Han är så otroligt slarvig

Han är så otroligt slarvig

Ja han är så slarvig och jag känner mig numera bara helt matt över det. Vi har varit tillsammans i flera år nu och det blir inte bättre med tiden. Allt han gör känns det som att han bara försöker få överstökat snabbt alternativt att han bara inte bryr sig om att det ska bli bra gjort, trots att jag SÅ många gånger bett honom gör saker ordentligt. Det slutar med att alla sysslor hamnar på mig för att jag vill ha saker bra gjorda.. 

Tvätt. Disk. Måla väggar. Såga ut, måla och spika upp lister. Olja altanen. Klippa häcken. Dammsuga och moppa golven. Städa och plocka undan grejer. Köpa kläder till dottern. Laga god mat. 

Han tar på sig att göra grejer och gör sådant jag ber honom om men han gör det inte bra. Så problemet är då att jag som vill att det ska bli bra måste göra det själv för annars blir det inte bra. Och det blir så utmattande i längden att ha så mycket jag måste göra. Bara för att jag inte vill leva i ett skitigt eller fult hem, vill att dottern ska ha bra kläder och få äta god mat, vill kunna ha fina kläder själv. 

Vi har pratat om detta så mycket där jag sagt att detta är så viktigt för mig och han säger alltid att han ska bättra sig och göra saker ordentligt men sen blir det inte så. Och jag förstår inte, för mig känns det inte som att han bryr sig. Det handlar ju om att anstränga sig. Inte om något man ska lära sig göra. Varför vill han inte göra det för sitt hem, mig eller sin dotter? Han säger att han bryr sig men att han bara är slarvig. Att han ska jobba på det. Men jag tror inte det är möjligt mer. 

Vad kan man göra? Börjar tappa hoppet och ifrågasätta om jag orkar ha det så här resten av livet. Kan man verkligen bara vara så slarvig och aktivt måste jobba bort det eller bryr han sig bara inte? 

Och vad kan jag göra annorlunda mer specifikt? Vilka är fördelarna med att han gör saker på det sättet? 

Alla har svagheter och brister. Ska du leta efter en perfekt partner som möter alla dina önskemål så kommer du aldrig hitta någon.
Hans slarvighet var inget jag märkte av i början, det var först när vi flyttade ihop som det började komma fram. I början var det fine, man påpekade grejer ibland med hopp om att det skulle bättras. Nu har det hoppet övergått till uppgivenhet och matthet. 

Familjen är redan byggd, så frågan är snarare om vi tror att han kan förändra denna egenskapen eller om jag kan leva med den (och hur jag gör det i så fall). Han har många andra fina egenskaper som gör att jag fortfarande älskar honom mycket. Men denna delen av honom tär på mig mer och mer. 

Det enda jag kan komma på som han ?bryr sig om? är hans bil och den tvättar han när det börjar bli kritiskt på det enklaste sättet möjligt dvs biltvätt. Jag försökte läsa på och lära honom att det är bättre att tvätta för hand samt skölja under bilen bra osv, så då började han göra det ibland själv men blev väl inte superbra (otvättade fläckar på sidan av bilen) och noll intresse att lära sig själv. Samt så glömde han besikta nu så det blev körförbud på den osv. Så ja slarvig där med. Har svårt att komma på något han någonsin har gjort ordentligt faktiskt. Men jobbet sköter han så jag antar att han inte kan slarva där för mycket.. jag har så svårt att förstå att man kan vara så och bara inte bry sig om sådant så mycket.

Det har ju växt över tid och det är väl det som har varit så jobbigt. Han är en fin person, vi har väldigt roligt ihop, många gemensamma intressen och fungerar mycket bra på alla plan bortsett från just detta som då har börjat göra mig galen. Han har i princip inte kunnat något om hushållssysslor samt inte haft något driv att ta reda på hur saker göra själv och det har väl ändå gått framåt lite där jag har lärt honom grejer. Men det mesta görs ändå slarvigt fortfarande. Jag har väl bara svårt att förstå hur man kan vara så tafatt och slarvig som en vuxen människa och jag känner många gånger att jag går in i en mammaroll med honom, vilket är fruktansvärt tråkigt. Önskar att jag kunde delegera saker till honom, känna mig trygg med det och inte behöva kontrollera sen samt lära upp/tjata vilket det ofta blir. 

Han vill göra det bra för min skull men det stör inte honom så mycket att det är smutsigt eller dåligt gjort. Han ser på efterhand när jag pekar ut vad som är dåligt men i stunden ?ser? han inte det. Så då är det svårt att göra det bra eget initiativ.