Anonym (Feminist?)

Sat 2 Aug 2025 20:23

114 svar

Jämställdhet vid graviditet/barn

Hej,
jag satt och funderade och räknande lite på ikväll hur mycket jag kommer förlora på att bli mamma.
jag har idag en rätt hög lön för att vara 32 och kvinna. min sambo känner att han inte har möjlighet att vara föräldraledig (eget företag). Så det är något som jag måste ställa upp och ta som mitt ansvar som bara är anställd. Jag förstår hans sits och förstår också att han upplever det som jobbigt.

men när jag räknande på bortfall till tjänstepensionen, så räknande jag ut om jag har 7% årlig avkastning på mitt kapital under föräldraledigheten på 18 månader. Så hamnar jag på omkring 250000kr.

samtidigt så vill jag att mina föräldradagar ska räcka, genom försäkringskassan hemsida så kan jag ta ut 3 dagar i veckan för att dessa ska räcka i 15 månader. Vilket ger mig en nettoutbetalning på 13000kr/mån.

totala inkomstbortfallet + tjänstepension räknade jag fram till närmare 700.000kr. Vilket kommer ta närmare 11 år att få tillbaka om jag sparar 5000kr/mån.

hur ska vi som par få det här så jämställt som möjligt utan att jag känner att jag offrar något? Vi har inte gemensam ekonomi idag.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sat 2 Aug 2025 20:53

#3

Anonym (Mamma) skrev 2025-08-02 20:41:42 följande:

Ja om jämställdhet är viktigt så finns 2 alt.
Byt karl till en som kan ta halva föräldraledigheten.
Men bättre är kanske att han ekonomiskt kompenserar dig, extra pensionssparande , senare när barnen är sjuka kanske han kan ta flest vabdagar.

Ja det låter ju hemskt att vi som älskar varandra måste dela på oss för den delen. För 700000 så känns det som han kommer få ta alla vabbdagar under barnets uppväxt. Jag tycker det inte är viktigt med jämställdhet att vi måste dela 50/50. Men det känns ju väldigt sjukt att det kommer kosta mig så mycket + det jag får offra kroppsligt. För ett barn som vi valt att skaffa gemensamt. Som sagt, jag är öppen för en diskussion och föra en dialog kring situationen.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sat 2 Aug 2025 23:05

#9

Anonym (H) skrev 2025-08-02 21:26:53 följande:

Grattis till den blivande babyn!

Jämställdhet är bra men hur räknar du?

Du får ingen tjänstepension inbetald under f-ledighet men det befintliga tjänstepensionskapital kommer fortsätta växa när du är ledig. Eller menar du att du missar 250.000kr i icke inbetalad premie plus avkastning på 18 månader?
Tjänstepensionens värde är dessutom obeskattad, den skattas när du tar ut den i framtiden. Det gör det krångligare att räkna ut hur det ska kompenseras. För det är rimligt att det görs, på vilken nivå får ni komma överens om.

Inkomstbortfallet är nettopengar. Har ni gemensamt bestämt att du ska ta ut 3 dagar i veckan måste han betala mer till hushållet. Hur mycket beror på hans inkomst. Många slår ihop sina inkomster och fördelar procentuellt.

1. Ni behöver samarbeta om ekonomin. Det är er gemensamma avkomma och ni ska gemensamt se till att alla i familjen har det bra.
2. Du och din partner kommer behöva offra inkomst och pension under f-ledighet och som föräldrar. Har du hög lön innan barnet kommer och fortsätter ha hög lön, även under några år med deltid, kommer pensionen påverkas mindre än du tror.

Nej precis, jag arbetar med lön. så har koll på den biten. Men jag tänker såhär: om jag sätter in en viss summa, som om 30 kommer vara omkring 250000. Om man följer 7%.

stämmer att inkomstbortfallet är nettoberäkning. Men nej ingenting är bestämt så långt än hur många dagar, jag har endast tittat på försäkringskassans kassakoll. Där jag fyllt i min lön och delad vårdnad. Vilket visade att jag självklart kan ta ut 6 månader på 35?. Men då står jag utan inkomst i ett år Istället.

jag vill bara ha en reflektion över hur det ser ut. Vi har inte gemensam ekonomi idag. Och jag tycker själv att det inte verkar vanligt eller standard i min krets runt 30 åringar.

jag är helt med att någon kommer få stå för kostnaden för att vara med barnet. Men samtidigt köper jag varför andra omkring mig inte skaffar barn. Vi är inte gifta, så jag kommer aldrig kunna kompenserats om min sambo skulle lämna mig med en 3 månaders gammal bebis. Det känns som ett lotteri där man både kan gå vinnande eller förlorande ut från situationen.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sat 2 Aug 2025 23:10

#10

Jemp skrev 2025-08-02 21:05:27 följande:

Vad tråkigt att pappan prioriterar jobb över sitt barn!

