Kränkande svärfar

Anonym (Tufft nu) skrev 2025-08-10 12:43:38 följande:

Kränkande svärfar

Vad hade du gjort i min situation?

Min sf är en stöddig sprätt med rejält med pengar på kontot.
Jag(man) och sambon bor sedan 3 år ihop. Ända sedan jag flyttade så sf försökt tryck ner mig, dels genom kränkande och nervärderande ord mot mig och även mot mina föräldrar genom att öppet uttrycka vilken skitbil dom åker i. Osv osv. Har pratat med sambon flera ggr som vill försvara sf:s beteende. Hon tycker att jag ska försöka acceptera honom som han är.

Jag skulle vilja tala med din partner.
Min far var och är likadan som din SF. Dock har han inte massa pengar på kontot men ska ändå trycka ner honom på ett eller annat sätt.
Min far har sedan jag varit liten utövat någon form av maktspel och försöker mentalt äga mig vilket har gjort att jag är konflikträdd när det kommer till mina föräldrar, aldrig riktigt vågat stå upp mot dem. Detta ledde till att jag inte stöttade min man när han höll på som värst vilket också resulterade i att han lämnade mig för att han kände att han inte hade mig på sin sida, då spelade det ingen roll hur mycket han egentligen älskade mig. Vi bodde också väldigt nära mina föräldrar vilket gjorde att dem såg och uppfattade saker på sitt sätt.

Om hon vill ha kvar dig kvar behöver hon börja sätta ner foten till sin far och ni behöver flytta längre ifrån dem.
Jag och min man hittade tillbaka till varandra men det krävdes att jag började säga ifrån till mina föräldrar, visa att jag och min man står upp för varandra OCH flytta.

Funderar också på om din SF har någon mental makt över din sambo som gör att hon inte vågar säga ifrån.

Anonym (Inte som mig)

Sun 10 Aug 18:47

#46

Anonym (Tufft nu) skrev 2025-08-10 18:18:57 följande:

Väldigt intressant att höra det från din sida.

Säkerligen finns det en mental makt grundat sedan hennes uppväxt men det är inget hon berättat om. Hon skulle aldrig förmå sig att sätta sig upp emot honom oavsett vad. Hon är för övrigt väldigt konflikträdd vilket också gör att hon helst undviker djupare samtal både mig och hennes pappa.

Det finns en ekonomisk makt däremot som gör att han styr över både frun och resten av familjen. Familjen kan ha familjemöten där pappan då ska stå i centrum. Här pratas det om huruvida pappa ska använda sina pengar eller inte. Han vill få in åsikter från samtliga i rummet. Men detta är i regel bara ett spel. Han tar ändå sina egna beslut i slutändan eller så händer det ingenting alls.

Tyvärr så är det lika här, hon står bara tyst när spydigheten visar sig och vill helst inte att jag tar upp det i samtal senare. Locket på.

Hon har inte sagt det men om hon skulle säga ja till en flytt så har jag en känsla av att min sambo skulle känna att hon sviker sin pappa.

Han låter som en fruktansvärt elak människa! Till och med de där mötena är ett maktspel utan dess like.

Min far spelade alltid på "allt som jag gjort för dig" eller "gör du inte så kan du lika gärna klara dig själv" osv. Han frös ut mig om jag någon gång skulle få för mig att säga ifrån. Vilket ledde till att jag bet ihop i rädsla för att det skulle bli dålig stämmning etc.
Jag är även konflikträdd i andra sammanhang, en riktigt people pleaser. Så har fått jobba enormt med mig själv att våga säga ifrån, det kom inte över en natt liksom. Och det krävdes enormt stöd från min man att när saker och ting sket på sig med min pappa så stod vi där allierade tillsammans och faktiskt så har det hjälpt.
Han tappade det mentala övertaget om mig. Visst kan han försöka säga saker ibland men det räcker med att jag säger ifrån så är det överspelat.

Jag slutade träffa honom under en väldigt lång period för han kunde inte accepteta att jag stod på mig. Det fortsatte via sms osv. Men till slut gav han upp. Nu träffas vi ibland.

