Vad tänker ni om medelålders man som aldrig haft en flickvän?

För att besvara huvudfrågan från TS så tänker jag att allt är relativt och det är aldrig för sent att blomstra med kärlek.

Om man nu ska vara dömande så är det intressanta snarare varför någon varit singel tills den är medelålders. Vissa har satsat allt på studier och jobb, kanske gjort doktorsavhandling och under tiden aldrig träffat någon som den klickat med ordentligt för att det ska vara värt besväret med ett förhållande. I så fall ser jag absolut inget fel eller konstigt med det.

Har man däremot dejtat och konstant misslyckat att skapa attraktion, avvisat andra för att man är kräsen etc så säger det förstås mer om personen. Och då tänker jag att det uppenbarar sig själv.

Lägg också till att de 40 åren har också redan passerat. Om vi inte träffat varandra tidigare är det sak samma vad som skett under den tiden om vi funkar bra ihop nu.

Ett gott råd dock om du som medelålders man ändå vill dejta är att inte lägga så stor vikt i din egna erfarenhet och visa tydligt att du "äger" det hela. Mao, tala sanning om hon (eller han för den delen) frågar om tidiga förhållanden, men lägg mer vikt i vad du har sysslat med istället. Är du riktigt passionerad och kan påvisa social kompetens kan det ses som ett plus snarare än en nackdel.

Det låter mer som att du har dålig självkänsla och någon form av fix idé.

Fokuserar man mer på att göra det man själv tycker är kul och givande, samt inte tar dejtandet på fullaste allvar hellre än att oja sig över vad motparten kommer tycka, så kan jag i princip garantera dig att du kommer få bättre resultat på det ena eller andra sättet.

Sedan finns det inga garantier för att du kommer träffa den rätta, men du kommer definitivt leva ett bättre liv och andra kommer att se upp till dig mer. Det skapar bättre förutsättningar.

Detta! Så många män (och förmodligen en del kvinnor också) har en tendens att släppa gemenskapskretsar och andra vänner när förhållanden blir mer "seriösa" och sedermera giftermål.

Har exempelvis en bekant som fått halva sin bekantskapskrets bortskuren då hans fru (strax efter att de gifte sig förra året) hade starka invändningar mot en av killarna i vårt gäng. Tycker ärligt talat synd om honom då han blev av med många nära vänner och är mer eller mindre fast där han är nu.

Tänker alltid på Timon i Lejonkungen, som sätter ordet på det hela så väl - Men blir de kära krymper faktiskt vår trio ner till två

Men vaf... Så jäkla svårt ska det väl ändå inte vara att få till en dejt om du aktivt tagit initiativ och inte framstått som en jäkla galning? På 20 år lär man sig mycket.

När jag (som är snubbe för övrigt) testade Tinder tog det mig totalt 15 minuter innan jag hade matchat med en tjej och fått en dejt inbokad som bar av några dagar senare. Då är jag jäkla kass på Tinder ska jag tillägga...

Prova nya metoder och plattformar. Om inget funkar, gå bara ut på stan och fråga 100 slumpmässigt valda tjejer som de vill ta en fika. Vill du ha en riktig icebreaker, leta upp nån kupong á la "två kaffe för priset av en" och säg att du tänkte använda den men bara behöver en kaffe så hon kan få den andra. Förr eller senare kommer du få napp och det absolut värsta som kan hända är att ni har en oskyldig fika ihop. Win-win.