Sambo utan ekonomi och hobby

Ställ krav och sluta ursäkta beteendet.  Hen är vuxen och måste ta eget ansvar och konsekvenserna för sitt liv  även om det innebär att hen blir deprimerad eller flippar i sim adhd. 

Sluta kratta manegen och ställ krav på förändringar annars får ni helt enkelt separera. 

Bli särbos. Det tror jag vore bra för er båda två - du slipper ansvara för honom, och han får ta ansvar för sig själv och ta tag i saker. 

Ännu ett bevis på att man inte ska flytta samman för tidigt. Vissa tecken borde du sett redan när ni planerade ett gemensamt boende.

Du har nog bara två val, antingen accepterar du att din sambo inte vill bidra, varken med arbete eller att dra ner på sina kostnader, eller att separera. 

Visst, du kan prova att prata med hen, men då måste du redan bestämt dig för att lämna om hen inte ändrar på sig. Annars är det ingen idé att prata om det mer, det verkar ju inte hjälpa.

Har du skrivit rätt och hyran inte blir betald så har ni seriösa problem för lång tid framåt precis runt hörnet. Hoppas det inte stämmer.

Vill du fortfarande dela ditt liv med denna personen? Det är den största frågan, och jag har full förståelse om frågan är svår och att du kanske inte vågat fundera på allvar. 

Ser du någon ände på detta?

Kommer "hen" någonsin bli klar med sitt "plugg"? Och om så sker, kommer det leda till ett jobb..?

Ärligt? Somliga "pluggar" för de vet inte vad de vill i livet... vare sig vad de vill "plugga" eller vad det skall leda till.

Vilket för mig kan vara en knepig väg att gå, OM man inte samtidigt har en tydlig struktur kring extrajobb, och sin vardagsekonomi (kunna betala hyra, levnadsomkostnader). 

I detta fall så verkar det ju inte som så... 

Jag har unga vuxna barn kring de "20åren", någon som pluggar (och nu jobbar extra över sommaren), någon som jobbar och är sambo. En som nyligen tagit studenten och som jobbar och som kommer att fortsätta jobba efter sommaren.

Jag har varit väldigt tydlig med vikten av att kunna ha en egen ekonomi, oavsett om man jobbar som "timmis",  halvtid, heltid, eller har studiemedel och kryddar det med lite extrainkomster.

För har man inte det så kan man inte "leva". Så enkelt är det. Och då kanske man heller inte kan leva som "sambo" om man inte har möjlighet att bidra ekonomiskt till det gemensamma hushållet. Sen behöver inte allt vara exakt "50/50", men det funkar inte att det är "100/0", eller "80/20" en längre period. Går det dessutom ut över relationen i stort, hur man ser på tid, vad man kan hitta på, hur man umgås... Då är man på ett rejält sluttande plan relationsmässigt...

Då är risken att man bara blir rumskamrater, men du dras med en rumskamrat som inte drar sitt lass, ekonomiskt och "praktiskt"... och då är det stor sannolikhet att er relation till slut tar slut...

Om din/er situation nu leder till att du börjar känna "panikångest", och du dessutom börjar "föra bok" på att det börjar bli en ekonomisk börda, och/eller "skuld" i detta samboförhållande. Då är det hög tid att slå på bromsen och sätta er ned och ta ett vuxet samtal om "hens" situation, om din situation, om ert samboförhållande. Ni, "hen", och du är 30bast... Dags att bli vuxna på riktigt!

ADHD och depression(er) kan givetvis vara försvårande omständigheter, men det går inte att gömma sig bakom dessa livet ut... 

Använd dubbla preventivmedel ! Blir du gravid med en sån person har du problem resten av livet sen.

Dumpa!

Skulle säga samma sak; se till att hon inte blir gravid!

jag skulle nog också råda TS att se över om det kanske är dags att lämna henne. 

TS, är lägenheten din och sambon bara kom inflyttandes eller hyrde ni den för gemensamt bruk? Det är väldigt viktigt att känna till skillnaden, hyrde ni gemensamt gäller sambolagen, annars inte. Är lägenheten din är det bara att köra ut honom, du har lagen på din sida. All lösöre är ditt och skulle ni till äventyrs ha köpt något tillsammans får ni väl dela på det, men som du beskriver situationen har din sambo inte bidragit med någonting, tvärtom håller han på att dränera din ekonomi.                                                                                                                                                                  Rätten att köra honom på porten har du, men det finns en mycket sällan tillämpad undantagsparagraf som säger att man inte kan köra någon på porten om vederbörande har barn, dålig ekonomi eller allmänt i så dåligt skick att vederbörande inte kan klara sig. Det är som sagt mycket sällan den paragrafen tillämpas eftersom rekvisiten är svår att uppfylla. Du behöver ju inte heller upplysa om den, men ut ska den här snyltaren. Du skulle aldrig flyttat ihop med honom, kollade du inte hans ekonomi? Det kommer aldrig någonsin att bli bättre, bor du ihop med honom får du var beredd att försörja honom genom livet. Han har inget driv och ingen ansvarskänsla, usch, det var fel att flytta ihop med en sån individ.
  

Antingen är man frisk och då jobbar man, eller är man sjuk och då går man till doktorn/psykologen.

Finns inget annat. Jag hade bett hen flytta efter ett år.