Blir ingen dotter för mig

Innan ni hoppar på mig så vill jag bara förtydliga att det absolut viktigaste är att barnen är friska. Såklart. Utan tvekan. Men jag känner ändå en viss sorg. 

Väntar min andra pojke. Tydlig pojk enligt nub-teori experterna tydligen. Vet att detta inte är en 100 procentig teori men jag har redan ställt in mig på det, min magkänsla har sagt hela tiden att jag aldrig kommer få en dotter. Har samtidigt så dåligt samvete mot min ofödda. 

Jag har haft två otroligt tuffa graviditeter och denna är värre än den första, har precis kommit hem från en månads vistelse på sjukhus och första var liknande så några fler barn blir det inte efter detta. 

Men jag ville sååå uppleva att få ha en dotter och ha en riktig mor-dotter relation.  Har ni andra känt någon besvikelse över könet eller är man bara egoistisk som gör det?