• Anonym (Less)

    Den obrydda föräldern håller på att vinna

    Har en 15 åring med mitt ex som jag separera med för några år sen. Han är helt obrydd gällande vårt barn, både gällande skolarbete, närvaro osv. Varit mycket skolk. Låter också under sina veckor tonåringen vara ute lång in på nätterna/morgon och driva runt på stan. 

    Detta gör att jag numera som pushat och haft ordning på honom och skolan är den tråkiga, jobbiga som inte förstår honom. Vi har alltid varit närmst och absolut inte han och pappan men nu känner jag han på grund av detta kommer längre och längre ifrån mig.
    Tom gett uttyck nu för att vilja vara mer hos pappan. Vad fan gör jag?

    En del av mig vill bara ge upp och låta det rasera om det nu gör det. Trött på att kämpa i motvind mot en pappa som inte bryr sig och snarare stjälper honom i sitt oansvarliga sätt. Helt ärligt känns det inte som han bryr sig ett skvatt om sin son egentligen utan vill vara populär och inte göra det som faktiskt kräver lite anstränging av en som förälder. Känns som jag hanterar två tonåringar istället för en. Är trött på att oroa mig för han är ute på nätter, att bli sedd som den dåliga för jag sätter gränser och pushar med närvaro osv i skolan. Detta har pågått i flera år.
    Skolan vet jag är den man tar kontakt med och som engagerar sig. 

    Någon som varit i denna situationen?
    jag är på min sista nerv känner jag och funderar på allvar på att bara släppa på allt och låta sonen se hur det blir om han får göra som han vill a la pappans sätt. 


    Pappan är för övrigt en person helt utan ambitioner och struktur och jag känner detta börjar spilla över på sonen, och antagligen gjort sedan flera år tillbaka.

    Har haft kontakt med myndigheter som säger att enskild vårdnad är extremt svårt att få om inte sonen själv önskar det och det inte är ren misär. 

  • Svar på tråden Den obrydda föräldern håller på att vinna
  • Anonym (Pappa till tre barn)

    Tyvärr är detta väldigt vanligt efter separation och den ena föräldern inte tar sitt ansvar.

    Du behöver släppa kontrollen lite och aktivt visa att du bryr dig om just hans åsikter och känslor. Oavsett hur fel du tycker att det är. 

    Försök att prata med pappan utan att anklaga eller vara upprörd. Berätta att det kommer att påverka hans skolgång och framtid. Be honom att sätta gränser och tänka långsiktigt. 

  • Anonym (O)

    Det är inget konstigt eller fel att alla inte är ambitiösa. 
    Att vara nöjd med det lilla är en fin egenskap.
    Stor chans att barn ärver en del av föräldrars karaktärsdrag också.
    Skolan bör man ändå trots det klara med mestadels godkända betyg utan att ha dragits in i kriminalitet eller droger under tiden. Ibland med förälders hjälp, ibland hjälper det inte hur mycket hjälp ungdomarna än erbjuds eller påtvingas. 

    Om ni båda föräldrar försöker stå enade med en enda liten sak, att grabben ska komma in på gymnasieprogrammet han vill gå, det behöver inte krävas mer än så gällande skolan. Sen om det är ett riksgymnasium med höga betyg eller bygg eller annat praktiskt med enbart krav på godkända betyg i matte, svenska och engelska. Eller tvångsundervisning på ungdomsfängelse. Det är upp till sonen att välja.

  • Anonym (Daisy)
    Anonym (O) skrev 2025-08-11 01:54:59 följande:

    Det är inget konstigt eller fel att alla inte är ambitiösa. 
    Att vara nöjd med det lilla är en fin egenskap.
    Stor chans att barn ärver en del av föräldrars karaktärsdrag också.
    Skolan bör man ändå trots det klara med mestadels godkända betyg utan att ha dragits in i kriminalitet eller droger under tiden. Ibland med förälders hjälp, ibland hjälper det inte hur mycket hjälp ungdomarna än erbjuds eller påtvingas. 

    Om ni båda föräldrar försöker stå enade med en enda liten sak, att grabben ska komma in på gymnasieprogrammet han vill gå, det behöver inte krävas mer än så gällande skolan. Sen om det är ett riksgymnasium med höga betyg eller bygg eller annat praktiskt med enbart krav på godkända betyg i matte, svenska och engelska. Eller tvångsundervisning på ungdomsfängelse. Det är upp till sonen att välja.


