Analytisk, velande, konflikt rädd sambo

Att allt gått för snabbt. Skriv inte på utan leta eget boende till dig så kan ni bo på varsitt håll ett tag. Tills ni är mer stabila och redo för att flytta ihop.

Så tror jag hans egentliga känsla är. Han är helt passiv medan du ångar på och fixar allt själv. Det är han som borde få panikångest och oro, han hinner ju inte med på dina upptåg.

Han vill inte flytta innerst inne. Om ni bara varit ihop så kort tid är det inte konstigt att han tvekar. Lägg planen på is, kanske skaffa dig en egen liten lägenhet så länge så får ni utrymme att andas och lära känna varandra i en vettig takt.

Angående förrådet så är det väl bara att ringa dit och be om ett nytt avtal. Inte svårt. 

Ge din sambo space och pressa inte honom när han uppenbarligen inte vill.

Du får ursäkta om du upplever mig otrevlig men: det är väldigt svårt att hänga med och förstå ditt problem på grund av bristen av styckesindelningar. Det är bara en stor vägg av text som är svår att läsa.

Det jag lyckades få ut av din text är att din sambo helt enkelt inte verkar redo. Ni hade alltså bara varit tillsammans i 5-6 månader innan ni tog det stora beslutet att flytta ihop, då också in i hans lägenhet som var liten. 

Det låter som att ni behöver ta två steg tillbaka, kanske flytta isär och bli särbos och bygga upp er relation utan att stressa fram saker. Sedan ta det därifrån och när båda är redo; leta efter en större lägenhet/radhus/hus. 

Som ovan. Det har gått (för) fort... 

Fort som i att bli sambos, dvs att flytta ihop och bo under samma tak...

Fort som i att dessutom, direkt, börja leta efter ett nytt boende...

Bäst är nog att tacka nej till den större lägenheten, lös ett nytt förråd. Fortsätt att "prov-bo" tillsammans och landa i att ni är "sambos". 9mån är liksom ingenting...

Jag hade inte orkat vara tillsammans med någon som inte vågar säga som det är. Hur ska man då veta vad personen vill. Jag förstår att TS blev ledsen när hon tror att han är med på det. Men sen, ni har varit tillsammans i 9 månader. Ta det lugnt. 

Det beteende din sambo har när det blir obekvämt är främst självömkan. Varför då? Garanterat för att när han blir obekväm så tar han till andra trådar för att slippa diskutera. Han riktar bort fokus från sakfrågan för att bli tröstad. det är ren och skärt flyktbeteende. Anledningen att jag känner till det är för att min sambo är likadan. Han har gjort såhär i flera år. Jag har en dröm om att köpa ett hus, pyssla i trädgården men så fort vi är på visning så hakar han upp sig på att listerna är fula eller något annat som är helt ovesäntligt i sammanhanget. Alla fel han hittar är små saker som man kan fixa själv på någon timme. 

jag har faktiskt fått omvärdera mycket tillsammans med honom. Min dröm om ett hus är inte borta. Men jag kommer köpa det själv och skriva avtal med honom. Tidigare är det alltid jag som letat hus på Hemnet och bokat visning till oss. Jag har inte slutat med det, men han är inte inkluderad. Vill han vara inkluderad så får han faktiskt engagera sig. Jag går på alla visningar själv och drömmer mig bort. Jätte tråkigt att han inte vill vara delaktig såklart, men innerst inne så vill nog inte min sambo äga sitt boende. Så då ska han slippa också. 

Velar han nu kommer han att vela senare! Han är inte där helt enkelt. Det som är sämre för dig dock  är att han inte verkar kunna kommunicera..!?
Vadå gråta över sin döda kompis när ni varit och tittat på gemensam lägenhet? Vill han ha lägenheten, ja eller nej? Han känner sig bara pressad och måste skylla på något. 
Delar ni på hyran nu? I så fall hoppas jag att ni delar på din förrådshyra också! Annars är du lurad...
Bor du i en lite större stad är det inte alls bara att ringa och förlänga något som är uppsagt, om du inte har en förstående hyresvärd. Ring och säg som det är i så fall!
Jag tycker att du ska skaffa dig en egen lägenhet i nuläget! Sen om du vill ha en velande pojkvän eller inte får du ta ställning till det när du har någonstsns att bo!
Pojkar mognar långsammare än flickor, så är det bara 🤔

Han låter som en väldigt jobbig person att sätta mål ihop med. Är du säker på att du orkar släpa honom igenom alla livets beslutspunkter?

I min värld är en lägenhet inte för evigt, trivs man inte kan man faktiskt byta igen.
Har du påmint honom om det?

En bekant hade en sån man. Han kunde aldrig bestämma sig för barn, så det blev inga. Han kunde aldrig bestämma sig för bröllop, så det blev inget.

Men ett hus ville han ha, påstod han. När de letat i fyra år, backat ur budgivningar p.g.a. hans velande och till sist vunnit och skrivit kontrakt och han sen vill riva kontaktet igen (!), då blev han dumpad och hon köpte huset själv.

