Förlorat hoppet
Börjar förlora all hopp. Försökt bli gravid i evigheter känns det som! 10 långa månader och varje månad mötas av ständig besvikelse, bryta ihop för att mensen kommer. Nu har det gått så långt att jag börjat må dåligt innan ägglossning, man tar tester man tajmar in fönstret. Men ändå funkar det inte. Om 2 månader har vi försökt i 1 år, och jag vet inte om jag kommer orka med detta, tar på psyket något fruktansvärt. Har även besökt psykolog vilket jag började med efter 4 månaders försök, men det har inte hjälpt?
Varje månad känns det som att hela kroppen ska brista, efter ett halvårs försök har allt eskalerat. Har gått upp i vikt, för jag vill inte göra nånting, orkar ingenting. När jag ser gravida så vänder jag bort blicken, kan inte ta in att även dessa kvinnor kan ha kämpat länge (och längre).
Mår så oerhört dåligt över att inte få vara en av dem som får uppleva en graviditet? Senast jag tog graviditetstest så blev jag så oerhört ledsen och grät så jag knappt fick luft pga att det var negativt och gråter mig själv till sömns varje månad. På det blir andra i bekantskapen gravida efter bara några månader. Även om 10 månader inte är lika lång tid så är det 10 långa månader av besvikelser.
Ville mest skriva av mig. Kanske finns det någon mer därute som känner liknande känslor.