    Var kom ungdomsfängelse in i bilden?
    Vilket inte ens finns i Sverige...

    Utöver det så är inte gymnasiet obligatoriskt så oavsett om pojken skulle bli föremål för samhällsvård så kommer han inte att tvingas att gå i gymnasiet.
  • Anonym (Less)
    Anonym (Pappa till tre barn) skrev 2025-08-11 01:52:16 följande:

    Tyvärr är detta väldigt vanligt efter separation och den ena föräldern inte tar sitt ansvar.

    Du behöver släppa kontrollen lite och aktivt visa att du bryr dig om just hans åsikter och känslor. Oavsett hur fel du tycker att det är. 

    Försök att prata med pappan utan att anklaga eller vara upprörd. Berätta att det kommer att påverka hans skolgång och framtid. Be honom att sätta gränser och tänka långsiktigt. 


    Fast hans åsikter och känslor är i princip att han är en vuxen som visst klarar av att vara ute hela nätterna.

    Känner att det är de ungdomar de går illa för som får springa vind för våg utan föräldrar som bryr sig. Är knappast de med en rimlig tid de ska vara hemma och föräldrar som stöttar dem i skola osv. 
  • Anonym (Nykter)
    Anonym (Less) skrev 2025-08-11 07:08:19 följande:
    Fast hans åsikter och känslor är i princip att han är en vuxen som visst klarar av att vara ute hela nätterna.

    Känner att det är de ungdomar de går illa för som får springa vind för våg utan föräldrar som bryr sig. Är knappast de med en rimlig tid de ska vara hemma och föräldrar som stöttar dem i skola osv. 
    Just så. En bekants barn lyckades bli indragen i ett grovt rån genom att drälla ute på nätterna med fel folk.

    Det händer typiskt inte om man ligger hemma och sover.
  • Anonym (Less)
    Anonym (Nykter) skrev 2025-08-11 08:00:08 följande:
    Just så. En bekants barn lyckades bli indragen i ett grovt rån genom att drälla ute på nätterna med fel folk.

    Det händer typiskt inte om man ligger hemma och sover.

    Jag känner mig helt uppgiven gällande detta. Är som att prata med en vägg, eller två i detta fall och där är ändå min son den vettiga. 


    Bara tänker på hur samhället ser hur med alla ungdomar som hamnar snett och det är såklart sånt här som ökar risken. 


    Enskild vårdnad har jag varit inne på men det verkar man inte få om det som sagt inte är total misär. 


    Känner bara min son kommer längre ifrån mig och inte själv förstår hur skevt detta är. Förstår inte heller att pappan sätter sig själv och sin bekvämlighet framför hans säkerhet och framtid/mående. Är som att han verkligen inte bryr sig. Kanske lite hämnd också efter skilsmässan han var så bitter över. 

  • Ikaros12

    Jag skulle lyssnat på mitt barn för att försöka förstå vad som är lockande med hans nya liv och validera för att visa på att jag förstår honom. Sedan när han förstår att jag förstår honom, så skulle jag förklara min oro. Jag skulle försöka att få honom att förstå att han själv som vuxen kommer att  önska mer gränser. Att han har eget val var han ska bo men behöver det han får hos dig. Att du jag älskar honom och är orolig för hur det är just nu. Fråga om han förstår varför oron finns och annars förklara den. 

    sedan skulle jag försöka få tag på socialtjänsten. Någon ungdomsgrupp som arbetar med barn ute i området. De som arbetar ute på kvällarna för att skapa relation med dem. De känner till din son om han är ett barn som det finns oro för. När den relationen är skapad så skulle jag presentera den på socialtjänsten för min son och berätta vad han arbetar med. Förklara att du är orolig för att han är ute sent när han bor hos pappa. Men att du och hen på socialtjänsten alltid finns om det skulle vara något. 

  • cosinus

    Om han har en bra mentor/skola så be dem om hjälp och var helt ärlig.

    Du skriver att skolan vet att det är dig man ska prata med. Men det innebär också att din ex-man aldrig behöver stå till svars.

