Vad tänker ni om medelålders man som aldrig haft en flickvän?

Kan så vara att tjejer har höga krav.

Har du lite knepigt att få till relationer rent socialt? Alltså att få till både manliga och kvinnliga vänner. Har det alltid varit så? Kanske att du har någon nedsättning inom Asberger eller har drag av det? I så fall behöver du leta efter någon kvinna/vänner som också har litte drag av det. Det blir lättare då.

En annan förklaring kan vara att du har haft det väldigt svårt under uppväxten på något sätt och inte haft möjlighet att bearbeta det. Skulle behöva terapi, kanske interpersonell psykodynamisk, där man jobbar med relationer. 

Så klart att du kan ha båda svårigheterna också!

Man behöver inte ha tonvis med vänner, det är så olika med vad man trivs med. Men det klart att om killen inte har några vänner alls som han träffar, så kan man börja fundera om det finns sociala svårigheter, och kanske en diagnos också. Eller att han är deprimerad. 

Det viktiga är att bryta dödläget, exempelvis gå i terapi, kolla upp lite närmare om det stämmer med att man kan ha Asberger-drag och söka upp andra med de dragen i så fall (enklare att umgås då), 

Gå kurser i ämnen som man är ingresserad av, så att man träffar andra med liknande intressen, för att åtminstone prata med andra en gång i veckan.

Gå kurser i sådant som man inte är intresserad av, men som kan vara bra att lära sig (matlagning t.ex).

Gå med i en motionsgrupp/träningsgrupp som träffas en gång i veckan. 

Kolla upp i grupper på internet som handlar om området där du bor. osv. Bara man kommer igång med att umgås med folk på fritiden är det bra. 

Det kan mycket väl vara så att du såg yngre ut och blev bortvald i ungdomen. Det klart att utseende har viss betydelse, men eftersom åren går brukar människor också börja se mer till inre egenskaper. Och nu ser du väl vuxen ut?

Det är som att du kör en gammal app i hjärnan, den har bestämt sig för ett sätt, för det är så den är konstruerad.
Det går att bygga en bättre app som kan komplettera den gamla, med tålamod och mod att pröva nya sätt att förhålla sig. 

Det är därför många i tråden råder dig rill att utveckla dina sociala förmågor. Bli bättre på relationer i allmänhet. Genom t.ex. terapi. 

Om du har lite Asberger-drag får du läsa in dig om det och se vad som stämmer/inte stämmer. 
Läsa om hur man kan hjälpa sig själv att utveckla sin sociala förmåga om man har de dragen.

Det har till och med funnits en tråd om detta i FL som handlade om det, startad av en person som ville ha tips.

Tankar kan dyka upp om att man är dålig och liknande.

Man ska inte bekämpa sina tankar utan istället låta dem komma och gå. I terapi kan man få hjälp att hantera dem. (Man behöver inte tro att de egna tankarna som man har om en själv är hela sanningen. Det är bara tankar som du har.)

Men att försöka att direkt tvinga bort dem helt och hållet är jobbigt, för de har en förmåga att hålla på och komma tillbaka hela tiden då. Ibland kan man dock tänka att man tar en tankepaus från dem, från deras irriterande tjatter en stund. 

Man är den man är med fel och brister, men också med goda egenskaper. 

Att se yngre ut än man är är ingen direkt nackdel när man blir äldre. Det klart att någon i ens egen ålder kan tänka att du ser ung ut, men också bli glad över att du ändå är intresserad av dem. Huvudsaken är att du ser vuxen ut.

När det gäller Asberger så finns det en lång gråskala innan man har så många drag att de tillsammans räcker till en diagnos. Det är inte ovanligt att människor har Asberger-drag. 

Men ofta passar man bäst ihop med andra som har de dragen. Speciellt om man har draget att ha svårt att förstå om andra människor antyder något, men inte säger det rent ut. Om man föredrar människor som är tydliga med vad de tycker, så att man slipper att gissa. 
Och man själv är tydlig om vad man tycker, (så att någon annan kan bli sur ibland).

Det måste finnas grupper på nätet för personer med de här dragen eller för de som har en hel diagnos. Så om du tror att du har tydliga tecken på Asberger, så kanske du ska leta upp de grupperna!

TS kanske inte behöver besvara frågan om terapi eller inte,  men jag håller med "567890" i det som han skriver. Att det är svårare att ändra tankesött på egen hand. 

Det här med manliga attribut handlar ju både om yttre och inre egenskaper.

Och de som överdriver sina manliga attribut känns inte riktigt äkta faktiskt. Kroppsbyggare som är överdrivet byggda och flexar t.ex. De ser mest konstiga ut. 

Visst, manlighet kan ligga i att ha bra hållning t.ex., och att se människor i ögonen när man pratar med någon och vara tydlig med vad man menar (och inte bara skoja bort allt). Det är ju egenskaper man uppskattar hos en kvinna också, men det är något man vanligen söker efter hos en man. 

Att kunna ta ansvar och se till gruppens bästa när det behövs. Att våga tänka själv, men också kunna ta input från andra som vet mer om ämnet eller har ett annat perspektiv. Man behöver inte veta allt och "killgissa". 

Att klara av saker och ting, söka hjälp när man behöver, men också streta på när det behövs.

