• Anonym (R)

    Gravid, avskyr sambon. Hjälp!!!

    Anonym (Ledsen) skrev 2025-07-31 08:26:47 följande:
    Gravid, avskyr sambon. Hjälp!!!

    Jag vet att jag är en hemsk människa, snälla påminn mig inte om det i kommentarerna. 


    Jag är gravid i v 14, ihop med min sambo sedan snart 2 år tillbaka. Det är en planerad graviditet. 


    Redan innan graviditeten var attraktionen svajig, men jag gick aldrig in i relationen enbart för attraktion. Jag valde en bra man, för jag har tidigare gått enbart på attraktion och det har gått åt pipan. Denna gången ville jag göra rätt. Har en 11-åring sedan tidigare och aldrig vågat introducera någon som partner tidigare. De gick extremt bra ihop, och även det checkades av. Min sambo är snäll, generös, intelligent, social kompetent, vacker och ja egentligen helt otrolig. Första halvåret hade vi bra sex men sedan började det falna för mig. Efter ett år var det riktigt svårt att ha sex för min del, eftersom jag helt enkelt inte är attraherad. Vi hade sex kanske var annan till tredje månad, och sex efterföljs alltid av ångest för mig. Jag har väl i ärlighetens namn gjort det för att jag inte vill att vårt förhållande ska gå helt åt pipan. 


    Senaste gången vi hade sex var när barnet blev till och då var det inte så mycket ångest inblandat så det kändes bra. Men efter det har allt helt dalat. Sex finns inte i min vildaste fantasi, kramar och kyssar orkar jag inte med (det var också motigt förut). Att ligga nära är inte att tänka på och nu i natt sov vi i separata sängar och det var så otroligt frigörande för mig. Sov äntligen gott. Nu när vi ska ses på morgonen blir jag så sänkt för jag vill verkligen inte umgås med honom över huvud taget. Det har gått så långt att jag knappt kan vara med min sambo alls!!!! 


    Det är så himla synd om honom för han märker det ju tydligt nu eftersom vi pratat om det och jag varit helt ärlig, jag känner att vi inte passar ihop. Men det enda han gör är att vara mjuk och förstå mig och VÄGRAR reagera? Jag menar om jag säger att jag inte är attraherad, inte tycker vi passar ihop och inte vill vara nära - borde han inte reagera alls då??? Det är som att jag är hans gud. 


    Allt han gör och säger tänker jag ?och?? , det känns liksom helt intelligensbefriat allt han väljer att fokusera på. Oavsett om det är något han iakttar och vill berätta om eller en anekdot eller ett skämt. 


    Det är INGA fel på min sambo. Fattar inte varför det är såhär. Så fort han pratar blir jag ledsen av att jag lever med honom. 


    Han är extremt mån om att jag ska må bra, fixar mycket för att stötta mig i graviditeten som varit tuff för mig. Säger att han älskar mig, att jag är vacker osv. Varje gång han gör detta blir jag fruktansvärt trött på honom och ärligt talat nästan äcklad. Det bästa jag vet är när han inte är hemma och jag får vara ifred. 


    Vad fan ska jag göra?? Om ett halvår blir vi ju föräldrar ihop vill verkligen inte sabba livet för oss alla :(


    Om det här var tydligt före du blev gravid så kanske det inte är så mycket att göra. Om det har kommit tydligt under graviditeten så kan det ha med spökande hormoner att göra.

    Man är inte djupt engagerad i alla människor som är trevliga och bra som person. Tyvärr, för livet skulle vara så mycket lättare i så fall!

    Nu tror jag att du känner ett inre tvång att tycka mycket om honom bust nu för att ni ska bli föräldrar ihop. Då blir det bara svårare.

    Många får minskad sexdrift under graviditeten, men det här verkade starta tidigare för dig. Sex varannan till var tredje månad är väldigt lite för friska yngre människor, om inte båda parter har ett lågt behov av sex. 

    Det hela kompliceras av skuldkänslor från din sida. 

    Du kan välja att se det hela i vitögat och ställa in dig på separation. Ni kanske kan bosätta er väldigt nära varandra, så att det blir lätt att byta på bytesdagarna och gå emellan? Bra även sedan när barnet kan gå emellan på egen hand. Riktigt små barn brukar byta hem oftare än en gång i veckan, för de har kort minne. 

    Om du har haft en konstig uppväxt, där mycket bra fattades och/eller upplevde trauma av något slag som fysisk eller psykisk misshandel, så skulle du kunna ha nytta av terapi med en legitimerad psykoterapeut. Någon som du känner att det funkar någorlunda bra med. 

    Har ingen aning om det skulle hjälpa i förhållande till din partner men det skulle troligtvis bli lättare att bli tillsammans med en man som både var en bra person och som du samtidigt känner dig attraherat av. Om du släpper ut spökena och samtalar med någon om hur du mår och upplevet världen.

    Lycka till!
    (Ett bra tips för att välja man är att känna efter om du vill att han ska ta på dig även om ni inte ska ha sex. Vill du ha kroppskontakt med honom?)
  • Anonym (R)
    Anonym (Kim) skrev 2025-07-31 10:47:27 följande:
    Nej ditt förslag tycker jag inte är så bra. De som är på VV eller gymmet har tagit tag i sina liv. Det gör inte TS. Hon vill att allt ska vara bra men gör inget själv för att finna en lösning. Förslagen om samtalsterapi är bäst. Bara så jäkla tröttsamt. Hon har valt det själv och får lösa det också. Visst. Hon har väl kunnat prova att leva tillsammans med mannen men varför komma på idén att skaffa barn när hon svajar i känslorna? 
    Varför tror du TS skriver hit? Hon vill ha hjälp i sina funderingar.
  • Anonym (R)
    Anonym (Jösses) skrev 2025-08-01 19:34:18 följande:

    Gör slut, nu direkt. Det kommer aldrig funka, du är totalt oattraherad av honom och skulle aldrig ha skaffat barn med honom från första början, dags att ta tag i ditt liv och nästa gång leta efter en man som är din typ istället.


    Det kan vara helträtt att göra slut, men att skälla på TS är inte rätt, de jade ju faktiskt ett bra sexliv de 6 första månaderna. Hon trodde kanske att det skulle fortsätta.
Svar på tråden Gravid, avskyr sambon. Hjälp!!!