Oplanerat gravid sambon tvingar mig till abort

Ja det är precis som du skriver, är jag redo att leva med konsekvenserna. Han har sagt att om jag behåller så kommer han inte vilja ha någonting med barnet att göra och det kommer försvåra samarbetet med vårat gemensamma barn. 

Så fruktansvärt tråkig sits jag har hamnat i, känns som att det enda jag kan göra är abort. En separation verkar oundviklig, men känns så tråkigt att bli tvingad till abort som jag verkligen inte vill.

Ta hand om barnen själv hade jag kunnat göra utan problem, har tagit hand om vårat gemensamma barn helt själv hela dennes liv. så varannan vecka blir svårt för pappan att få till till en början eftersom han varken kan trösta eller söva vårat barn. 

Finns det någon som varit med om detta och hur löste ni det? 

har lite panik över att det är måndag imorgon och då förväntas jag ringa och boka abort. 

Har redan varit på abortmottagningen för 3 veckor sedan, då fick jag info. men jag klarade inte av att göra abort då. 

nej, såklart inte. men han tycker att jag är självisk som ens funderar på att behålla och tycker att det är en självklarhet att göra abort eftersom båda inte är med på det. 

Har fortfarande inte lyckats göra abort. och sambon är arg/mår dåligt över att jag inte gjort det än. Känns som att det bästa( för hans skull) är att göra abort och sedan  för min skull separera. Men samtidigt, då kommer jag sitta ensam och vara ledsen över barnet jag var tvungen att döda. usch vad svårt detta är. 

behåller jag så kommer jag ? ha ett oönskat barn och ett barn på halvtid?

känns inte schysst att behålla mot hans vilja, speciellt eftersom han påstår att jag har lurat honom och inte ätit mina minipiller, och jag kan inte bevisa att jag har ätit dom. 

kan man komma över att man behövt göra abort som man inte velat göra?

Jag vet faktiskt inte varför det är dån katastrof, kanske för att han inte får bestämma själv. Allt handlar alltid om vad han vill. 
Jag förstår inte heller varför han inte har steriliserat sig, förra graviditeten var planerad. Men enligt han så har han nu fullgjort sin plikt och gett mig ett barn, nå mer barn ska inte jag ha enligt honom. 

ja vi har varit på kurator samtal men tyckte inte att det gav någonting, vi är fortfarande oense. 

ja det är väl den rädslan jag också har att jag gör abort i onödan. 

ja enligt honom kommer han enbart ha det planerade barnet på halvtid. Låter knäppt jag vet. Men är väl hans desperata sätt att få mig att gå med på abort.

Hade ni samboförhållande och barn sedan innan? 

Jag kan förstå att du som man känner dig lurad, men använde du kondom? hur blev du lurad? Eller var det just att hon valde att behålla som gjorde att du kände dig lurad?

Tänkte bara det är så många män som blir lurade, men dom använder inget preventivmedel själv. Kan berätta att jag i mitt fall känner mig lika lurad som trodde att det var säkert med minipiller som jag åt.

Ja jag undrar också varför han inte steriliserat sig. 

han menar väl på att hur stor är chansen att vi skulle vara en av dom där 3% som blir gravida trots minipiller, så enligt hans beräkningar är det osannolikt. 

jag var tyvärr tvungen att äta minipiller då jag inte fick äta vanliga p-piller när jag fortfarande ammar.

ja det är sjukt att bara bry sig om ens barnet, sen om det skulle bli så om jag behöll vet jag ju inte, det jag vet är att han kommer beskylla mig för att ha lurat honom om jag behåller. Och frågan är om jag orkar med det. samtidigt är det sjukt svårt för mig att göra abort.

Tack för stöd! Tror du också att det bästa är att göra abort ändå? 

jag ska iallafall börja planera för separation och kolla upp grey rock method. Tack för tipset!

Nu på morgonen fick jag höra hur dum i huvudet jag är som inte gjort abort än, att jag måste boka det idag, att jag dödar förhållandet och att om jag inte gör abort kan jag börja planera att flytta och ha min dotter på halvtid. Han sa också att hans syster vet om detta och att hon också tycker att jag är helt dum i huvudet.

Som det är nu så har jag ju tagit hand om vårat gemensamma barn helt själv sedan hon föddes, han har aldrig gjort någonting, varken med matning eller läggning eller tagit henne på morgonen. 

i helgen klagade jag på att jag var trött för hon vaknar kl 5 varje morgon. hans svar var ? det är ju självvalt?. 

så jag kan faktiskt inte se hur han skulle kunna ha henne på halvtid vid en separation. 

Ja han pratar inte med mig nå mer och kommer inte göra det förrän jag har flyttat ut. 

Jag närmar mig 35 så är inte purung, har bra ekonomi och hade absolut klarat två barn. men nu blir det abort ändå och flytta.

Jag får väl helt enkelt ställa in mig på att det bara blir ett barn för mig. 

Problemet ligger väl i att jag behöver ha ett fungerande samarbete kring dottern, och känns inte bra att tvinga någon att bli pappa mot sin vilja. Jag är så sjukt splittrad i detta, men tänker att det kommer bli för jobbigt att ta all skit och samarbetssvårigheter pga att jag behåller mot hans vilja. 

Sen vill jag väl på något sätt bevisa för honom att jag inte har lurat honom, han är helt övertygad om att jag inte har tagit mina minipiller. 

Jag skulle lämna dottern nån timma hos svärföräldrarna förra helgen, när jag var där undrade svärmor vad som stod på så jag berättade om den oplanerade graviditeten och att jag skulle göra abort. Hon tyckte verkligen inte att jag skulle göra abort, hon sa att jag kommer ångra det. Hon hade själv gjort en abort som hon ångrar. 

Jag avbokade aborten, sen var jag på ultraljud i veckan för att kolla så att allt såg bra ut och det gjorde det och jag blev framflyttad en vecka så nu är det försent att göra abort. Har även gjort nipt och det såg också bra ut. 

Däremot så har jag ångest/mår dåligt över att jag behåller mot pappans vilja. Jag är inte sån som person som skiter i och kör över min partner. Jag känner mig som en hemsk människa. Kanske är jag svag, eller bara mänsklig. Men detta är jobbigt för mig, jag hoppas att det blir bättre och att jag blir av med den här ångesten någon gång.