Vissa borde verkligen gå i terapi för sin beslutsångest men det får de kanske aldrig tummen loss till heller...

TS, du låter väldigt drivande och snabb och han verkar inte vara en sådan person. Han låter som en mer långsam och eftertänksam person. Kanske kompletterar ni varandra i de egenskaperna, men det gör honom illa när du ångar på och kanske inte är så lyhörd för vad han känner. Ni har flyttat ihop alldeles för fort. Som alla andra säger i tråden, backa ett steg och var särbo. Ge honom utrymme i er relation, tror att han känner sig inklämd i ett hörn av dig nu. 

Om du vet med dig att du är en otålig och stressig person är detta ett bra tillfälle att utveckla dig som person.

Du har alltsa haft ditt bohag i ett forrad i over ett ar, dvs. innan ni ens traffades. 
Var bodde du i sa fall nar ni traffades? Hos dina foraldrar, hos en kompis, eller i en lagenhet du inte hunnit fa dit ditt bohag till an? Om du hade lagenhet, sa du upp den och flyttade snabbt in med sambon (efter bara 4-5 manader) eller var din boendesituation osaker, sa det var darfor du flyttade in hos honom sa snabbt? Var han 100% med pa noterna? Och att snabbt som tusan borja leta annan lagenhet, nar han kanske trivs bra i den han har? Ni har bara bott ihop sen i april och du (ni) har redan varit pa flera visningar, sa ditt lagenhetssokande borjade i princip direkt du flyttade in hos honom? Dvs. efter 4-5 manader som par flyttar nagon in, och forsoker direkt dra upp en med rotterna och fa en att flytta (fran hans perspektiv sett). Du har kort pa som en angvalt och din sambo, som kastades in i detta efter endast 4-5 manader, ar egentligen inte alls pigg pa att byta boende. Mycket battre att bli sarbos och att i ett senare stadie hitta nagot gemensamt. Varfor sa brattom? Ni kanner ju knappt varandra och bada tva maste ju vara med pa taget for att det ska funka i langden.
Om det inte gar att forlanga kontraktet pa forradet sa fixa ett nytt, pa orten ni nu bor. Eller, om ni nu blir sarbos, hitta en egen lagenhet inom 3 manader sa slipper du atermagasinera ditt bohag.

Varför planerar ni inte tillsammans?

Det du beskriver låter väldigt mycket som klassiska drag hos en INFP-personlighet. INFP står för Introvert, iNtuition, Feeling, Perceiving och det är en av MBTI:s mest känslostyrda och värderingsdrivna typer.

Några typiska drag hos INFP som jag ser i din beskrivning:

Går på magkänsla ? Om något "känns fel" kan det väga tyngre än alla logiska argument, även om beslutet redan var på väg att fattas.

Velande ? Som Perceiving-typ vill de hålla alla dörrar öppna in i det sista, vilket kan göra att de skjuter på beslut och ibland tappar möjligheter.

Konflikträdsla ? INFP:er avskyr att hamna i situationer där någon blir upprörd. De kan hellre backa ur än ta en konfrontation.

Emotionellt djupa ? Känslor och minnen väger tungt, vilket kan göra att gamla sorger (som din sambos vän som gick bort) dyker upp när stressen är hög.

Behöver tid ? Beslutsprocessen är intern och kan se passiv ut utifrån, men i huvudet pågår det en intensiv känslomässig och värderingsmässig analys.

Vad det innebär i praktiken:
En INFP kan vara fantastisk på att skapa trygghet, förståelse och djup kontakt, men i situationer som kräver snabba och praktiska beslut kan de fastna i känslorna och börja tveka, även om allt först verkade klart.

Om du vill få saker att gå framåt med en INFP är det ofta bra att:

Ge tid och utrymme att bearbeta beslut.

Lyfta fram hur beslutet ligger i linje med deras värderingar och långsiktiga drömmar.

Minimera känslan av press och hot, eftersom det annars triggar ännu mer undvikande.

Det betyder inte att han inte vill bo med dig eller bygga en framtid ? utan att han troligen känner en inre osäkerhet som behöver hanteras innan han kan gå vidare.

Men om man gör det med vissa personer kommer man fortfarande bo i en hyrestvåa och vara missnöjd när alla andra redan har tjänat ett par millar på sina BRF.

Om man har en partner som är väldigt känslostyrd och velar länge, som en typisk INFP, gäller det att flytta beslutsprocessen från känslor till konkret verklighet. Sätt en tydlig och extern deadline så att det blir klart att tiden faktiskt är begränsad. Knyt beslutet till gemensamma värderingar och framtidsmål, så att det känns meningsfullt på ett djupare plan. Minska den upplevda risken genom att påminna om att beslutet inte är oåterkalleligt, och visa också på de faktiska konsekvenserna av att inte agera ? att passivitet också är ett val med sin egen kostnad. Slutligen kan man bryta ner beslutet i mindre steg, så att det inte upplevs lika överväldigande och det blir lättare att faktiskt komma till skott.