Inlägg från: Anonym (Kajanders) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kajanders)

    Han är så otroligt slarvig

    Smart kille. Gör det slarvigt så tar frun hand om det. Tappa tallrikar i golvet så slipper du diska. Låt krukväxterna dö så tar hon över blomvattningen.

    Två saker du kan göra:

    Låt bli att rätta hans "misstag" och låt bli att tjata. Låt verandan vara oljad till hälften. Det är bättre än inget.

    Tänk så här: "Han är underbar på så många sätt, jag är lycklig som får leva med honom." Upprepa varje gång han slarvar.

  • Anonym (Kajanders)
    Anonym (Matt) skrev 2025-08-13 09:46:20 följande:

    Han lärde sig inget hemma och jag är säker på att det är anledningen till att han är så här. Hans föräldrar har det väldigt gott ställt och tog in hjälp till allt, till och med till städning, och gjorde nästan inget själva. Så han fick aldrig ens se hur saker skulle göras via föräldrarna. 


    Jag har släppt grejer i perioder när jag fokuserat på annat och resultatet blev att han städade men det var inte ordentligt gjort. Dvs illaluktande toa, kalk och smuts och damm. Visst skulle jag kunna jobba på att acceptera att ha det så, men samtidigt vill jag inte ha det så. Jag vill ju bo i ett rent hem. Är det verkligen en uppoffring man måste göra för att mannen inte kan ta till sig eller bryr sig om att lära sig göra det bra? Om det är viktigt för mig, varför vill inte han göra det bra för min skull? Hade rollerna varit omvända hade jag gjort allt för att bli bättre för min partners skull..


    Det är klart att han borde lyssna och bättra sig. Han verkar ha svag empati. Kanske är parterapi enda lösningen.

    Att fördela arbetsuppgifter kan vara ett sätt, men han verkar inte ens klara av att städa en toalett. Kanske kan du välja uppgifter åt honom som han klarar av, och där du kan stå ut med att det inte görs på ditt sätt.

    Det där med ansvar för barnens kläder och packning är knepigt. Vi hade också konflikter om det. Jag gjorde mina tappra försök att t ex klä sonen för förskolan. "Nej, inte den där tröjan!" Kunde jag då få höra. Jag skulle göra saker men bara på hennes sätt. Så det blev en uppdelning istället. Ansvar är något som är väldigt svårt att dela. 
  • Anonym (Kajanders)

    Min hustru har andra krav på ordning och reda än vad jag har. Det där med "var sak på sin plats" finns inte riktigt. Saxen och osthyveln kan finnas på lite olika ställen. Varje morgon går hon omkring i lägenheten och letar efter sin mobil eller snusdosan eller nycklarna. 

    Jag plockar efter henne. Ibland känns det som om jag har en tonårsdotter. Men som jag skrivit, jag försöker tänka på att hon har så många goda sidor, att jag älskar att hon finns i mitt liv, att det övertrumfar allt. Nästan.

    Jag läste en liten bok som heter "Häng inte upp dig på småsaker". I första kapitlet ställs frågan vad som är småsaker. Svaret: "ALLT är småsaker."

  • Anonym (Kajanders)
    Anonym (Matt) skrev 2025-08-13 13:09:17 följande:

    Att inte vilja ha mögel, fett- och matrester på köksutrustning är höga krav? Ha en häck som inte diffar 0,5 m i höjd på olika ställen? Inte ha en illaluktande toalett? Att dottern ska ha rätt kläder när hon går till förskolan så hon inte fryser eller blir blöt? 


    Ska jag sänka mina krav så kommer vi leva i misär. 


    Hm... 50 cm nivåskillnad på häcken är inte min definition av att leva i misär.

