-
Hej!Jag gick in ett förhållande för ca 5 år sedan och i början lät ju allting lovande, skulle plugga klart ( ca 1.5 år till), hade lite vänner som hen umgicks med osv. vi är båda runt 30 år idag och jag har jobbat hela tiden sen studenten, medans hen har jobbat ca 2-3 år totalt på extra jobb tidigare.Tanken var nog att hen skulle skulle skaffa ett jobb,Åren och månaderna gick och allt plugg blev uppskjutet och blev aldrig klart.Så nu sitter hen mest hemma på dagarna och väntar att jag ska komma hem efter jobbet och umgås, men jag har inte varje dag lust att hänga eller att jag vill hitta på andra saker i mitt liv, istället får man sura miner när man säger att jag ska göra andra grejerFörsöker att snällt säga att vissa butiker söker jobb osv men det ända jag får höra är att plugget ska gå först och måste bli klar med det, men är inte inskriven på någon kurs eller när det väl finns en kurs så görs inte den, Jag vet att det finns depression och ADHD så det kan få lite motsatt effekt om jag pushar för mycket.Jag har skjutit undan vad jag tycker så nu lever vi bara på en lön, visst det funkar idag, men hyran betalas inte, matkostnader betalas inte, godis och läsk blir det ganska mycket utav som jag inte äter av direkt.Så om jag skulle räkna ihop hyra + matkostnader så blir det nog uppemot 40-50k, och så fort siffran kommer på tal så kommer det ju bli ännu mer depression.Jag tror att jag även börjar få panikångestattacker över beteendet jag får tillbaka, jag får i princip dra det stora, men ändå blir jag beskylld över att jag aldrig gör någontingVad har ni för tips på hur jag ska kunna hantera detta på ett bra sätt? -
Svar på tråden Sambo utan ekonomi och hobby
-
Wow! Tack vilken respons!
Varför jag använde hen var för att jag inte ville dra över något kön över en kant.
Hade precis skrivit på papper för en bostadsrätt och började bokstavligen dejta, så jag skulle inte se det som att jag köpt för att vi skulle bo där tillsammans, men jag vill inte vara så elak så det skulle starta någon process.
tyvärr så finns det inga samboavtal vilket jag inser att det bordes gjort men känns för genomskinligt att göra det nu.
Varför jag stannat är för att jag älskat personen i hopp om att det alltid skulle bli bättre, och sedan kommer en dipp och jag har inte mage att börja allvarliga diskussioner.
Men börjar inse för mycket att jag inte kommer fram i förhållandet och bara står still eller backar, partern vill även ha barn men jag har sagt toknej, för föräldrarpenningen sjunker avsevärt utan ha jobbat något år,
Jag ska ta en bra dag och prata igenom hur vi ska ordna problemet
-
Anonym (Samma) skrev 2025-08-07 02:49:40 följande:Jag är tyvärr i liknande situation som dig, TS.
Min pojkvän är arbetssökande och han söker faktiskt jobb till skillnad från din partner. Han har ett eget boende som han betalar för men aldrig är i, han är hos mig hela tiden. Jag vill inte flytta ihop eftersom jag tycker att det är för tidigt, men han är hos mig 99% av tiden i alla fall.
Han ligger back med delar av sin hyra sedan några månader tillbaka, de är snälla och delar upp den så att han får betala det han kan - samtidigt som jag känner att de på det sättet stjälper honom. Denna månad låg han 5000 kronor back med räkningar, som i och med uppskov på hyran löste sig men det är 0 kronor på hans konto.
Jag har sagt att OM jag ens kan fundera på riktigt över att flytta ihop på riktigt måste han ändra sitt tänk vad gäller pengar - dvs sluta slösa!
Han drar HELA tiden upp att han fick aldrig lära sig att spara pengar under sin barndom, utan de pengar man har kan man spendera. Säger att då är det väl ännu viktigare att ändra på det för att vara en bra förebild till sitt barn - som han säger till att när veckopengen är slut så är den, att man får inget nytt och måste lära sig spara.... Det är så OTROLIGT skrattretande det här, samtidigt som jag blir spyfärdiga!!
Jag är sjukskriven inför en operation som blir uppskjuten hela tiden.. har två barn, husdjur och en villa, trädgård och allt som hör till. I ganska precis 1 år (vilket är så länge han haft större problem med pengar, pga FK, a-kassa och liknande) har han betalt för mat vi har köpt kanske 10 gånger. Resten har jag köpt. Inte bara för mig och allt som är mitt ansvar.. näe, för de två också! Och det är inte bara mat, det är allt som behövs i ett hem som jag betalat för.. Han har betalat bensin och lite saker som har med bilen att göra (jag hade ingen bil när vi träffades men de hade han som det blev strul med, såldes med förlust och har nu en lånebil från min en släkting).
Jag är så less på allt, jag mår så dåligt med ångest och min terapeut TROR inte att jag är på väg in i väggen utan jag HAR redan gått in i den - en andra gång. Inte bara för detta, det är mycket annat som händer i denna kaosartade familj - som jag inte vet längre om jag vill kämpa för...
Han fick två utbetalningar på totalt cirka 30' i våras. En del gick till skulder och hyra som behövdes komma ikapp, jag fick tillbaka lite också för några av de räkningar jag betalat åt honom, men inte mycket i det stora hela. Men resten spenderades på annat (enligt mig) skit, som var roliga i 3-4 dagar sedan dess står de och dammar. Han fick in 300 kronor förra veckan och han frågade mig vad jag tyckte att han skulle göra med dem. Jag sa att det kan endast han bestämma men jag sa att jag vet vad JAG skulle ha gjort (vilket vi pratar om miljarder gånger vad JAG skulle göra om jag fick oväntade pengar = spara för att få upp bufferten igen). Han köpte lite kläder och en leksak till sig själv..... 🤔
Less? Det är bara förnamnet.... Lider med dig TS och Ursäkta för långt inlägg.
Ja, det är ingen kul sits man sitter i!
lider med dig, det gör inte saken bättre när man inte får hjälp från sin partern!
-
Jag är väldigt orolig över lägenheten,
Vi har ju ändå bott ihop ett par år,
Och att hamna i en sits med ett bortfall på 1 miljon är inte drömmen
Funderar på att kontakta lawline eller någon familjejurist för att se vad som gäller och vad man kan isåfall förebygga!