Ex med narcissistiska drag? Hur skydda sig själv och barnen?

Det korta svaret är nog tyvärr "Nej, det blir inte neutralt när en part spelar falskt".

Jag har själv narcissistiska drag och är jag klar med en person så är jag klar och helt likgiltig för dem. Jag värderade dem främst utifrån nytta och behaglighet, och om någon annan erbjuder grönare gräs så kan det bli att jag hoppar vidare.

Jag sörjer inte, jag känner inte som andra personer en längtan tillbaka. Jag går bara framåt och lämnar det gamla i en låst låda. Att reflektera över redan brända broar är slöseri med tid, i min värld.

Att skamlöst tigga tjänster av någon som borde be en dra är inget som ligger för mig personligen men det är vanligt med denna personlighetstyp. De ser relationer som en transaktion och tycker ofta att världen borde serva dem för att de bara existerar (exempel på grandios narcissism).

Råd:
Håll konversation skriftlig och till ett minimum för att undvika drama och ha bevis.

Du är ansvarig för dina barns välmående, inte hennes.
Avböj vänligt men bestämt alla försök att be om råd eller hjälp för egen del. Hon valde bort dig, nu får hon klara sig utan dig. Men du ser ju att hon försöker behålla en liten livlina ändå. Om du skulle kunna vara till nytta...
Missta det inte för äkta känslor.

Förklara för barnen (när de har nått ålder nog att förstå) att deras mamma inte riktigt är som andra mammor, men att de alltid kan tala med dig om det är något hon säger eller gör som får dem att må dåligt fast de inte vet av att de har gjort något fel.

Visa dina barn hur man är snäll och vänlig, och inte låter sitt humör regera över en. Träna dem i att hantera sin ilska på acceptabla sätt och i att ha tålamod för att nå ett mål. Impulskontroll är en väldigt viktig egenskap att utveckla och de som har ett dåligt genetiskt arv behöver öva mer än andra.

Håller med tidigare inlägg. Har själv skiljt mig från en liknande personlighet. 
Var tydlig och strikt. Varannan vecka gäller. Helt uppdelad ekonomi osv. 
En del människor tänker mer, eller bara på sig själv, och tvekar inte att utnyttja andra genom att trycka på med skuldkänslor etc. 
Hon vill göra det bra för sig helt enkelt, och du är ett (av många) medel till det målet. 
Är man snäll, så blir det dyrt i längden! 
Tro mig 🤔

Det var nästan obehagligt att läsa tråden då det lika gärna kunde ha varit jag som hade skrivit den. 

Befinner mig i en liknande situation där jag vandrar mellan hopp och förtvivlan. 

Varför kan inte folk vara snälla mot varandra? 

Varför kan du inte vara snäll mot dig själv? Det är där det börjar. 

Jag ser inte narcissism i hennes beteende? Många som går vidare med en ny direkt efter eller samtidigt blir själviska så som du beskriver. 

Har en liknande situation - skulle vilja få ditt råd som har dessa drag, är de ok jag frågar?

Helt ärligt tycker jag mer att det här låter som någon form av NPF människa, hade en familjemedlem som var skrämmande lik det beteendet som du beskriver och problemet är i grund och botten - de klarar inte av att vara i allvarliga långa relationer - det klickar inte med deras "behov" av dopaminkickar för att deras hjärnor ska fungera - för det är lite så man måste se det, de har defakto i grund och botten hjärnskador. Och det är därför de agerar som de gör. Självklart blir man å ena sidan fruktansvärt frustrerad och vansinnig - med all rätt - men å andra sidan, när en människa har en hjärnskada och inte kan bättre än bete sig såhär, vad ska man göra?

MEN, i första skedet, du måste skydda dig själv, och därigenom barnen. INGA tjänster, och defenitivt INTE stå på några kreditköp eller liknande - de pengarna kan du se dig i månen om. De här människorna kan egentligen inte hantera en vanlig ekonomi heller, och några pengar kommer det ALDRIG bli över, om ingen annan strukturerar och hjälper dem med deras ekonomi. 

Du kan redan nu förbereda dig på att nya förhållandet kommer inte hålla heller, för eller senare antingen kommer hon tröttna och hitta någon ny, alternativt kommer han bli halft vansinnig och slänga ut henne. Och då ska du absolut INTE öppna ditt hem för någon annan än barnen. Hon kan bo i tält, få som dött av det...

DU behöver inte ha MINSTA dåliga samvetet, du var inte parten som bara stack och lämnade allt ansvar till dig - och tyvärr - hon har sannolikt inte förmågan att omfamna begreppet "sorg" som du har. Hon lever i sin lilla dopamin kick och leker "familj" med nya karln, som förr eller senare kommer att tröttna på hennes ständiga återkommande "stormar" av olika slag, för att hon inte har en förmåga att hantera ett normalt liv. Den dagen kommer LIKA säkert som solen går upp.... Det du kan trösta dig med, är att nu är DU äntligen ute ur den situationen, du behöver inte längre vara stötdämpare, fixare och allmän fredsmäklare - du är fri nu!! Men ja, givetvis behöver du få tid att starta om ditt liv, men någon skyldighet mot henne - det har du inte i överhuvudtaget, och du är defakto bara "dum" om du frivilligt ställer upp på hennes nycker och idéer framöver. Då låter du henne inte bara ta allt ifrån dig, utan också rulla över dig som grädde på moset. 

Du kanske inte behöver ställa en diagnos. Det verkar som om hon är jobbig på olika sätt. Det räcker.

Hantera henne vänligt (ni har ju barn ihop) men bestämt. Sätt upp regler och gränser. Var klar och tydlig men tjafsa inte. Prata så lite som möjligt med varandra för övrigt.

Tack. Ja mycket av det du skriver känner jag igen mig i. Hennes nya kille har dock också liknande drag som hon så de kanske matchar varandra bättre då? 

Och jag kommer inte behöva öppna upp mitt hem för henne för hon har eget boende. De bor alltså inte ihop. 

På vissa områden - ja, det kommer matcha varandra bra, men på andra kommer de total krascha, och problemet är egentligen inte det, det kan alla göra, utan det är att de kan inte förstå andra parten - och därför blir konfliktlösningen mycket mycket svårare, för kan du inte för allt vete på Gotland sätta dig in i en annan människas känslor och behov, ser du heller inte anledningen till VARFÖR du behöver förändra dig själv - bortsett från vad DU vill och vad DU har för behov. Och i 9/10 fall är det orsaken till att liknande relationer defakto inte håller. Och problemen börjar så snart "smekmånaden" är över, och de är de där skitiga sockorna och kalsongerna med bromsspår som ligger överallt så barnen ser, osv.....

Men viktiga är att DU inte tar på dig någon roll som fredsmäklare, utan sina problem får hon hålla hemma hos sig. Vad du är intresserad av att prata om är rena konkreta saker som rör barnen - inget annat, Så kommer du klara dig hyffsat bra. Jag vet att de är manipulativa utav bara den - men man måste sätta gränsen på sin sida staketet, det är en nödvändighet. Och ja, jag vet hur hemsk jag låter, men det finns orsak till det, jag har sett vad sånt här kan leda till i förlängningen om andra parten INTE sätter gränser. De har liksom ingen gräns för vilka "tjänster" de egentligen ber om. Det är precis som om den inte existerar. 

Jag tycker det spekuleras och fantiseras vilt i tråden. Den som har haft en relation med en narcissist påverkas på ett annat sätt än det ts beskriver. Låter för mig som en helt vanlig självisk skitstövel.