Enligt mig finns inga vettiga alternativ till gemensam ekonomi när man väl har barn. Vi började med det när barnet föddes för att slippa ta ut lika många dagar och slippa ekonomiska diskussioner kring vabb osv. Om inte, så ska givetvis pappan ta halva inkomstförlusten.

Sen låter det inte rätt räknat i antal föräldradagar? pappan får ju föra över alla utom 90.

Nej så är det väl, om man bortser från tjänstepensionen. Den kan lätt justeras eller betalas in till under föräldraledigheten. Men jag blir kritisk till personer som anser att man ska betala procentuellt, det känns orättvist med tanke på att jag tar den största smällen oavsett. det kanske grundar sig i att vi har separat ekonomi trots allt. Jag tjänar mer än min sambo men han är låst i företaget. Så han om någon, skulle gynnas av att ha delad ekonomi: men vi är inte där.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sat 2 Aug 2025 23:19

#11

Postman skrev 2025-08-02 21:30:05 följande:

Är ni så fixerade vid 50/50 så ska ni nog dela på er. Mitt råd är att det kommer aldrig bli 50/50 någonsin med barn. Viktigast är nog att ni pratar igenom innan vilket som kan vara bäst för er båda och er ekonomi och sen fattar beslut därifrån.

Nej jag är inte fixerad med 50/50. Men jag är inte intresserad av 90/10 heller. Vi har inga barn än. Vi är inte gifta. Jag söker efter en garanti för mig själv som kvinna. Pensionen är väldigt lätt att ordna. Men ska jag ha ett inkomstbortfall på närmare 23? månad i nettopengar.

jag försökte mest öppna upp en dialog kring ämnet. Förr gifte man sig för att försäkra sin närmsta. Vad gör man nu i en tid då det är otänktbart för motparten? Ingen man jag har omkring mig vill gifta sig med motiveringen: jag vill inte ge bort hälften av det jag äger i en separation.

min sambo är likadan där. Han vill inte gifta sig men tycker endå att jag borde stå mitt kast över barnfrågan. Jag sa att det blir billigare för mig att ta halva kostnaden för en surrogat + barnpassning. Men de tycker han var orealistisk samtidigt som han anser att han inte kan ta några pappadagar. Jämställd? Nej jag köper helt varför man som kvinna inte vill ha barn idag.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 11:32

#46

För att förtydliga så har jag endast kollat på Försäkringskassans kassakoll. Jag visste inte att jag var tvungen att ta ut minst 5 dagar efter barnet är ett år. De är bra att veta! Just för SGI.

om jag ska vara ärlig så vet jag inte om jag vill ha barn. Inte min sambo heller. Vi tittar bara över vår möjlighet kring det. Min sambo kommer inte kunna ta någon föräldraledighet alls. Vi har försökt att hitta lösningar till det men det går helt enkelt inte.

vi kanske får se över om vi kan ha gemensam ekonomi, vi är dock nöjd att ha vårt egna idag och känna oss fria med de kapital vi själva tjänar. Så de kan ju eventuellt bli en lösning som vi båda inte vill ha men som endå blir mest rättvis för oss.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 11:50

#50

Anonym (Fel man) skrev 2025-08-03 11:39:32 följande:

Det känns som fel man att skaffa barn med. Ni verkar ju inte dela värderingar alls. Han bryr sig inte om din oro, trygghet eller vilja. Han verkar inte heller speciellt taggad på att bli pappa. Vi gifte oss innan vi skaffade barn. Vi sparade pengar till föräldraledigheten sedan var vi lediga både samtidigt och enskilt. Min man ville ha barnen och ville vara med dom.

tänk om ni vill ha ett barn till? Eller får ett barn med särskilda behov? Då är du genast nere i relativ fattigdom medan han lever som vanligt och kan lämna er när det blir jobbigt. Han kommer dessutom ha sämre band till barnen pga sitt ointresse så du kommer bli väldigt ensam som förälder.

