Ungdomar kläder

Förklara att även om han är ointresserad av kläder så behöver man se ok ut för att folk inte ska prata illa om en. Du kan själv nu plocka ut det som är för litet och utslitet  och köpa nytt och lägga dit. Men släng inget utan ställ undan och säg att om han saknar något så ligger det i garaget (tex), men att om ett halvår slänger/skänker du de kläderna som är kvar. 

Funkar livet bra för honom i övrigt? I hans ålder brukar ju ungdomar vara ganska besatta av sitt utseende. När du beskriver honom så låter det som att han kan ha någon form av npf (autism tex) eller att han är deprimerad. 

Vad bra! :) 
Då hade jag nog kört över honom, så att säga, och sett till att han har ok kläder och ställt undan sånt som är trasigt och för litet. Men prata också om vikten av att se ok ut för att bli socialt accepterad. Att klä sig ok är ju också ett sätt att visa sina medmänniskor respekt. Den biten är det en del som inte fattar och behöver informeras om. 

Jag tror som du. Min dotter (som har adhd, därav min tidigare koppling till npf) tog också längre tid på sig att fatta vikten av att vårda sitt yttre för att passa in socialt. Hon hävdade bestämt att kompisarna inte brydde sig, men vi såg ju att hennes kompisar hade börjat sminka sig, alltid var prydligt klädda, fina i håret osv. Vi tvingade vår dotter att klippa håret regelbundet, borsta det, ha rena, hela och välsittande kläder. Vi förklarade att det är något man behöver göra för att kunna delta normalt i samhället. 

Hon är också social och smart, men lite udda, och vi kände att vi behövde steppa in och se till att hon inte blev tittad snett på. 

De ungdomar som aktivt väljer en utstickande stil är en annan sak, tycker jag. De vet vad de gör och vill se annorlunda ut. Men att se annorlunda ut på ett dåligt sätt för att man inte förstår bättre, då får vi föräldrar styra upp lite. :) 

Sant, men när man har trasiga, smutsiga och/eller för små kläder är det snarare brist på social förmåga än ointresse för mode som det handlar om. Då ser man inte hur andra gör och förstår inte att man behöver göra på ett ungefär likadant för att passa in och bli accepterad. 

Ja, kanske det. Nu har det ju inte drabbat TS son socialt, så det kan ju vara så. Men jag tycker ändå att föräldrarna bör förebygga den sociala katastrof det eventuellt skulle kunna bli om han börjar gymnasiet i sunkiga kläder. Uppenbarligen förstår han av någon anledning inte själv vad som kan hända.