Han är så otroligt slarvig

Alltså, för 3 år sedan när jag flyttade in i mitt hus så köpte jag ett plommonträd....jag har bara ett problem med det, hur jag än kämpar så fattar inte plommonträdet hur man gör äpplen, alltså, hur svårt kan det vara? Jag har pratat med trädet om hur viktigt det är med äpplen för mig, men mitt plommonträd säger bara att det ska försöka sitt bästa men likväl så får jag plommon nästa gång - kan det inte bara skärpa sig. Grannens äppelträd klarar ju av att fixa äpplen så SÅÅ svårt kan det väl inte vara. Det är ju bara att anstränga sig och inte bara göra det så enkelt för sig hela tiden.

Alltså dessa eviga trådar som handlar om hur man med ÖPPNA ögon gör val och fattar beslut om sitt liv och sedan blir ÖVERRASKAD över resultatet. Vet ni, för 4 år sedan köpte jag en Citroen.....vet ni vad det sjuka är? Det är FORTFARANDE en Citroen, fastän jag vill att det ska vara Audi. Och kom nu inte med några dumma råd om att jag ska byta bil till den jag vill ha, eller något annat som handlar om att JAG har en del i detta, för det vill jag inte höra.

Nu talar jag av egen erfarenhet av att leva med en opraktisk man. Han slarvar inte. Han kan inte bättre. Han blir så klart bättre och bättre ju mer han övar, men vad gäller praktiska saker har han ett helt annat utgångsläge än jag. Att säga åt min man att sluta slarva är som att säga åt en dyslektiker att sluta ha så svårt med läsning. (Jag har ändå sagt det många gånger i frustration, men lärt mig med åren att det inte leder till något bra). 

Alla har vi sidor som är mindre bra. 

Du kan delvis uppmuntra en annan människa att förbättra sig men du kommer inte lyckas att totalt förändra honom, speciell inte genom att påtala allt han misslyckas med.

Tänk på att de flesta blir bättre och uppmuntrade av att få höra det de gjort bra eller de de gjort bättre än sist. I vissa av dina inlägg får man känslan av att det enda stackarn får höra är gnäll på allt som inte blivit perfekt, till slut kommer han att bli less på att höra klagomål hela tiden.

Du har säkert redan gjort det men fundera annars vad som händer med dottern om ni blir särbos eller går skilda vägar. Eftersom du är kvar med honom gissar jag att han bryr sig om sin dotter vilket innebär att hon kommer att vilja bo del av tiden i hans hem om ni blir särbos eller går skilda vägar. Kommer det att få dig att må bättre eller sämre än nu?

I en relation får man alltid mötas på mitten, har ena parten högre krav och inte vill sänka kraven så är det även den som får göra jobbet. Som ett exempel så har jag konstaterat att jag och min fru har olika krav på hur toaletten ska städas, det vi landat i är att hon får ta om hand om dem för då blir det som hon vill och jag slipper höra vad jag missat. Av samma anledning är det oftast jag som plockar ned tvätten från sträcket för det är jag som mår dåligt först av att ha tvättställningen framme och full med tvätt flera dagar efter den torkat. När hon är trött eller stressad så kan jag ibland rengöra toaletten men jag är medveten om att hon kommer att vilja göra om det själv senare och hon gnäller inte på vad jag missat utan hon fixar bara till det när hon orkar igen. När jag haft ont i ryggen så är det frun som gjort mesta jobbet vid byte av däck på bilen och jag har bara dragit åt muttrarna på slutet.

Detta resonemang bygger på att man är bra på olika saker och har viljan att hjälpas åt även om man är olika bra på olika saker. Det bygger på att man har förståelse och acceptans för att det inte alltid blir perfekt om den som är sämre på något utför uppgiften. För att det ska fungera bygger det också på att den som är bättre på något vill dela med sig av sin kunskap och uppmuntrar när den som är sämre gör något bra. Gnäll på allt som blir fel ger inget utan skapar enbart frustration, fokusera istället på att uppmuntra försök och ge beröm när det blir bra. Blir det dåligt försöker du stå ut med det och fixar bara till det du känner att du inte kan leva med. Det kanske går att leva med lite fläckar på altanen en sommar och sen kan du fixa till det nästa sommar.

Är ena parten bäst på allt och dessutom har högra krav på allt och den andra varken bryr sig eller är bra på något så har man en utmaning framför sig. I ett sånt läge får man nog sänka nivån och fokusera på att hålla hög nivå på det man inte kan leva med eller också gå skilda vägar, det senare är nog inte så lätt med gemensamma barn då barnet kommer att få leva i båda värdarna och inte alltid tycker samma saker som dess föräldrar är viktigt, vilket kan leda till att du kommer att vara lika frustrerad att dottern tvingas/vill leva i misären halva tiden. Orkar man inte hålla tillräckligt hög nivå för att må bra så tar man hjälp utifrån med det man tycker är jobbigast eller tråkigast.