Det är faktisk min sambo som är den som vill ha barn mest i vårat förhållande.
men jag vill inte vara naiv i frågan. För än om vi har en trygg relation idag så kan vad som helst ske. Precis som du skriver så kan vi få ett barn med särskilda behov. Och jag vet att det hör till vanligheten att det är jag som kvinna som får dra det största lasset. Det är även jag som kvinna som kommer få stå för barnet vid en separation. Jag har en vän i bekantskapskretsen som blev singel när bebisen var ett halvår. Hennes sambo var otrogen och lämnade henne. Inte för att jag går runt och misstänker min sambo, men det vore naivt att tro att det aldrig skulle kunna hända oss. Min vän fick iaf byta jobb pga hon reste mycket i tjänsten tidigare. Det var inte hållbart. Idag lever hon helt okej men har långt ifrån den standard som hon hade innan hon fick barn, trots att barnet är strax under 10 År. Så hon har faktiskt inte helt återställd än. Hennes ex däremot skickar över underhåll och är så fri han kan vara. Och det är sånt här som skrämmer mig, de hade flera år tillsammans innan barn.och så sker det endå.

ja jag vet inte riktigt hur vi ska göra, jag förstår att om vi hade träffats när vi var yngre, att fallet inte hade blivit så långt. Men det blir det för mig nu.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 15:04

#58

Anonym (O) skrev 2025-08-03 14:11:59 följande:

Jag tycker att det är rätt tydligt. Din sambo "känner" att han inte har möjlighet att vara föräldraledig. Om det hade varit du som drivit eget företag hade du kanske också känt så, men ändå varit föräldraledig. Manlig föräldraledighet ses som något "extra", medan mammaledighet är något som inte går att tumma på.

Med största sannolikhet innebär den här "känslan" av att inte kunna vara föräldraledig också att han inte "kan" vabba, gå ner i tid, etc. Hade det varit du som drivit eget hade man istället lyft fram att du kan styra din egen tid, och därför kan vabba, vara flexibel och prioritera barnen.

Kvinnor förlorar pengar på att vara föräldrar, för att de väljer föräldraskapet före pengar, vilket många män inte gör. Samtidigt är många kvinnor också stödjande i att männen väljer pengarna framför föräldraskapet - hur många trådar finns det inte där kvinnor skriver: "Han tjänar mer så han är inte föräldraledig" ...

Precis, jag är lite i de banorna också. Visst att han kan lova att han tar all vabb idag. Men hur stor är sannolikheten när man väl står där på morgonen med ett febrigt barn? Jag tycker att även om jag blir lovad guld idag så kan de vara värt skrot imorgon. Och jag vet att vid en eventuell separation så kommer min tid eller engagemang inte räknas alls. Idag är det jag som tjänar mest, och jag vet att hade det inte varit så. Då hade den ekonomisk svagare personen fått vara hemma, vilket många gånger blir kvinnan. Men när jag är den som är ekonomisk starkare så ska jag endå vara hemma just för att jag är mamma till barnet.

nu vet inte jag hur man mår efter en förlossning, men är det möjligt så går jag gärna tillbaka till mitt arbete så fort jag kan.

sen kan jag inte låta bli att förundras över att kvinnor ofta har ett sämre sparande, vilket inte är konstigt om man är hemma med barn osv. Men det ska endå ligga en press på att vi ska spara för att kunna bidra. Vilket vi indirekt har gjort genom att vara hemma med barnet, men de får såklart inte räknas in i kalkylen. Då det såg som en självklarhet.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 16:39

#66

Fiona M skrev 2025-08-03 16:05:03 följande:

Kan ni vänta med barn tills hans ekonomi är mer stabil?
Hur länge har han drivit företaget och vad är tidsplanen för att det ska gå med faktisk vinst?

Vill han ha barn (som du skriver att han vill) får han prioritera stabilitet och ekonomisk trygghet framför ett eget företag som inte bär sig.

Han har drivit företaget i 10+ år och det går med vinst men eftersom han är den personen på företaget som genererar mest intäkter så skulle företaget kollapsa om han var borta.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 16:43

#67

Jemp skrev 2025-08-03 16:01:44 följande:

Hur i allsin dar skulle han ?kunna? (läs prioritera) att vara hemma utan förvarning vid vab om han inte kan vara det med 2 års framförhållning?

