Förlorat hoppet

Jag förstår att det är jobbigt när det inte blir som man önskar men allt under ett år är inte ovanligt eller ens konstigt. Vad jag förstått så verkar flera regioner dessutom ha ändrat gränsen för utredning från 1 år till 2 år just för att det inte är ovanligt att det tar tid.

För egen del tog det 5 år och två misslyckade graviditeter innan det blev levande barn av det hela. Efter andra gången det gick åt helvete (båda gångerna runt v12) så kände jag mig fruktansvärt okvinnlig som "inte kunde behålla en graviditet" speciellt när jag hade så svårt att ens bli gravid. 

Som sagt, jag förstår känslorna även om jag blir lätt provocerad av att du tycker att det gått en evighet. 

Vad säger psykologen om det hela? Hur vet du att andra blivit gravida "efter bara ett par månader"? Att de inte försökt längre men varit tysta om det hela?