Han är så otroligt slarvig

Det ligger väl något i detta men ska man verkligen behöva visa allt och lära upp om allt? Det är utmattande att behöva visa och lära upp hela tiden, kontrollera osv om och om igen. När det egentligen handlar om en vilja att göra saker bra och se till att det blir bra. Om jag kan, varför kan inte han? 

Vet att han inte ser lika mycket grejer som mig och att det bara är så att män är sämre på det, men rent logiskt förstår jag inte varför det är så. Hur svårt kan det vara? 

Vilket ultimatum tänker du på då? 

Män binder sig med kvinnor som inte är sexuellt utsvävande eller vill ha sex dagligen, i hopp om att det ska bli bättre. Kvinnor träffar slarviga lata män i hopp om att dom ska bli bättre.

Fattar ingen att när livet blir mer belastande med familj, jobb och hushåll, att svagheterna snarare blir ännu mer uttalade? Nånstans måste vuxna människor förstå att det är i princip omöjligt att ändra en annan i grunden. Varför är det så svårt att förstå?

Jag försvarar inte slarvighet, men däremot avskyr jag det här att man ska anstränga sig. Lyssnar man på både män och kvinnor tycker folk i allmänhet att en relation ska bestå av ansträngningar. Är det verkligen ett sunt förhållningssätt? Välj istället att bygga familj med någon du är kompatibel med, istället för att ett decennium senare säga att det är partnerns fel att denne inte anstränger sig. 

Alla har svagheter och brister. Ska du leta efter en perfekt partner som möter alla dina önskemål så kommer du aldrig hitta någon.
Hans slarvighet var inget jag märkte av i början, det var först när vi flyttade ihop som det började komma fram. I början var det fine, man påpekade grejer ibland med hopp om att det skulle bättras. Nu har det hoppet övergått till uppgivenhet och matthet. 

Familjen är redan byggd, så frågan är snarare om vi tror att han kan förändra denna egenskapen eller om jag kan leva med den (och hur jag gör det i så fall). Han har många andra fina egenskaper som gör att jag fortfarande älskar honom mycket. Men denna delen av honom tär på mig mer och mer. 

Denna meningen har jag tänkt och sagt så många gånger. Han sköter ju sitt jobb så väl, har svårt att tro att han inte skulle kunna göra saker noggrant om han ville. Hans jobb är ju så mycket svårare än vanliga hushållssysslor! Därför känns det ofta som att viljan bara inte finns där. 

Jag hoppas ju fortfarande att han ska ändras på det planet, om ens bara lite, och det verkar som att han vill det. Får väl se hur det utvecklar sig med tiden.. 

Tråkigt att det inte fungerade för er och känner helt igen mig i din känsla om att inte vilja dejta/flytta ihop med en man igen. Har själv tänkt många gånger att OM detta tar slut så kommer jag inte orka hoppa in i en ny relation igen. Det är för utmattande. Tror det hade varit ganska skönt att bara ha sig själv och sitt barn och sitt hem att ta hand om. 

Till alla som undrar hur jag kunde hamna i detta och att jag måste ha sett varningstecknen innan.. ja varningstecknen fanns där. Men jag var förblindad av kärlek som man kan bli. Tänkte inte så mycket på det, tänkte mer att det var en fin gest att jag städade lite hos honom, organiserade och fixade. Tänkte att jag styrde upp honom på det planet och att han skulle haka på och bli bättre med det. För allt annat var ju så bra. Och de tankarna hängde kvar år efter år tills att de sakta började bytas ut mot irritation och bitterhet. Dumt inser jag ju nu! Men jag kan tyvärr inte gå tillbaka och ändra på det. Nu har vi hus och barn och allt jag kan göra är att hoppas han försöker ändra sig lite på det planet, att han tar det på allvar nu på riktigt. 

Håller med. Men jag tycker inte att rökandet etc är den springande punkten utan viljan till förändring.

Jag har skrivit i tråden om min ohändiga man som varken kunde laga mat eller städa när vi träffades och som bättrat sig. Det som gjort att jag stannat kvar och som jag upplever skiljer honom som person mot många som det skrivs trådar på FL om är att han har och har haft en vilja att lära sig och bli bättre. Han vet att han inte är så bra på det här (men jättebra på annat i familjelivet!) och kan tänka sig att prova nya sätt. Det är det, tillsammans med att han är mycket kompetent på andra områden, som har varit avgörande för mig. Och att jag älskar honom, så klart! :)