Precis, så jag tycker att det är ett rätt så liten tröst i fråga. Sen kanske man får ett väldigt sjukt barn som kräver mycket vab. Men de kan ju också vara så att barnet inte alls är så speciellt sjuk eller lyckas pricka in feber på helgerna..
skulle barnet kräva mycket vab så kommer jag få gå in endå för att han inte kan vara borta längre perioder

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 16:51

#68

Anonym (Karl) skrev 2025-08-03 16:24:31 följande:

Det är lite märkligt för mig att du använder användarnamn, feminist? Dina förfäder hade vänt sig i sin grav, on du visste hur dom kämpat för att du som kvinna ska ha få leva ett likvärdigt liv som en man. För inte tala om alla kvinnor i andra länder just nu, för att få vara självständiga och kunna leva sitt liv på sina egna preferenser.

Det är inte lätt idag, eftersom samhället förändrats och det nu krävs även kvinnor som arbetar för att samhället inte ska kollapsa, och kunna fortgå. Ofta heltid dessutom.

Jag och min fru har löst det, jag tog lika mycket föräldradagar och vabbade ungefär lika mycket som henne. Jag vill dessutom vara delaktiga i mina barns liv och avbelasta henne, genom att hjälpa till I hushållet och med barnen. Då jag inte vill ha en sjuk fru.

Det är inte bara ekonomiska aspekter att ta hänsyn till, utan även om din man kommer att hjälpa till I hushållet och med barnen. En majoritet av många kvinnor blir tyvärr sjukskriva och utbrända pga av att dom får "dubbel jobba". För mig var det ett lätt val. Om min fru ska offra sin kropp och hälsa/liv för barn som även jag vill ha. Då var det en ren självklarhet. Ser för många män som tar detta för givet.

Sedan tror jag inte bara folk väljer bort barn pga av detta. Vi lever i mycket sämre tider nu och samhälle. Krig, spänt världsläge, ett klimat som mår allt sämre. Och ett samhälle som inte verkar må så bra, och blivit mer våldsamt och egoistiskt.

Läste om papporna som hade börjat slagits på Gröna Lund bland massa barn, för att dom fick stå i kö så länge. Ibland undrar man med dagens föräldrar, var det är för folk som skaffar barn faktiskt.När jag själv växte upp på 80 -90 talet. Fanns det t inte ens på kartan. Sedan har du ju frivilligt barnfria som helt enkelt inte har något intresse av barn.

Ja fast din syn på faderskapet delar inte alla män. Tyvärr. Men det är fint att vettigt att ha det resonemanget!

men jag ser både från tidigare relationer och de runt omkring mig att män idag vill leva i de moderna gammalmodiga idealen. Och med det menar jag att jag som kvinna egentligen förväntar mig att älska att vara hemma och städa, pyssla, ta hand om barn & laga mat. Samtidigt som jag ska arbeta heltid.

Mannen ska dock fortsätta som man gjort tidigare med en förmån att kvinnan går in med 50% av räkningarna.

jag har som sagt levt i dessa relationer själv, där jag oftast efter ett tag känner mig mer som en mamma till min partner. Männen menar dock då att jag som kvinna ska vara omhändertagande. Hur ska de annars veta och kunna avgöra om jag är mammamaterial?

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 19:42

#73

Anonym (S) skrev 2025-08-03 18:10:35 följande:

Att skaffa barn är en usel deal ur ekonomisk synpunkt för kvinnor. Precis, många lovar en massa saker innan barnen finns men sen när det väl kommer till kritan så kan det vägras, det är rätt vanligt. Och då har man en dålig sits.

Jag tycker att sparande är mkt viktigare för kvinnor som skaffar barn just för risken att man blir själv med dom. Underhållsbidrag är en pink i missisippi jämfört med vad barn kostar så det gäller att vara väl förberedd. Det blir ju mkt svårare att satsa på karriären med om man hamnar där att man har barnen mest, check på den här.

Jag skulle kunna sträcka mig så långt att säga att för att skaffa barn som kvinna ska man vara rätt rik innan, ungefär gamla pengar-rik. För det är inget kul att behöva sänka sin levnadsstandard från vad man är van vid för att man tar hand om barn själv. Jag vet att det låter mörkt men det är en realitet.

