Sambo utan ekonomi och hobby

Ser du någon ände på detta?

Kommer "hen" någonsin bli klar med sitt "plugg"? Och om så sker, kommer det leda till ett jobb..?

Ärligt? Somliga "pluggar" för de vet inte vad de vill i livet... vare sig vad de vill "plugga" eller vad det skall leda till.

Vilket för mig kan vara en knepig väg att gå, OM man inte samtidigt har en tydlig struktur kring extrajobb, och sin vardagsekonomi (kunna betala hyra, levnadsomkostnader). 

I detta fall så verkar det ju inte som så... 

Jag har unga vuxna barn kring de "20åren", någon som pluggar (och nu jobbar extra över sommaren), någon som jobbar och är sambo. En som nyligen tagit studenten och som jobbar och som kommer att fortsätta jobba efter sommaren.

Jag har varit väldigt tydlig med vikten av att kunna ha en egen ekonomi, oavsett om man jobbar som "timmis",  halvtid, heltid, eller har studiemedel och kryddar det med lite extrainkomster.

För har man inte det så kan man inte "leva". Så enkelt är det. Och då kanske man heller inte kan leva som "sambo" om man inte har möjlighet att bidra ekonomiskt till det gemensamma hushållet. Sen behöver inte allt vara exakt "50/50", men det funkar inte att det är "100/0", eller "80/20" en längre period. Går det dessutom ut över relationen i stort, hur man ser på tid, vad man kan hitta på, hur man umgås... Då är man på ett rejält sluttande plan relationsmässigt...

Då är risken att man bara blir rumskamrater, men du dras med en rumskamrat som inte drar sitt lass, ekonomiskt och "praktiskt"... och då är det stor sannolikhet att er relation till slut tar slut...

Om din/er situation nu leder till att du börjar känna "panikångest", och du dessutom börjar "föra bok" på att det börjar bli en ekonomisk börda, och/eller "skuld" i detta samboförhållande. Då är det hög tid att slå på bromsen och sätta er ned och ta ett vuxet samtal om "hens" situation, om din situation, om ert samboförhållande. Ni, "hen", och du är 30bast... Dags att bli vuxna på riktigt!

ADHD och depression(er) kan givetvis vara försvårande omständigheter, men det går inte att gömma sig bakom dessa livet ut... 

Mitt tidigare svar står jag fast vid, handlar inte om "man vs kvinna".

Har man ingen ekonomi så kan man inte "leva" och då kan man inte utgå från att man kan "leva" i ett samboförhållande utan att bidra. Än mindre så när det börjar skava... och lever man i ett samboförhållande så måste man kunna prata om saker som även är tuffa och jobbiga... annars så kan man likaväl avsluta relationen... speciellt när man är ung och inte har så många andra förpliktelser gentemot varandra... (barn!!)

Det finns inget att vänta på! Ni är 30 bast, ni är inga barn längre, man kan vara "ung vuxen" fram tills man är 25, sen är det dags att ha stakat ut sitt liv liite mer, eller iaf ha skaffat sig lite principer som man kan luta sig mot när det gäller ekonomi, relationer, en tänkt framtid, vem man är, vad man vill, åt vilket håll är jag på väg...

Ta tjuren vid hornen! Sätt er ned! Slösa inte bort ytterligare 6månader, ett år.