Når inte vår 13åriga son, vad göra?

Är sonen utredd inom psykiatrin eller hur har begåvningen mätts? 

Har ni någon kontakt med psykiatrin eller socialtjänsten idag? 

Har ni polisanmält hotet? Det är ju annars absolut första steget. 

Att han är arg är inte konstigt. Men ni får nog fortsätta stå på er. Han verkar ha fått helt fel kompiskrets och är, med tanke på vad du skriver, förmodligen lättledd för folk som inte vill honom väl. Men förklara hela tiden varför ni tar de beslut ni tar, att det är för att ni älskar honom och vill att han inte ska råka i trubbel. 

Har han bra kompisar i skolan? Annars är det kanske värt att byta. 

Han är utredd via BUP så allt är korrekt gjort. men på grund av hans intellektuella nivå så kanske resonemang och situation vs handling inte alltid är så lätt att förstå. därav försökte vi vara övertydliga och verkligen måla upp en bild. 

han har bra kompisar i skolan, vi bor i ett område där busringningar är det värsta som kan hända och EP-traktorer är coola. Så dessa tjejer har han fått kontakt med via gamla kompisar från förra skolan via sociala medier. Vi har oxå varit övertydliga med hur man beter sig på sociala medier och vilka man ska ha kontakt med och inte över sociala medier. men ja, han är naiv, godtrogen och lättledd vilket vi försöker lära honom att typ.. inte vara.. eller hur Man känner igen en dålig person som vill en illa, en person som inte är snäll, vad snäll är osv... han vet egentligen allt detta men när det kommer till kärlek så ja.. han kan inte se kopplingen att en person kan vara både snäll och dålig. som hans ex som la mycket skuld på honom när hon mådde dåligt fast han inte hade gjort något. Hon blev arg när han inte hörde av sig men hon hörde däremot själv aldrig av sig.. så ja.. 

händelsen är inte polisanmäld men vi har alla uppgifter för att kunna göra en. Pappan tror dock att då kommer vi väcka björnen så han vill inte anmäla. 

jag försöker låta honom veta att jag älskar honom och saknar honom trots att vi precis tjafsat för att han blivit arg på mig av ingen anledning alls. Jag ringer honom varje dag trots att samtalet dagen innan avslutades med att han säger att han inte vill träffa mig. samma visa dagen efter. Det är svårt. 

Hur har ni pratat om den kriminella killen och er oro?

Och jag håller med ovanstående. Inte så konstigt att han är arg, och det kan han ju få vara. Underlättar ni (pappan) umgänget med vanliga (bra) kompisarna trots avstånd?

Nej men vi har pratat på så vis att om han avslutar sin kontakt med tjejen så har inte killen någon anledning att komma efter honom. De har setts 1 gång så det här är i princip en okänd tjej för honom. 

vi har sagt att den typ av kille är oberäknelig och att han och vår son inte alls kommer från samma förutsättningar. Att vår son vet vad som är rätt och fel. Att vår son inte ska medvetet utsätta sig för fara för någon annan eller sig själv. Att han inte ska umgås med sådana personer även om han själv inte skulle göra något dumt. Att det gick ?bra? denna gång men att det nästa gång kanske blir värre. Killen har kollat upp vart vår son är skriven (hos pappa ) och sagr att han vet vart han bor och att sonen därför utsatt även sin familj för fara genom att vistas med den här tjejen och dess umgänge. Därför vill vi inte att han umgås med henne och indirekt inte bli utsatt för skit. 

han förstår inte kopplingen mellan skiten som hände och tjejen. Eller så vill han inte förstå. Han sa själv igår ?jag förstår vad ni säger men jag vill inte lyssna? . 

vi har tagit hans telefon då vi anser att han inte kan hantera den. Han fick tillbaka den en dag som test, direkt skrev han till den här tjejen att han måste gömma deras konversation. Han har alltså inte förstått? alls.. eller förstått men vill inte lyssna som han säger. 

Varför tänker ni att han har rätt att vara arg? För att han fick åka till sin pappa tidigare än bestämt? 

kanske ska förtydliga. vi hade ett 2v/2v schema under sommaren och han fick pga händelsen åka 3 dagar tidigare till pappan. Vi pratade om han skulle vara där längre än 2v som är imorgon men sagt att vi håller oss till schemat. Sonen vet om detta men är ändå arg På mig. 

2v i stöten går ju inte ihop med det du skrev i. 90% hos dig och resten av sommarlovet plötsligt hos pappan? 

Men oavsett: han är 13, blir utsatt för brott, får inte ha kontakt med tjejen och blir tvungen att flytta/åka bort mot sin vilja. Även om ni vill väl (och jag tycker inte ni gör fel i att ta bort honom från situationen, dock att ni bör anmäla) så tycker jag det är helt förståeligt att han blir arg, ja.

Kanske är otydlig. Innan sommarlovet var han hos mig förutom varannan helg. 
när sommarlovet började kom vi överens om 2v/2v tills skolan börjar. sen Återgå till samma som innan. 

nej det är inte han som bär skulden för att ha utsatt någon men vi vill få honom att förstå att situationen var allvarlig. detta då han inte förstod varför han inte fick umgås med tjejen eller de runtomkring. 

vi har sagt att han inte gjort något fel men att han har hamnat i en svår situation och att vi försöker lära honom att ta klokare beslut som vi vet att han kan. Vi har sagt att vi vill skydda honom och därför tänkte vi att det kanske var bättre om han var hos pappa lite tidigare än planerat. 

men varför är han bara arg på mig och inte på sin pappa? Det är ju vi ihop som tagit alla beslut Och det vet han. Vår strategi för att inte bli utspelade mot varandra. 

hur gör jag framåt? 

Helt förståeligt att föräldrarna inte är några favoriter just nu. Att han är arg. Han är kär och det förstörs av någon ett kriminellt barn...

Dalta inte med den knivhotade ungdomen, anmäl. Även han behöver hjälp och inte att folk backar, inte egentligen erat ansvar men vad ingen vet om händer kan inte användas för att sätta in hjälp åt honom.