Ja men lite så känns det faktiskt. Jag går in i ett avtal utan att det finns något dokumenterat. Jag ska av godtrohet bara tro på allt som sägs. Jag tror att vad jag än offrar nu, så är det svårt att kompensera det hur vi än väljer att göra. Såklart kan man se att ett barn innebär uppoffring. Men varför ska bara jag stå för uppoffringen här? Jag har varit duktig och sparat hela livet, men ska dessa pengar gå till inkomstbortfall och efterfölja normal standard för mig? medans min sambo kan välja och köpa nya saker till sin hobby, åka på resor med vänner eller sätta av till pension? Skulle vi hamna i ett läge där han står för större delen av en kontantinsats till ett hus. ska han då äga mer samtidigt som ett skuldebrev upprättas till mig? Eller bara ett skuldebrev. jag kan inte hitta någonstans att min insats är värd något mer än: ja vill du som kvinna ha barn så krävs det uppoffringar.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 21:06

#78

Anonym (H) skrev 2025-08-03 20:02:58 följande:

Du behöver det behöver det inte alls bli om du väljer bli förälder med en vettig person. Men du verkar ha bestämt dig för att det är som du beskriver.

Ja till stor del. Jag kommer skaffa barn om allt känns rimligt och någorlunda rättvist. På samma sätt som att jag inte kommer köpa en bil som är dyrare än vad den än värd. Jag kommer inte heller betala fullpris på en redan nedsatt vara.

jag har ingen sorg över att det inte blir något barn eftersom omständigheterna runt omkring inte finns. Många kanske ser det som ett mål här i livet men för mig är det omständigheterna som bestämmer. Min sambo vill men har inte heller möjligheten trots försäkringar. Så vi har olika saker vi upplever som det största problemet. Han vill vara närvarande men tillåts inte

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 21:26

#82

Jemp skrev 2025-08-03 21:09:20 följande:

Jag har fortsatt svårt att förstå om du vill diskutera din relation, eller förutsättningarna för kvinnor och föräldraskap generellt?

Exempelvis kan man ju välja en bättre karl.

Självklart kan jag hitta en annan man. Men jag är väldigt lycklig med min sambo. Han är lycklig med mig också hoppas jag. Jag ville mest öppna upp för en diskussion kring det man offrar som föräldraledig. Oavsett om man är man eller kvinna. Men i mitt exempel så är det jag som kvinna.
jag vet att regeringen vill tillsätta en utredning kring ämnet.

sen lever jag i en mellanstor stad i Sverige, jag har inte många som gifter sig och säkrar upp sin partner i min närhet. Vilket jag upplever som att stämpeln blir något onormalt. Något som man inte borde göra. jag har heller inte så många i min egna ålder som har gemensam ekonomi heller. Vilket också blir något onormalt i umgängeskretsen.

jag personligen kan tänka mig gemensam ekonomi vid ett giftemål eller som nu vid ett ev. framtida barn. men min tveksamhet, den kanske bygger på att jag har försökt ha gemensam ekonomi med tidigare partners där dom i smyg gått ner i tid, inte kämpat eller försökt hålla standarden som fanns när vi gick in i gemensam ekonomi. Så jag har alltid fått bidra extremt mycket till den ekonomin. Medans dessa män sett det som en biljett till relax och nedtrappning.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 21:30

#83

Grässtrå77 skrev 2025-08-03 21:25:34 följande:

Har mannen inga möjligheter att på ett par år sikt antingen bli anställd eller förändra företaget så att han kan ta en viss föräldraledighet och även en del vabb? Eller vill han inte göra de uppoffringar för att kunna få barn?

ja och nej. Anställd kommer han nog aldrig bli. Han har försökt hitta några andra banor inom företagande där han inte är en nyckelperson. Men inte lyckats riktigt. Han kämpar med det här ständigt, att komma ifrån nyckelpersonsberoendet. Det finns inget han ångrar mer idag än just sitt företag. än fast det går jätte bra. Han är 35+ så det finns en viss tidspress också att ta hänsyn till. så visst hade det enklaste varit att gå tillbaka i tiden. Men de går ju såklart inte..

