Anonym (Betty) skrev 2025-07-27 22:47:22 följande:
Hemskt att uppfostra ett barn med att den kommer framför allt och alla andra som du förespråkar. Som även ts kille förespråkar.
Som tex veckan barnet är där och får bestämma allt. Mat, aktiviteter etc. Ts får inte ens uttala sig. Hur är det sunt? Tycker det är sjukt att "lära" ett barn att det får bestämma allt och sen går man och tror att man är en nra förälder som minsann prioriterar sitt barn.
Tycket man gör sitt barn en rejäl otjänst om man beter sig så. Tänk sen när barnet kommer ut i verkliga livet och inser att allt knte kretsar kring hen
Jag tycker det verkar som (när man läser trådar på forum och lyssnar på bekanta) att detta fenomen "att göra allt för sitt barn" är ganska vanligt hos separerade män. De verkar ofta ha svårt att balansera flera relationer (eller så gör de tvärtom, bara prioriterar sin nya och skiter i barnen så återigen verkar de ha svårt att balansera flera relationer).
Mina barn skulle också gå först om det verkligen gällde. Om det var viktigt och allvarligt. Jag skulle dö för dem. Skulle gärna byta plats med dem om någon blev allvarligt sjuk etc. Skulle rädda dem från döden framför min sambo.
Men i vanliga vardagliga situationer går de inte alltid först. Till vardags är alla lika viktiga för mig. Jag rangordnar dem inte. Jag älskar alla väldigt mycket.
Skulle jag och sambon ha en plan på banrfria veckan skulle jag inte ställa in den hux flux bara för att nån av mina barn har lust att ses. Då skulle jag säga nej till mina barn. I en sådan situation ska inte min särbo behöva känna att han är mindre värd. Jag skulle aldrig göra så, det skulle vara på bekostnad av min sambos tid, planer och planering. Och vem är jag att sätta mig över hans tid och tycka att min är vitkigare?
Fanns en tråd här förut med ett särbopar som hade fnurr på tråden. De skulle träffas och reda ut och oratat allvar. Realrionen stod på spel. De hade svårt att träffas pga distans o jobb etc. Men när de äntligen har tid att ses så frågar killens son om han får komma över (är på mammavecka) för att han har "lust" med det. Och pappan säger ja. Och flera i tråden tyckte på allvar att pappan gjorde rätt för "barn går alltid först".
Alltså jag skulle dö för mina barn men de skulle aldrig få komma över för att de har "lust" om jag har så pass allvarliga planer med min sambo. Det är ett exempel på att jag vet när man prioriterar vad och att prioritera barn inte alltid är rätt. Hoppas killen tyckte det var värt att förstöra en relation för att man överprioriterar en annan vid ett helt onödigt tillfälle.
Faktiskt tycker jag det är osexigt och oattraktivt med föräldrars som "gör allt för sitt barn" . Det är inte alls en bra egenskap men många tror det och skryter gärna om det.