Anonym (Inte som mig) skrev 2025-08-16 09:56:34 följande:
Det är mer skrämmande faktiskt. Jag tycker du ska sätta ner foten på riktigt och förklara att hennes tystnad inte hjälper utan bara gör att du känner ännu starkare att du inte har henne i din ringhörna. Även om det är plumpt och kanske lite elakt så måste du säga till henne att alternativet framåt kan vara att du lämnar.
Hon måste få chansen att se, höra och reflektera över den möjligheten.
Min far var sådan att han frågade saker om vårt hemliv, jag svarade och oavsett vad jag sa så bildade han sig en egen uppfattning av det jag sa. Vände och vred för att det skulle matcha hans egen bild och hur han "ville" att det skulle vara. Jag slutade tillslut att svara på dem frågorna för det spelade ingen roll vad jag sa så blev det något negativt som kunde användas mot min man.
Kan det vara något liknande mellan din smabo och hennes far? Att han vill att du ska göra dåliga saker för att ha en anledning att vara typig osv?
Din sambo likt mig behöver/behövde ett riktigt uppvaknande.
Listade du ut varför din pappa var på det viset?
Tycker att jag har varit ärlig och uppriktig hela tiden men antagligen inte trampat tillräckligt hårt i golvet. Jag har framfört att jag inte alls trivs där vi bor idag.
Upplever att om vi skulle flytta så skulle det ta knäcken på min sambo. Typ att hon tar ett beslut som går emot både henne själv och hennes familj.
Hon behöver ta ett beslut inom sig själv att hon nu bildat egen familj vilket ska vara nummer ett.
Grejen är förmodligen att hon vill stå kvar med en fot på båda sidor. Hennes föräldrar har ju inga vänner som dom umgås med så detta vill min sambo kompensera med sin närvaro. Min sambo har heller inga vänner, men det är det minsta problemet just nu.
