Är det bara jag som onanerar i ett förhållande?
känner Mig som en bov men kan inte hjälpa att jag har väldigt starka behov🙈
hade varit skönt att veta ifall fler gör det i sina relationer?
/ Man 36 år
Varför skulle man inte onanera i ett förhållande?
Ett sexliv med partnern och ett med sig själv är sunt och naturligt. Men att inte kunna prata med sin partner om att man har onanerat eller gjorde det för några dagar sen och vad som var skönt verkar helskruvat.
Ett sånt hemlighetsmakeri skulle jag aldrig vilja ha med en partner. Sen måste man inte snacka om det alltid eller berätta om varje gång man gjort det, det får inte bli kontrollerande.
Att prata om det är däremot bra. Tänk att leva ett helt liv tillsammans, men inte har en aning om ifall den man står närmast onanerar eller inte? Känns som att något brister i sexsnacket då.
Att förbjuda en partner att ha självsex är sjukt. Har som tur är aldrig träffat på en sån person. Svartsjukevarning och sexlustdödare!
Killen jag har nu är lite annorlunda jämfört med tidigare förhållanden. Han rodnar när jag tex varit bortrest och frågar om det blivit någon runk under tiden jag varit borta :D Han var ännu värre i början, jätteblyg för att prata om något så naturligt.
Nu kan han berätta att han runkat men så fort man frågar vad han tänkte på så vågar han inte säga annat än "dig och våra stunder tillsammans", suck! Det fattar jag med att sexuella fantasier och verklighet är två skilda saker. Det vore konstigt om han enbart tänkte på mig och jag försöker förklara för honom att tankar om något annan än mig eller om något annat än han gjort med mig bara är naturligt och roligt att veta. Vill inte pusha honom så det är inte väldigt ofta vi pratar om detaljer om vad han tänker på.
Finns det någon man eller kvinna här som helt ärligt enbart fantiserar om sin partner vid onani? När man för längesen passerat nykärstadiet. Har väldigt svårt att tro det och frågar mig samtidigt om det ens är sunt? Som att man skulle vara skadad av en tidigare svartsjuk partner som försökt förbjuda tankar på andra/annat än partnern vid onani? Så pass att det är skämmigt att berätta för den man lever med om sina fantasier.
Finns det någon man eller kvinna här som helt ärligt enbart fantiserar om sin partner vid onani? När man för längesen passerat nykärstadiet. Har väldigt svårt att tro det och frågar mig samtidigt om det ens är sunt? Som att man skulle vara skadad av en tidigare svartsjuk partner som försökt förbjuda tankar på andra/annat än partnern vid onani? Så pass att det är skämmigt att berätta för den man lever med om sina fantasier.
Ibland känns det som att Jehovas Vittnen invaderat Familjeliv. Ska i att onanera hahaha! Du kan aldrig ha ett sunt förhållande om det skulle vara skamligt. Då är det dags att dra!
Varför skulle man inte onanera i ett förhållande?
Ett sexliv med partnern och ett med sig själv är sunt och naturligt. Men att inte kunna prata med sin partner om att man har onanerat eller gjorde det för några dagar sen och vad som var skönt verkar helskruvat.
Ett sånt hemlighetsmakeri skulle jag aldrig vilja ha med en partner. Sen måste man inte snacka om det alltid eller berätta om varje gång man gjort det, det får inte bli kontrollerande.
Att prata om det är däremot bra. Tänk att leva ett helt liv tillsammans, men inte har en aning om ifall den man står närmast onanerar eller inte? Känns som att något brister i sexsnacket då.
Att förbjuda en partner att ha självsex är sjukt. Har som tur är aldrig träffat på en sån person. Svartsjukevarning och sexlustdödare!
...
Jag kan inte ens begripa att det finns folk (både män och kvinnor) som år 2025 inte förstår att det är helt normalt att ha ett sexliv med en partner men även ha ett sexliv för sig själv.
Så länge inte det man gör med sig själv äter upp lusten till partnern så är det inget att ens diskutera, enligt mig.
Jag är 31 år och gift sedan några år. Jag runkar dagligen om jag inte fått ligga. Kommer man 21 gånger/månad sjunker ju risken för prostatacancer. Min fru vet om att jag runkar och jag vet att hon då och då använder sin vibrator själv. Så länge man inte tackar nej till sex så ser jag inte det som ett problem.
Jag hade inte gjort det iallafall. Onani är ointressant för mig, egocentriskt. Särskilt i en relation. Där tycker jag att man sparar den sexuella energin åt sin partner och inte åt sig själv. Finns ingen mening med detta, annat än om man nekas sex av sin partner då.
I min nuvarande relation händer det att jag runkar ibland.
Hon är i klimakteriet och det går ut över sexlivet.
I tidigare relationer har jag inte runkat eftersom jag tyckte/trodde att vi borde kunnat lösa problemet ändå. Tillsammans.
Är det bara jag som onanerar i ett förhållande?