Blir ingen dotter för mig

Det är klart man får vara besviken när man först får reda på det ❤️ Tror säkert besvikelsen kommer övergå i förväntan i att ha två bröder istället. 

Ibland kan det vara helt naturligt att vara egoistisk i tanken en stund, men om det på minsta vis går ut över de barn du har blir det osunt.

Du har chansen att ge världen ett par jättegulliga artiga killar som både kan sköta ett hem och greja med teknik, och behandlar kvinnor som jämlikar- det är väl en fantastisk möjlighet? 

Vill du sedan vara "fairy godmother" för någon ung flicka i din närhet för att få ut prinsessgrejen ur systemet så finns det rätt många unga tjejer som behöver någon form av extramamma. Håll utkik i vänkretsen, i grannskapet, i barnens idrottsföreningar.

Jag har varit extra stöd i ett par år till en tjej vars mamma var kroniskt deprimerad och det är fint att kunna göra lite skillnad där, om man har tid och ekonomisk möjlighet. Jag sponsrade henne med tidiga råd om betygstaktik, utbildningar och allmän pepp, samt studentklänning och tillbehör. Och sen flög den fågelungen över halva landet för att läsa en ganska ovanlig utbildning! Det kunde man inte trott två år innan, då hon var en späd, blyg och bekymrad flicka med hopsjunkna axlar.

Lär dina pojkar att gå stolta men vänliga genom livet och ge en tilltufsad flicka modet att gå rakryggad bredvid dem.

Jag har två söner. Hade haft en bild innan att jag skulle få en av varje och jag undrar ibland vad jag missar. Samtidigt har mina pojkar en riktigt nära relation redan nu. Har en bror själv och har ibland funderat vad jag missat i att inte ha ett syskon av samma kön - av det jag sett verkar syskon av samma kön ofta hamna ännu närmre varann. Så det blir ju också häftigt att få se. Inser ju också att jag liksom funderar på hur det vore att ha det jag inte fått ..

Jag resonerar att jag ska se till att uppfostra två riktigt fina män och det känns bra i hjärtat. Mina söner verkar också dela mina intressen så den biten löser sig nog med ;)

Sök på youtube efter "Mommy says I'm a girl" och sedan börja fundera på terapi.

Att känna besvikelse över att man inte får uppleva en flicka, betyder väl inte detsamma som att inte vilja ha sin son?

Jag har tre pojkar, och alltid velat ha pojkar. Men jag hade väldigt gära haft åtminstone en flicka också. Saken är bara att jag hamnade i tidigt klimakterium så jag fick lägga de förhoppningarna på hyllan. Dessutom blev jag inte gravid längre efter 30 års ålder, trots att jag innan blivit hur lätt som helst. 

Barnmorskorna sade att jag mycket möjligt haft lågt med östrogen väldigt tidigt, så det var nog tur att jag skaffade barnen rätt tidigt.

En sak som jag däremot inte riktigt förstår är varför det skulle vara så annorlunda? Jag var aldrig särskilt tjejig av mig som liten, och min mamma tycker jag är en värdelös dotter på att höra av mig, som min bror gör väldigt ofta. 

Jag var aldrig min mamma så nära som min bror var under uppväxten. Dessutom blev hon avundsjuk och smått elak mot mig i vuxen ålder. Så för de sakernas skull finns inga garantier för att tjejer skulle vara närmare sin mamma än killar.

Din reaktion är naturlig. Oavsett vad folk säger så finns det en viss önskan att få ett barn av samma kön som en själv. Som man kan vara en riktig mentor för.

Tycker du ska satsa på tre barn.

Så man är inte seriös om man ifrågasätter dig?
Man är bitter för att man inte förstår dina märkliga tankar?

Jaja, lycka till iallafall.
Hoppas det går bra, för din kommande pojkes skull.

JAg har inte sagt att du behöver terapi. Håll reda på vem du besvarar.
Själv önskade jag söner, vilket jag också fick.

Du får gärna slänga detta också om du vill. 

Kan ju flika in här att jag också färgas av att männen nära mig har en väldigt god relation med sina mammor. Min pappa ringde sin mamma ofta, vi hälsade på en gång i veckan och han pratar ofta om henne än idag när han är äldre. Min bror har en väldigt nära relation till min mamma där de förvisso inte alltid är överrens om saker men där han alltid direkt funnits vid hennes sida när hon behövt. Min sambo ringer ofta sina föräldrar och är noga med att barnen får prata med farmor. 

Så jag ser ju en fin bild med av den här relationen liksom.

För att jag har en sjukdom som bara ärvs av döttrar.
Så var ligger motsägelsen?

Jag har fortfarande inte sagt något om att du behöver terapi.

Sov gott.

Jag har en pojke och väntar nu ett syskon! Jag hoppas att det blir en tjej för det vore fint att ha en av varje, men har en känsla av att det blir en till kille. Jag blir nog inte superbesviken om det är en till pojke eftersom att jag är så tacksam att jag är gravid. Har blivit det genom assisterad befruktning. Och troligen kommer det inte bli fler barn/ chanser till barn. 

Med det menar jag inte att du inte ska få känna besvikelse eller sorg över att du inte får en flicka. Det är nog vanligt att ha förhoppningar om det ena eller andra. 

Hoppas du får må bra eller åtminstone hyfsat resten av graviditeten!