Jag vill ligga med min sambo

Du känner dig avvisad. Sambon skyller på XYZ.

Någon dag senare så berättar din sambo en anekdot från tidigare förhållande, och ger dig (trots allt) "positiv" feedback.

Men det hjälper ju i sak inte dina känslor...

Tycker att du/ni skall fortsätta kommunicera kring det. Du känner dig avvisad, eller att det är "skralt" med sex-och samliv. Din sambo verkar ju "förstå" det, annars så hade hon nog inte sagt något eller berättat om tidigare erfarenheter.

Där har ni ju ingången till att fortsätta samtala om det. Berätta hur du känner dig? hur du mår när du tar initiativ men det (bara) rinner ut i sanden...

Semestertider kan vara knepig. Alla går runt med en massa förväntningar; på väder, på aktiviteter, på relationen, på återhämtning, att umgås med Familjen AB, aktivera barn och tusen saker. Det kan lätt leda till att man hamnar snett i en massa saker och istället för avslappning, återhämtning så blir det en massa stressande och "pressande" åt alla håll och kanter...

Att bara vänta och se, och vara "tyst"... Det tror jag inte är rätt väg att gå. Det kommer bara leda till frustration, som blir irritation och så börjar man småtjafsa om andra saker istället. Risk att ni båda drar er undan, slutar kramas, slutar mysa...

Öppna upp för ett samtal istället. Utan stress, utan press. 

Nu kommer jag säkerligen få skit för detta; men att (ständigt) vara trött, ha huvudvärk, andra saker. Det kan man ju också prata om. Alla kan känna sig trötta, absolut. Men om man "ständigt" känner sig trött så är ju det i sig en "varningssignal" som man bör ta fasta på. Varför är jag så jädra trött jämt? Är det stress? Är det jobbet? är det familjen? Är det relationen? Sover jag dåligt? Är det för varmt i sovrummet? Är jag för inaktiv? För "aktiv"?

Huvudvärk? Finns vatten i kran och en ipren...

Sen får man vara beredd på att när man pratar om dessa "saker" så kan det börja krypa fram saker som är lite tuffare... skav i relationen, hur rattar ni runt Familjen AB, hur fördelar ni tid etc bla bla

Men att bara vänta och se... Njaee, det tror jag inte på...

Då missförstår du nog min slutkläm... eller så var jag otydlig.

Just nu säger TS sambo att hon är "trött", har "huvudvärk", andra "saker".

Detta kan (givetvis) handla om att hon tappat lusten till sex-och samliv fullständigt. Det kan handla om att hon tappat lusten till sin partner (TS). Inte pga att hon är trött, huvudvärk etc...

MEN det kommer aldrig TS att få reda på, alternativt så kommer TS sambo aldrig säga det. OM de inte börjar prata om "elefanten i rummet".

Långt ifrån alla, oavsett om man är man eller kvinna, säger rakt ut att man tappat lusten (fullständigt!) till sex-och samliv. Det finns människor som gör det.

Men väldigt många hamnar först i någon form av svacka, det börjar gå längre tid mellan gångerna man har sex, det skylls på XYZ. Och långt ifrån alla, oavsett man eller kvinna, lyfter då frågan... utan man börjar med någon form av avvaktande "waiting-game"... TS kanske tar initiativ, blir avvisad... dagarna går, dagar blir till veckor, kanske månader... och vips så har man inte haft sex på en längre tid... och så börjar det spilla över på relationen i stort, man börjar tjafsa om annat, ibland helt ovidkommande saker...

Handlar inte om att snacka sig till lust, eller "prata sig ur"... eller något meningslöst tjatande...

Men att bara gå runt och tiga still och knyta näven i fickan... Nää, det kommer inte leda till något bra... över tid...

Då får du börja prata om "elefanten i rummet". Dvs, allt är bra förutom att ni "inte längre ligger med varandra".

Ni verkar ju uppskatta varandra i övrigt. Inled då med det, men sedan måste "elefanten" komma på tal. Utan att det blir skuldbeläggande, eller skapar stress och press. Säg bara att du saknar ert sex-och samliv... se vad du får för respons och vilka tankar och känslor det väcker.

Som sagt att bara tiga still och knyta näven kommer inte hjälpa... dig... risken är att det som känns bra i övrigt börjar skava... för din frustration går ut över annat...

Been there done that...

Bra att ni hade ett samtal. Bra att hon iaf bekräftar sin kärlek, attraktion och behovet av närhet.

MEN, det där med att sexet känns "meningslöst". Det känns ju som att ni borde samtala vidare kring (om ni nu inte gjorde det i någon omfattning).

Meningslöst på vilket sätt?
Känns det "bara jobbigt"?
Ger det "ingenting"?
Saknas "njutningen"?

Att säga att någonting känns "meningslöst" är ju lite av att stänga igen en dörr... det väcker ju inte direkt någon förhoppning om bättring... och det bör ni ju samtala kring. Dvs "känslorna" i allt detta... 

För mig så är det inte bara "sex", när det handlar om att ha ett sex-och samliv med en stadigvarande kärlekspartner. Det handlar ju mycket om samhörighet, närhet, intimitet, något man gör tillsammans, med varandra, för varandra. Det frigör känslor, det frigör ämnen i kroppen som skapar avslappning, som lättar på stress och en massa annat positivt.

Det bör ni ju prata om, och du bör ju förklara för din sambo hur du mår när ni har sex, hur du mår när ni inte har sex, hur du mår när du känner att du blir "avvisad" eller när hon (aldrig) tar initiativ...

Utan att det skall bli, eller att ni hamnar i, s k "husfridsknullande"... för det är också tämligen värdelöst... känslomässigt...

Jag befann mig, ibland, i samma läge som du gör nu, i min förra relation. Så jag kan absolut känna igen mig i dina känslor... kanske inte så mycket att mitt ex var verbalt "avvisande" eller spelade ut "huvudvärkskortet" i tid och otid.

Men att man hamnar i osynk med varandra, det börjar gå lång tid mellan gångerna, tillfällen där man hade kunnat ha sex flyger bara förbi... vilket skapar frustration, som lätt kan bli till en irritation... så blir det småtjurigt och grinigt i relationen... vilket inte heller skapar någon större lust... kanske åt båda håll...

Kan förstå att du känner så för stunden ("husfridsknull"). Men jag och mitt ex hamnade även där i en svacka. Och när man fattar att det är det som det handlar om... Näää, det är nästan värre än att det inte blivit något sex på flera veckor... iaf för mig...

Tror att man kan hamna där... när man hamnar i en svacka, tyvärr... att det finns en risk att man "betraktar" kärleksakten som en transaktion... medvetet eller omedvetet... och det behöver inte endast handla om sex-och samlivet utan allt annat som också utgör/ingår i en relation...

Dvs man lägger in X i relationen och hoppas på att få ut Y - som en form av transaktion mellan två parter.

Och när man har lagt in väldigt mycket X men det sällan eller aldrig "utbetalas" något Y... då är man på ett sluttande plan i sin relation...

X och Y kan vara precis vad som helst i en relation, och det behöver inte handla om manligt vs kvinnligt... eller enbart sex...

Men slutar man se varandra som ett team, att man inte gör saker gemensamt, för varandra, med varandra, av lust, av nöje, av vilja... ja, då kan nog mycket i en relation bli "transaktionellt"...

Bara för att förtydliga. Jag anser inte att sex eller för den delen andra sysslor skall vara transaktionellt 

Jag skriver enbart att man kan hamna där när man lever i en relation och saker börjar skava... oavsett om man är man eller kvinna, oavsett om det handlar om sex eller annat i ens relation...