Vad hade du gjort i min situation?
Min sf är en stöddig sprätt med rejält med pengar på kontot.
Jag(man) och sambon bor sedan 3 år ihop. Ända sedan jag flyttade så sf försökt tryck ner mig, dels genom kränkande och nervärderande ord mot mig och även mot mina föräldrar genom att öppet uttrycka vilken skitbil dom åker i. Osv osv. Har pratat med sambon flera ggr som vill försvara sf:s beteende. Hon tycker att jag ska försöka acceptera honom som han är.
hur ofta behöver ni ses?
Jag hade helt enkelt slutat träffa svärfar. Står din sambo upp för dig och säger åt sin pappa?
Nej, då hade jag gjort slut eller att vi flyttat faktiskt.
Det är en sak att acceptera att någon är en idiot om man sällan behöver ses.
Låter som en tragisk och patetisk människa. Testa konfrontera honom, fråga om det stör honom och isåfall varför. Han verkar ju uppenbarligen ha pengar men inte vara lycklig utan behöver trycka ner folk för att må bättre själv. Ge förslaget om det nu stör honom såpass att han kan ju se till att köpa en ny bil åt dom, ser ingen som helst anledning till varför man skulle bry sig om vad någon anna kör för bil. För mig är det något att ta sig från punkt A till punkt B. Sen oavsett om det handlar om en bil, renovera kök/badrum osv så måste man ju vara medveten om det man betalar med är sin tid, den tiden det tar att jobba ihop dom pengarna. Tex är ett kök värt att lägga 1-2 år av mitt liv på? Nu kände jag att jag hamnade lite snett från ämnet.
Att din sambo däremot inte säger ifrån är ju däremot märkligt för det där är inte normalt beteende och går inte ursäkta med att, han är sån. Skulle hon vara ok med att du trycker ner din sf med massa spydiga kommentarer om att han uppenbarligen inte verkar må så bra osv och sen bara ursäkta det med att jag är sån.
Det kanske däremot går att konfrontera honom med, vad är syftet med det du säger? Hur tror du det får mig att känna? Vill du/ni att vi ska komma på besök fler gånger? Vill du/ni att vi ska känna oss välkomna?
Ja båda sårar mig och den som sårar mig mest är sambon. Hon som säger att hon älskar mig.
Frågade sambon om jag fick prata med honom om hans beteende men hon avråder mig. Hon är rädd att vi hamnar på kant med varandra.
Alt 1: "Alla vill inte ha en ny bil. Men jag tycker det är jättebra att det finns rika knösar som köper nya bilar, för då kan jag köpa en begagnad och behålla mina pengar investerade istället för att tappa dem på en absurd värdeminskning."
Alt 2: Du, det finns inga pengar i världen som kan kompensera för att vara så dryg som du är. Du behöver inte visa dig här någon mer gång om du ska tala illa om folk som inte haft samma möjligheter som du. Så, ska du gå nu eller stannar du kvar och försöker bete dig som folk?"
--
Jag har manliga kollegor som tror att de måste ha en ny Audi när de är 25.
Vi som inte köpte den nya Audin har det senare i livet gott ställt. Vi kommer aldrig att ställa en miljon på gatan i form av en bil även om vi nu har tillgångar för ett antal miljoner.
Jag tycker dina föräldrar är smartare än han.
Jag hade nog till slut känt att måttet är rågat och helt sonika skällt ut min svärfar, lagt fram allt jag känt och tänkt och hur ledsen jag blivit av hans beteende.
Själv gjorde jag nyligen så här gentemot min svärmor. Hon är en dryg översittare som kan allt, precis allt jag gör eller säger är alltid fel, en högfärdig personlighet där allt ska göras på hennes sätt. På slutet har allt handlat om hur duktig hon är på sitt jobb och allt hon kan (undersköterska) och jag högt utbildad inom vården, men ändå så ska hon mästra i sin kunskap och förminska mig. Hon har gått med på nerverna i TIO år och till slut orkade jag inte mer och sa till slut vad jag kände. Hon tog det såklart inte jätte bra, men jag kände att jag behövde stå upp för mig själv och för min familj. Vi hade en låååång diskussion och den landade i att hon till slut bad om ursäkt.
Ärlighet varar längst. Även om den ibland gör ont för både den som förmedlar och dom som får sanningen uppkastad i ansiktet.
Lycka till!