MS?

Anonym (J) · 2025-07-29T08:00:50+02:00

I onsdags förra veckan fick jag ont i höger öga när jag tittade åt olika håll. Kontaktade ögonmottagningen och fick komma dit på fredagen. Läkaren där började mumla något om att hon var orolig för MS och att jag senare kanske skulle skickas till neurolog. Inget fel hittades på mina ögon, allt såg bra ut. Återbesök igen på måndagen och onsdagen. Läkaren sa att hon var lite ledsen för jag inte får henne då igen och satt länge och letade efter just vissa specifika läkare som skulle följa upp detta i och med hon inte var där då. På måndagen dvs igår var jag där igen. Fick annan läkare. Han sa att ögonen såg bra ut och sa att det är totalt onödigt att göra de där undersökningarna den andra läkaren velat göra. Men att visst, vill jag det så kan vi göra det ändå. Han viftade bort allt och sa att jag säkert bara har torra ögon. Jag gjorde färgtestet med prickar. Misslyckades totalt, klarade ca 1/10. Såg absolut inga färger i de andra. Fick göra ett färgtest till, misslyckades på det med. Sjuksköterskan hämtade in läkaren. Han stod som ett frågetecken och sa att jaha det här hade man ju inte väntat sig. Men han sa att kanske hade jag blivit bländad av hans lampa innan när han kollade mig i ögonen och det var därför (ja eller inte?!). Jag sa att nej jag såg som vanligt. Båda såg lite oroliga ut men ingen sa något. Ska dit igen på onsdag och göra fler tester och ska göra då om färgtestet igen. Blir så orolig av att läkarna säger så olika. Jag är tjej, 33 år. Har haft mycket problem med trötthet, yrsel, värk och stelhet i ryggen, tinnitus, dålig balans (står gärna och snubblar / tappar balansen när jag står still i tex en kö) ångest m.m. Haft nystsgmus och ont i ögonen några ggr. Annars har jag även hypotyreos. Redan 2015 var man inne på MS och funderade på det pga yrseln och tröttheten, men sen skyllde man bara på ångest. Känner mig såklart rädd för om det skulle vara MS, samtidigt som det hade varit skönt att veta vad det är med mig. Någon med erfarenhet av det här? Någon med MS?

Hej!

Jag är 47 år och har haft MS i 29 år, då jag fick mina första symptom när jag var 18 år. Under en period såg jag dubbelt för att 18 månader senare få domningar över båda benen och buken med en huggande smärta i ryggraden. Allt gick över. Därefter hade jag problem med smådomningar här och där.

Jag kände på mig att det var MS och jag såg rullstolen framför mig. Det gav mig ångest och läkare samt delar av min familj tyckte att jag var inbillningssjuk för jag såg inte sjuk ut. Hänvisades till psykiatrin. Tog själv kontakt med en neurolog som skickade mig på MR. Under tiden, hösten 1999 fick jag en synnervsinflammation, blev blind på ena ögat. Synen återkom efter några veckor. MR visade att jag hade plack i hjärnan, så i början av 2000 fick jag diagnosen.

Fick gott stöd av kliniken och sattes på interferonbehandling, den enda typ av behandling som fanns då. Jag har sedan dess endast haft ett märkbart skov 2003. Går på MR årligen och sjukdomen är tyst. Har endast en liten reflexavvikelse i ena benet som visar sig om jag springer långt, plågas emellertid av MS-tröttheten, men med god hushållning av energin och anpassningar på jobb kan jag jobba heltid samt umgås med familjen. Har två barn i skolåldern. Livet blev ok trots allt.

Efter detta har det kommit flera effektivare mediciner och tiden från första vårdkontakt till diagnos går mycket snabbare idag. Den medicin jag tar bromsar sjukdomen med i genomsnitt 30 % medan den medicin som ges idag som första behandlingsalternativ, Mabthera, bromsar med ca 70-80 %. Jag tar samma medicin som när jag fick diagnos, eftersom den fungerar för mig, även om det kan vara så att just min MS är lindrig i sig själv. Alltid bra att veta att det finns effektivare alternativ om jag skulle få ett skov.

Jag förstår din oro, jag har också varit där och jag fick inte det stöd från omgivningen som jag borde ha fått. Att livet skulle bli bra ändå, det visste jag inte vid det tillfället. Men prognosen är idag mycket bättre än när jag fick diagnosen för 25 år sedan. Min neurolog brukar säga att idag ser han sina patienter på de årliga uppföljningarna och inte på ronden på avdelningen.

//Emma

MS?

INNEHÅLL