).

Jag tror det bästa är att inse att alla är olika.
Vissa far och morföräldrar blir störtförälskade i barnbarnen, för vissa tar det tid. Vissa älskar bebistiden, andra kanske älskar tonårstiden (då kan det också vara skönt med avlastning...)

Det bästa är ju att kommunicera (och inte anta att den andre tänker lika) och respektera att man är olika...

Nja "hjälpa till och nästan laga maten".som TS faktiskt skriver är ju inte samma sak som att de faktiskt lagar maten...
Tror det är mer ett uttryck för att de inte blir avlastade...att de förväntas hjälpa till när de är på besök...

Vi vet ju inte hur länge de brukar vara där. En middag eller flera dagar...för det är i alla fall mig skillnad...

Jag och maken har alltid hjälpt till hos mina föräldrar/ svärföräldrar (och andra vi besökt) även när vi hade småbarn...kom inte dit och tänkte att jag skulle bli servad....
En tog barnen och den andre hjälpte till...

Att man inte avlastar (dvs tar över) är ju inte lika med att man inte bryr sig eller att det saknas nära relation.

Min mamma har inte varit barnvakt särskilt ofta. Hon har fostrat mig till självständighet, dvs att inte bygga in någon i systemet, man ska klara sin vardag på egen hand...Vi hade ingen regelbunden avlastning av någon...tror vi haft barnvakt max en gång om året när barnen var små och knappt det...Det har handlat om typ barnfria bröllop, när någon blivit akut allvarligt sjuk eller när vi skulle till förlossningen med lillebror.

Mamma och svärföräldrarna hanterar sin vardag lika...
De ber om hjälp när det är undantag som de inte kan lösa på annat sätt men annars försöker de lösa det själva (hemtjänst, mathem etc)
Men de har varit och är en viktiga personer för oss och våra barn ändå...vi gör saker tillsammans och barnen känner sig väldigt hemma hos dem...