Blir ingen dotter för mig

Jag har bara söner och har aldrig saknat en dotter . Jag vet hur jag själv var som dotter och vad jag varit med om och det önskar jag inte att nån annan ska behöva växa upp med.   En fin och kärleksfull familj har jag haft men det är ingen garanti ... 

Jag var definitivt inte flickig som barn utan pappas flicka och klättrade helst i träd och sparkade boll med gårdens pojkar.  Jag var plugghäst och nördig och oerhört retad som barn i skolan. Jag passade inte in som flicka. Kortklippt med glasögon och smal som en sticka. 

Jag var först i klassen i puberteten och fick bröst och blev kurvig i princip över natten... gissa om jag blev ännu mer retad samt antastad...

Inte förrän som myndig blev jag kvinnlig och hade vuxit i mina kurvor .. men jag var fortfarande nördig och pappas flicka.  

Jag hade en äldre bror och som lillasyster stod vi varandra nära. 

Jag gifte mig och fick tre söner i rad och jag har aldrig känt nån begränsning i vad man kan göra med sina barn. Dom har hängt med på museer, målat sina naglar, följt med och shoppat, flätat mitt långa hår, lekt med mina klänningar, lärt sig laga mat (jag är kock) , jag har övningskört med dom, åkt allt som finns på nöjesfält med dom, lekt kurragömma och pratat om mens, kondomer och sexualitet och alla söner står mig oerhört nära. 
En har jommit ut som gay och den äldsta är gift och jag har en fantastiskt svärdotter.  

Kort sagt. Gör ditt jobb som mamma och lägg klyschor och fördomar åt sidan och se till att dom blir schyssta män som behandlar kvinnor väl och är lika bra på menscykler som att stryka skjortor. 
 
Som snart 50-åring står jag numera båda mina föräldrar nära och jag kan till pappas glädje rycka in och borra upp en taklampa likväl som jag hjälper mamma att sy om en klänning .