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 21:48

#86

Trent skrev 2025-08-03 21:38:38 följande:

Kom ihåg att om ni inte vill sälja barnet rakt av kan ni alltid låta det uppträda eller jobba för att dra sitt strå till stacken. Det går att börja från riktigt tidiga år för en snabb ROI.

När det gäller din sambo så tänker jag på Delaney & Bonnie som kraftfullt framförde den gamla sanningen: where there's a will, there's a way. Att välja A handlar mest om att välja bort B, och C, och D...

Nej såklart ska inte ev framtida barn straffas, men jag förstår inte motståndet till att jag som kvinna ska offra allt för något som båda jag och min sambo vill ha? Och att jag bara ska acceptera läget som det ser ut idag och egentligen vara glad att jag inte bor i Afrika.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 21:50

#88

Anonym (J) skrev 2025-08-03 21:44:31 följande:

Ja, men så är det. Som kvinna offrar du betydligt mer för att få barn än vad än män gör. Vi bär, föder och ammar. Vi förlorar ekonomiskt och fysiskt men vinner också ofta mer närhet och en närmare relation till barnen. Jag ser det som att männen är de största förlorarna. De prioriterar svinkonstigt i livet, tror att jobb och resa är det viktigaste. Självklart kan din sambo vara föräldraledighet 50 procent om han verkligen hade velat.

Ja jag tror mycket att hans hinder ses så mycket större än vad de egentligen än. Även från min sida tyvärr..Att mina hinder bara ses som små pinnar längs vägen jag kan putta undan.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 23:29

#93

Anonym (Milla) skrev 2025-08-03 22:14:29 följande:

Har tyvärr inget att tillföra gällande den ekonomiska biten, men undrar hur han tänker kring att eventuellt ta mer VAB? Blir tyvärr mycket VAB i perioder, betydligt mer än vad man kan tro innan, funkar det med hans företag? Alla barn är inte lätta att ha hemma om man tänker VOBBA, om det är hans plan..

Vi har faktiskt inte pratat så djupt i frågan än. Det var därför jag startade den här tråden. För att se hur andra har gjort eller ens tänkt på saken. Men en sak är väldigt säkert, och det är att han aldrig kommer kunna ta med sig barnet på arbetet. Kanske fungerar för ett äldre barn som kan sitta still men inte alls för ett mindre barn.

Anonym (Feminist?) Trådstartaren

Sun 3 Aug 2025 23:41

#95

Anonym (Vorhees) skrev 2025-08-03 22:42:27 följande:

Jättebra går det knappst för företaget om allt står och fallet med honom så han varkem kan vara föräldraledig eller ersätta ditt inkomstbortfall. Han skulle tjäna mer på ett annat jobb men väljer detta, väljer bort ett barn.
Är han medveten om att han gör det?

Nej vi har pratat om det också, vad lycka egentligen är. Och för honom handlar det väldigt mycket om tillgångar & pengar. Man kan spekulera i frågan, men han är uppväxt väldigt fattigt med närvarande föräldrar. medans jag har en uppväxt med mycket pengar men med frånvarande föräldrar. Min sambo anser att pengar är lycka och jag anser att närvaro är lycka. Egentligen de där sakerna vi aldrig fick själv.

samtidigt känns det som att jag fyllt mitt tomrum och tagit stort ansvar för att fylla det. Jag är idag inte stressad över sånna bitar. Dock känner min sambo att ju mer pengar han har på kontot desto bättre och lyckligare kommer han bli. Varje gång han når en målstolpe så ska man sikta på nästa. Jag kan bara titta på rent objektivt och se mönstret. Han kommer aldrig bli lycklig oavsett, för pengarna är inte målet egentligen.

jag tror många i tråden uppfattat mig som en person som vill ha ett checkhäfte med pengar, men det är inte alls det jag vill. Jag kan gladeligen gå in med inkomstförlust?men..han tar en del eller halva den.

jag har sett jätte många kvinnor som står där drabbade. Även hans egna mamma blev drabbad efter separationen från familjens pappa nyligen. Han fick hus. Medans hon fick en slant. Idag sitter hon lycklig i en lägenhet. Men fick inte ens med sig bilder på sina egna barn i flytten. Och då är människorna 70 år gamla. Visst är hon lyckligare ensam men hon fick ju ett tomrum av att allt det hon byggt upp rann mellan fingrarna just för att hon inte orkade ta striden där och då.

Jämställdhet vid graviditet/barn

INNEHÅLL