Ju mer jag tänker på det så sammanfaller manlighet med att vara vuxen. Som att stå för det man sagt och lovat. Att inte låtsas att man kan eller förmår mer än man gör (så som tonåringar ibland kan överdriva).

(Sedan skadar det ju inte om man klär och klipper sig på ett sätt som passar hur man ser ut. Lite ytlig får man ju vara. )

Man behöver inte någon fastställd diagnos om man klarar sitt liv med jobb och bostad hyggligt!

Men har man de svårigheterna så är det bra att veta hur det kan inverka på ens samspel med andra och med ens relationer. Om man själv misstänker det så kan det vara bra att läsa in sig och kolla vad som stämmer och inte stämmer. Sedan kan man se hur man kan hantera sina eventuella svårigheter.

Exempelvis så kan personer med Asberger säga till andra att de gärna får vara tydliga med vad de vill och inte vill, för att man själv har svårt att gissa det om de bara antyder det. (Så att de inte blir besvikna eller irriterade på en.)

Eller att man säger till andra att man gärna vill planera saker noga och blir stressad om något ska gå väldigt snabbt och oplanerat.

Eller berätta att man blir stressad i bullriga miljöer.

Eller att man själv håller koll på att man inte pratar för länge om sina specialintressen med andra, om man har sådana specialintressen.

Det som man som vuxen kan ha nytta av när det gäller en av läkare och psykolog fastställd diagnos, är om man ofta går in i väggen på sitt arbete och det beror på de svårigheter man har p.g.a. diagnosrn.

Ibland kan då en läkare skriva ett intyg om att man har en nedsatt arbetsförmåga och har rätt till sjukersättning på exempelvis 25 %. 

Man kan också ha rätt till samtal med kurator/psykolog på habiliteringen, om man behöver det.

Men samtal kan man ju få på en vanlig vårdcentral om man inte mår bra eller genom någon annan organisation. 

Sök dig till andra med Asberger om du seriöst tänker att du har diagnosen. En del är med i föreningen Attention.

Om du är lite religiös så finns appen KristenDate.se

Där kanske en del kvinnor tycker att det är bättre att en man inte haft så många flickvänner tidigare.

Finns det ingenting du kan göra för ditt utseende? Eller överdriver du hur det är?

Nu blir ju de flesta människor alltmer intresserade av inre egenskaper ju äldre man blir.
Men utseende har betydelse, visst.

Kan du inte göra så gott du kan med ditt utseende, som du idag uppfattar som negativt? Snygga kläder hjälper upp oss alla t ex. Det finns annat också man kan göra.

Sedan kanske du kan hitta en kvinna med alldagligt utseende som du passar ihop med när det gäller personligheten?

Människor som mår riktigt dåligt kanske inte bryr sig om ifall de i stunden är attraktiva eller ej. De har nog med att må dåligt. Det låter på dig som de har en ful skjorta som det bara är att ta av. 

Om du känner att du har kört fast:
Tänk det otänkbara i olika riktningar.

Om du har kört fast behöver du gå i en ny och tidigare okänd riktning. Kan vara väldigt utmanande.

Om du är deprimerad: Sök hjälp! Och du kan tillsammans med att du söker hjälp också pröva de vanligaste livsstilsförändringar som man brukar råda personer till som har depression. 

Det är skillnad på att ha en klinisk depression och att vara ledsen över att man inte träffar någon. Stor skillnad. 

Men man kan naturligtvis ha bådadera. 

Förstår att du inte orkar vara aktiv när det känns hopplöst!

Jag tänker att du måste fundera i nya riktningar om du vill ha förändring.

Kanske terapi, men också i radikalt andra riktningar kanske så som en kvinna skulle tänka.

Terapi och även ta ett radikalt nytt grepp om problemet, på ett sätt du aldrig har funderat på tidigare.

Även autistiska personer kan ha flickkvänner, om det nu skulle vara på det viset! Ofta någon som har de dragen själv i sin personlighet.

Jag tror att surkräm är nedstämd och behöver stöd av en terapeut.

Hur vet du hur TS lever sitt liv? Det enda vi vet är att han vill ha en flickvän, är nedstämd och att han har ett jobb. Jag tror han skrev någonstans att han var välvårdad också. 

Ungefär 1 vuxen person av hundra har inte haft sex med någon annan. Det var en stor undersökning nyligen i Storbrittanien som visade det.

Om man ser till hela den gruppen hade de som inte haft sex lite högre utbildning än genomsnittet.
De drack mindre alkohol än andra (genomsnittligt)
De hade fått glasögon tidigare än andra (!)
De rökte mindre än genomsnittet
De var fler sådana personer i områden där det fanns stora inkomstskillnader.
De hade oftare mentala problem än genomsnittet.
Ca 15 % verkade förklaras med vissa medfödda genkombinationer.

Artikeln beskrev också hur en terapeut hade jobbat med en sådan person för att den personen skulle våga inleda en sexuell relation.

Sedan till dem som lider av detta: Det kanske inte alltid brukar vara superbra sex första gången man är sexuellt tillsammans med någon. Det brukar fungera bäst när man har lärt känna varandra lite mer och vet vad den andra tycker om. Man får fråga sig fram 

Så det är viktigare att börja och försöka sig fram. Ibland med LITE alkohol, som gör att man vågar.