    Så berätta för skolan precis hur det är och be dem göra uppföljningar med pappan precis hur dåligt det går på hans veckor. Närvaro, sena ankomster, ork o s v. Du kan inte täcka upp för vad som händer när du inte har ansvar för sonen. Skolan däremot kan påpeka bristerna.

    Be även skolan gå igenom detta med sonen. Men det krävs ju att det är en lärare han har förtroende för och att denne inte skäller utan mer bara pekar ut för sonen hur skolan upplever att det går väldigt mycket bättre för honom på dina veckor. Att de ser att han orkar mer, hänger med mer o s v. Inte rackar ner på pappan men lyfter det positiva när sonen har bättre struktur och sömn.

    Du kan/ska fortfarande vara informerad. Men det är helt omöjligt för dig att styra det du inte är delaktig i.

    Och släpp absolut inte varannan vecka. 

  • Anonym (sköldmö)
    Anonym (O) skrev 2025-08-11 01:54:59 följande:

    Det är inget konstigt eller fel att alla inte är ambitiösa. 
    Att vara nöjd med det lilla är en fin egenskap.
    Stor chans att barn ärver en del av föräldrars karaktärsdrag också.
    Skolan bör man ändå trots det klara med mestadels godkända betyg utan att ha dragits in i kriminalitet eller droger under tiden. Ibland med förälders hjälp, ibland hjälper det inte hur mycket hjälp ungdomarna än erbjuds eller påtvingas. 

    Om ni båda föräldrar försöker stå enade med en enda liten sak, att grabben ska komma in på gymnasieprogrammet han vill gå, det behöver inte krävas mer än så gällande skolan. Sen om det är ett riksgymnasium med höga betyg eller bygg eller annat praktiskt med enbart krav på godkända betyg i matte, svenska och engelska. Eller tvångsundervisning på ungdomsfängelse. Det är upp till sonen att välja.


    TS skriver att hennes 15-åring skolkar mycket samt driver runt på nätterna. Hur ska han då få tillräckliga betyg för att komma in på gymnasiet?

    Men även om han skulle klara den gränsen, är det inte bra att han driver runt vind för våg. Och jo, det är just de ungdomarna som löper störst risk att råka illa ut. Han går bara i högstadiet, ska börja nian gissar jag. I den åldern märks tydligt vilka ungdomar som har vissa regler och krav på sig (måste inte nödvändigtvis ha höga betyg) och vilka som inte har det. Du kan ju tänka dig vilka det går dåligt för?

    Det var likadant när jag var i den åldern. De med ansvarsfulla föräldrar fick inte ränna ute på nätterna, och omfattande skolk vidtogs åtgärder mot. Först i gymnasiet fick jag börja komma och gå som jag ville, komma hem sent osv. Förutsatt att jag skötte mig och skötte skolan. Frihet under ansvar.

    Jag förstår att TS är orolig för sin son. Tyvärr kämpar hon i motvind pga den oansvariga pappan. Kanske måste hon släppa det och låta sonen själv upptäcka vilka konsekvenserna blir, samt vem som är den vettiga föräldern. 
  • Anonym (?)
    Anonym (Less) skrev 2025-08-11 08:10:52 följande:

    Jag känner mig helt uppgiven gällande detta. Är som att prata med en vägg, eller två i detta fall och där är ändå min son den vettiga. 


    Bara tänker på hur samhället ser hur med alla ungdomar som hamnar snett och det är såklart sånt här som ökar risken. 


    Enskild vårdnad har jag varit inne på men det verkar man inte få om det som sagt inte är total misär. 


    Känner bara min son kommer längre ifrån mig och inte själv förstår hur skevt detta är. Förstår inte heller att pappan sätter sig själv och sin bekvämlighet framför hans säkerhet och framtid/mående. Är som att han verkligen inte bryr sig. Kanske lite hämnd också efter skilsmässan han var så bitter över. 


    Även om du får EV kommer det inte hjälpa mycket. Så länge han bor hos pappan kommer pappans regler gälla där. Då sonen är 15 kommer han i praktiken få bestämma sjäv var han bor om ni föräldrar inte är överrens.

    Ge upp kring pappan. Jobba med sonen istället. Gasa och bromsa.. Sköter han skolan blr det mer frihet för annat. Nöt in att skolan och framtiden är vikigt. Stöd och underlätta allt som har med skolan, läxor mm att göra.
Svar på tråden Den obrydda föräldern håller på att vinna