Vi var särbo i ett par år. Sen sambo i två år. Sen blev vi särbo igen, pga jobbiga tonåringar.
Sen gjorde vi slut i ett halvår.
Sen var vi särbo i fyra år. Under den tiden gifte vi oss och la handpenning på en ny lägenhet som skulle byggas.
Herrens vägar äro outgrundliga.
Jag skulle tro att det oftast är kvinnan som gör motstånd mot att flytta ihop. Hon vet av erfarenhet att det kan leda till att hon får laga hans mat, tvätta hans strumpor, stå ut med tjatsex, ta hand om hans barn med mera.
Det sägs att svenskar är ett ensamt folk, baserat på många ensamhushåll ( i storstäderna). Jag tror att de "ensamma" i själva verket ofta är särbo.