Gravid, avskyr sambon. Hjälp!!!

Har en individuell samtalskontakt föresvävat dig? Du lägger det här så tydligt på dig själv och du ser ju uppenbarligen en del mönster. Det låter som att du har svårt att integrera förnuft och känsla och hitta en bra balans för dina beslut när det gäller partnerval. Ligger ofta förklaringar dolda under ytan, alltså dolda för dig själv. Tyvärr är din sambo litegrann till råttorna här för det lär bli fel hur han än gör, eftersom det troligen inte egentligen har med honom att göra. Börja på ditt bvc, inte för att jag tror att det har med graviditeten att göra (du beskriver ju att detta började innan), utan för att de är lättast att få kontakt med och kan vägleda vidare och många bvc eller mödravårdsmottagningar har psykolog.

Det du skulle gjort är att ha lämnat för länge sedan. Nu har du satt dig i en jobbig sits, och vill skylla på honom för att han inte gjort något. Ni verkar lika handlingsförlamade båda två. Lika desperata att ha ett förhållande, oavsett om ni passar bra ihop eller inte. 

Det du ska göra nu är att lämna honom. Du vill inte ha honom. 

Jag ska faktiskt få en samtalskontakt via MVC eftersom jag är väldigt paykiskt skör över lag när jag är gravid, och borde nog ta upp detta där. 

Jag fattar att detta ligger på mig. Samtidigt är det så himla svårt eftersom jag ju inte ?styr? vad jag känner. Och jag är verkligen besviken på mig själv för jag var singel så himla länge och extremt mån om att välja rätt person och han är ju verkligen en kanon-man. Kanske lite väl mjuk och vek i vem han är och vad hans egna tankar och känslor och viljor är. Men vem är perfekt ?? 

Jag vill inte att allt är förstört, jag vill bara att allt ska bli bra. Men det kanske det inte kan?

Men är det verkligen så? Och hur skyller jag på honom? Vad skulle han gjort? När vi träffades kändes ju allt
väldigt bra och vi pratade mycket och var väldigt nära. Något hände och jag kan inte för mitt liv fått vad. Jag var singel väldigt länge och extremt mån om att hitta rätt partner på alla plan och tyckte jag valde noga och försiktigt. 

Jag vet inte om det är så att jag vill ha någon alls, alltså att det inte har med honom öht att göra. För jag verkar inte funka i just förhållande-livet. Jag älskade mitt liv innan detta. Var extremt självständig, glad, hade en enkel vardag. Nu känns allting som ett projekt hela tiden vad jag än ska göra en dag. Vad för mat som ska köpas, lagas, när det ska städas och tvättas, vad som ska göras under veckan, på semestern etc. 

Jag uppfattar att du skyller på honom när du skriver:

Som att du vill att han ska fixa detta.

 Men det enda han gör är att vara mjuk och förstå mig och VÄGRAR reagera? Jag menar om jag säger att jag inte är attraherad, inte tycker vi passar ihop och inte vill vara nära - borde han inte reagera alls då???

En förutsättning för det är ju först och främst att du blir klar över vad du egentligen vill ha. Låter verkligen som att du behöver någon form av samtalskontakt. Tänk på att alliansen där är viktig. För en del kan det ta tid att hitta rätt även där. Det behöver alltså inte vara fel på själva samtalsbiten om det inte funkar. Det kan handla om att den du pratar med inte är en match.

Åh, jag fattar! Ja alltså det finns saker jag stör mig på såklart vilket är just det jag skrev. Me tycker det framgår tydligt, om om det inte gjorde det vill jag förtydliga, att han är en underbar man och att jag VILL att det ska funka. Fattar inte vad jag ska göra för jag hatar att leva såhär och känner mig otroligt elak dessutom. Men rår inte heller över hur jag känner.

Om det redan började bli dåligt med sex efter ett halvår så är frågan varför ni ens blev sambos? För ni flyttade väl inte ihop innan dess? Med tidigare barn i bilden så anser i varje fall jag att man väntar med det minst 1-2 år. 

Jag och min särbo har vart tillsammans i 2,5 år och har det bra på alla plan. Om vi flyttar ihop så blir det inte förrän min yngsta flyttat hemifrån. Hon är nu 18 år. 

I mina ögon så skulle du givetvis redan ha lämnat din sambo han var inte rätt för dig. 

Hej.
Är i samma sits, fast fått barnet. Min sambo vill inte ha sex nu när hon fått barn (som hon längtat efter). 
Hon är självisk och blind för andras behov och hennes i del konflikter. 
Hon har varit singel länge och det är svårt för henne att tänka på nån annan än sig själv. I början lagade hon mat åt sig själv. Dukade bara åt sig, osv. Means jag gjorde allt för henne. 
Självklart har jag berättat för henne att hon är självisk och oempatisk. Bara tänker på sina egna behov. Men hon är oförmögen att ändra sig. 
Du och din man förtjänar att vara lyckliga. Om du gör slut kommer han garanterat bli lycklig/lyckligare. Så gör honom den tjänsten om du bryr dig lite om honom.

Du bör göra abort och lämna mannen. Inte rätt
mot mannen att vara kvar i detta, och inte rätt
att sätta ett barn till världen när du redan innan graviditeten inte vill vara med mannen.