Analytisk, velande, konflikt rädd sambo

Det du beskriver låter väldigt mycket som klassiska drag hos en INFP-personlighet. INFP står för Introvert, iNtuition, Feeling, Perceiving och det är en av MBTI:s mest känslostyrda och värderingsdrivna typer.

Några typiska drag hos INFP som jag ser i din beskrivning:

Går på magkänsla ? Om något "känns fel" kan det väga tyngre än alla logiska argument, även om beslutet redan var på väg att fattas.

Velande ? Som Perceiving-typ vill de hålla alla dörrar öppna in i det sista, vilket kan göra att de skjuter på beslut och ibland tappar möjligheter.

Konflikträdsla ? INFP:er avskyr att hamna i situationer där någon blir upprörd. De kan hellre backa ur än ta en konfrontation.

Emotionellt djupa ? Känslor och minnen väger tungt, vilket kan göra att gamla sorger (som din sambos vän som gick bort) dyker upp när stressen är hög.

Behöver tid ? Beslutsprocessen är intern och kan se passiv ut utifrån, men i huvudet pågår det en intensiv känslomässig och värderingsmässig analys.

Vad det innebär i praktiken:
En INFP kan vara fantastisk på att skapa trygghet, förståelse och djup kontakt, men i situationer som kräver snabba och praktiska beslut kan de fastna i känslorna och börja tveka, även om allt först verkade klart.

Om du vill få saker att gå framåt med en INFP är det ofta bra att:

Ge tid och utrymme att bearbeta beslut.

Lyfta fram hur beslutet ligger i linje med deras värderingar och långsiktiga drömmar.

Minimera känslan av press och hot, eftersom det annars triggar ännu mer undvikande.

Det betyder inte att han inte vill bo med dig eller bygga en framtid ? utan att han troligen känner en inre osäkerhet som behöver hanteras innan han kan gå vidare.

Om man har en partner som är väldigt känslostyrd och velar länge, som en typisk INFP, gäller det att flytta beslutsprocessen från känslor till konkret verklighet. Sätt en tydlig och extern deadline så att det blir klart att tiden faktiskt är begränsad. Knyt beslutet till gemensamma värderingar och framtidsmål, så att det känns meningsfullt på ett djupare plan. Minska den upplevda risken genom att påminna om att beslutet inte är oåterkalleligt, och visa också på de faktiska konsekvenserna av att inte agera ? att passivitet också är ett val med sin egen kostnad. Slutligen kan man bryta ner beslutet i mindre steg, så att det inte upplevs lika överväldigande och det blir lättare att faktiskt komma till skott.