  • Anonym (Kajanders)
    Anonym (Sing) skrev 2025-08-13 13:25:04 följande:
    Ja, men om ingenting praktiskt fungerar och man har barn kan det bli enerverande ändå. 
    Ja, och tyvärr måste man nog ta fajten då, om den ena parten är slö, slapp och likgiltig. Komma fram till en arbetsfördelning och hur olika uppgifter ska genomföras:

    Ska disken diskas genast efter middagen eller kan den stå kvar över natten?
    Bör det finnas separata tvättkorgar för olika sorters tvätt, för att undvika misstag?
    Hur ofta får man byta underkläder, tshirts och skjortor?
    Hur ofta ska huset dammsugas?
    Måste man dessutom våttorka golven varje gång?

    Etc.

    Trist lista, men kanske nödvändig.
  • Anonym (Kajanders)

    Vi kan väl enas om att det finns slappa, oempatiska, trista män. 

    Nu ska jag generalisera lite om kvinnor:

    Kvinnor vill prata, förhandla, hitta samförstånd, vill att han ska förstå att han borde ändra sig för att det ska bli bra för båda, vara mer empatisk. Kvinnor påminner, tjatar, underkänner hans tama försök. Skäller kanske, på att han är så hopplös. Beklagar sig för sina väninnor.

    Mitt tips: Sätt gränser. Säg: Från och med måndag vill jag att du tar hand om tvätten och städningen, så kan jag ta allt kring matlagning och disk. 

    Gör listor, skriv avtal.

  • Anonym (Kajanders)
    beli skrev 2025-08-15 17:36:02 följande:
    Tro mig, problemet att män inte sköter hushåll och familj är större än att kvinnor 'tjatar'. Tjatandet kommer av att mannen i fråga inte bidrar. Många spelar tv-spel dagarna i ända, jobbar dygnet runt eller anser bara att hushåll och barn ju är kvinnogöra. Det är bara att läsa alla hundratals inlägg om det här på FL för att se det.
    Jag tycker att du missar min poäng. Vems brister som är det största problemet kan vi väl lämna därhän. Men om en kvinna är missnöjd med att han gör för lite av hushållsarbetet så tror jag att det är mest effektivt att sätta upp exakta gränser, inte vädja, påminna, upplysa, tjata, tjata, tjata...
  • Anonym (Kajanders)
    beli skrev 2025-08-15 23:51:17 följande:
    'OM en kvinna är missnöjd'. . . Har du funderat på varför den här skeva arbetsfördelningen överhuvudtaget existerar, varför den är så vanlig? Varför ska en kvinna, tusentals kvinnor, behöva bemöta partnerns lättja/ovilja överhuvudtaget?

    Och vad är exakta gränser för dig?
    Ja, den är skev för att jämställdheten har stora brister.

    Kvinnor behöver inte bemöta partnerns ovilja på något effektivt sätt, de kan fortsätta att tjata och vara missnöjda.

    Eller så etablerar de exakta gränser. Du tvättar och städar. Jag lagar mat och diskar. Väldigt tydligt.
  • Anonym (Kajanders)
    beli skrev 2025-08-17 10:36:45 följande:
    Men av vad jag har läst så finns det många män som ÄNDÅ inte gör sina uppgifter.

    Sen att det är kvinnan som måste etablera exakta gränser. . . Då utgår man ju fortfarande från att det bara är EN i relationen som är ansvarig för hem och familj. Säger den partner inget, då är det okej för den andra partnern att inte göra nåt. Du skulle väl aldrig säga att mannen måste etablera exakta gränser för vad som ska göras i köket för att kvinnan ska göra det?
    Nej då, hon kan fortsätta att tjata och vara missnöjd, dag efter dag. 
  • Anonym (Kajanders)
    beli skrev 2025-08-18 16:20:44 följande:
    Så som kvinna står man mellan dessa två alternativ? Det ligger aldrig på mannen att vara med och samarbeta som ett team från början?

    (Min åsikt är att båda självklart ska ta initiativ från början oberoende av kön, men jag far efter din åsikt, och kanske en aha-upplevelse?)
    Du har förstås rätt. Det är ganska lätt att ha rätt. Det svåra är att FÅ rätt.

    Du talar om etik och moral, jag talar om effekt, om hur man kan försöka lösa ett problem. 
Svar på tråden Han är så otroligt slarvig