Min man pratade med mig länge och väl och flera gånger om hur han kände och jag sa som din sambo, att det är sån han är. Och även om jag tyckte att min pappa sa elaka saker så bet jag ihop och jag ville inte heller att min man skulle säga något för rädslan för att "all hell will break lose".
Sista konversationen och då min man lämnade mig var det värsta i hela mitt liv. Skammen att jag svikit honom så enormt och den ånger jag kände då för att jag inte agerat tidigare och den ilskan mot min far som bara växte och växte.
Så oavsett om hon är konflikträdd eller inte så måste du berätta hur du känner. Det är både för din egen skull och hennes. Och det behöver ju inge bli dålig stämning liksom. Och säg att du inte vill träffa honom och vill hon det får dem träffas hemma hos honom. Och försöker han komma in så får du mota honom i dörrn. Det är ditt hus och ditt hem. Han bestämmer inte ett piss hemma hos er.

Anonym (Inte som mig)

Sun 10 Aug 23:23

#60

Anonym (Tufft nu) skrev 2025-08-10 21:33:28 följande:

Sambon har nog aldrig vågat gå emot honom inte ens 1mm. Därför har hon heller inte fått höra sånna känslokalla kommentarer som du gjort.
Den här gubben är också känd i trakten som en riktig stödd pelle, väldigt bräkig och burdus.

Hur var din pappa, har / hade han några riktiga vänner?

Den här gubben har ingen riktig vän, bara ytligt bekanta på orten, oftast likasinnade. Samma gäller hans fru, hon har heller inga vänner förutom hennes dotter som jag nu vill ska vara min bästa vän. Hela familjen upplever jag som avstängda från världen. Dom har sina middagar med sina barn, helst varje helg.

Det är för att han har fått hållas. Istället för eöeka kommentarer så har han utövat annat form av psykisk terror som får personer dit han vill i alla fall. Såsom att intr vara riktigt stolt över hennes prestationer etc.

Min far har vänner och skulle jag berätta om mina upplevelser och hans sätt att vara mot min man så skulle folk höja på ögonbrynen "men han som är så trevlig..."

Du behöver ge din sambo ett riktigt uppvaknande så som min man gjorde och förhoppningsvis så får hon samma spark i baken som mig.

Anonym (Inte som mig)

Thu 14 Aug 21:24

#84

Anonym (Tufft nu) skrev 2025-08-14 17:24:59 följande:

Pratade igenom situationen igår där jag visade min sårbarhet. Ska låta samtalet få sjunka in och lyfta frågan igen snart nog.
Jag hoppas hon tog till sig. Inget som syntes iaf.

Det låter ju inte som en särskilt trevlig respons när du öppnade upp för samtal. Sa hon ingenting?

Anonym (Inte som mig)

Sat 16 Aug 09:56

#104

Anonym (Tufft nu) skrev 2025-08-16 08:23:37 följande:

Nej ingenting, hon är tyst och undvikande. Hon blir som förstelnad.

Det är mer skrämmande faktiskt. Jag tycker du ska sätta ner foten på riktigt och förklara att hennes tystnad inte hjälper utan bara gör att du känner ännu starkare att du inte har henne i din ringhörna. Även om det är plumpt och kanske lite elakt så måste du säga till henne att alternativet framåt kan vara att du lämnar.
Hon måste få chansen att se, höra och reflektera över den möjligheten.

Min far var sådan att han frågade saker om vårt hemliv, jag svarade och oavsett vad jag sa så bildade han sig en egen uppfattning av det jag sa. Vände och vred för att det skulle matcha hans egen bild och hur han "ville" att det skulle vara. Jag slutade tillslut att svara på dem frågorna för det spelade ingen roll vad jag sa så blev det något negativt som kunde användas mot min man.
Kan det vara något liknande mellan din smabo och hennes far? Att han vill att du ska göra dåliga saker för att ha en anledning att vara typig osv?

Din sambo likt mig behöver/behövde ett riktigt uppvaknande.

Kränkande svärfar

INNEHÅLL