Gravid, avskyr sambon. Hjälp!!!

Hej.
Är i samma sits, fast fått barnet. Min sambo vill inte ha sex nu när hon fått barn (som hon längtat efter). 
Hon är självisk och blind för andras behov och hennes i del konflikter. 
Hon har varit singel länge och det är svårt för henne att tänka på nån annan än sig själv. I början lagade hon mat åt sig själv. Dukade bara åt sig, osv. Means jag gjorde allt för henne. 
Självklart har jag berättat för henne att hon är självisk och oempatisk. Bara tänker på sina egna behov. Men hon är oförmögen att ändra sig. 
Du och din man förtjänar att vara lyckliga. Om du gör slut kommer han garanterat bli lycklig/lyckligare. Så gör honom den tjänsten om du bryr dig lite om honom.

Hur tänkte du nu? Du har själv satt dig i skiten. Även om det är vidrigt hinner du göra abort. Du ska lämna relationen. Du är väldigt egoistisk i ditt tänkande. Du har allt men du är plötsligt inte attraherad. Har du varit det någon gång och vad är det som fallerar nu. Ditt beteende har en hel del övrigt att önska. Inte får man kritisera dig heller. Vad vill du uppnå med den här tråden? Finns bergis många kvinnor som skulle byta plats med dig på en nanosekund. Å här sitter du och gnäller. Stackars din sambo som har fått en sådan kvinna som du på halsen. Ge honom chansen och hitta en trygg, stabil och kärleksfull kvinna. Du får hålla dig till bad boys som skiter i dig och vad som händer. 

Det är ju exakt det hon försöker göra och börjar här inne. Hon är ju uppenbarligen medveten om sina svårigheter och det ologiska men känslor har inte mycket med logik att göra.

Ditt argument är att hon har satt sig själv i skiten men det är ett bullshitargument som egentligen handlar om något annat för din del eftersom den stora merparten av de som går till gym för att börja komma iform och de som går till viktväktarna för att komma tillrätta med vikten.....eller de som går till skuldsanerare för hjälp har majoriteten satt sig själva i skiten och med den logiken du framför här ska alltså därför alla dessa människor lösa det själva.....vilket alldeles uppenbart är en dålig strategi. Poängen är att de försöker göra något åt sin situation....inte vad de gjort tidigare eller vilket område det handlar om.

Det är exakt allt jävla skammande som GÖR att människor INTE söker hjälp så tidigt som de borde och därför hinner hamna rejält i skiten först. Därför är jag så innerligt trött på att se den typen av beteende här inne när man ska trycka till personer som skriver här för att kanske komma vidare och få hjälp med sina tankar.

Jag vet att jag är en hemsk människa, snälla påminn mig inte om det i kommentarerna. 

Jag är gravid i v 14, ihop med min sambo sedan snart 2 år tillbaka. Det är en planerad graviditet. 

Redan innan graviditeten var attraktionen svajig, men jag gick aldrig in i relationen enbart för attraktion. Jag valde en bra man, för jag har tidigare gått enbart på attraktion och det har gått åt pipan. Denna gången ville jag göra rätt. Har en 11-åring sedan tidigare och aldrig vågat introducera någon som partner tidigare. De gick extremt bra ihop, och även det checkades av. Min sambo är snäll, generös, intelligent, social kompetent, vacker och ja egentligen helt otrolig. Första halvåret hade vi bra sex men sedan började det falna för mig. Efter ett år var det riktigt svårt att ha sex för min del, eftersom jag helt enkelt inte är attraherad. Vi hade sex kanske var annan till tredje månad, och sex efterföljs alltid av ångest för mig. Jag har väl i ärlighetens namn gjort det för att jag inte vill att vårt förhållande ska gå helt åt pipan. 

Senaste gången vi hade sex var när barnet blev till och då var det inte så mycket ångest inblandat så det kändes bra. Men efter det har allt helt dalat. Sex finns inte i min vildaste fantasi, kramar och kyssar orkar jag inte med (det var också motigt förut). Att ligga nära är inte att tänka på och nu i natt sov vi i separata sängar och det var så otroligt frigörande för mig. Sov äntligen gott. Nu när vi ska ses på morgonen blir jag så sänkt för jag vill verkligen inte umgås med honom över huvud taget. Det har gått så långt att jag knappt kan vara med min sambo alls!!!! 

Det är så himla synd om honom för han märker det ju tydligt nu eftersom vi pratat om det och jag varit helt ärlig, jag känner att vi inte passar ihop. Men det enda han gör är att vara mjuk och förstå mig och VÄGRAR reagera? Jag menar om jag säger att jag inte är attraherad, inte tycker vi passar ihop och inte vill vara nära - borde han inte reagera alls då??? Det är som att jag är hans gud. 

Allt han gör och säger tänker jag ?och?? , det känns liksom helt intelligensbefriat allt han väljer att fokusera på. Oavsett om det är något han iakttar och vill berätta om eller en anekdot eller ett skämt. 

Det är INGA fel på min sambo. Fattar inte varför det är såhär. Så fort han pratar blir jag ledsen av att jag lever med honom. 

Han är extremt mån om att jag ska må bra, fixar mycket för att stötta mig i graviditeten som varit tuff för mig. Säger att han älskar mig, att jag är vacker osv. Varje gång han gör detta blir jag fruktansvärt trött på honom och ärligt talat nästan äcklad. Det bästa jag vet är när han inte är hemma och jag får vara ifred. 

Vad fan ska jag göra?? Om ett halvår blir vi ju föräldrar ihop vill verkligen inte sabba livet för oss alla :(