Trött på sjukt kräsna barn!!

Inget tvång eller tjat vid matbordet

Mina barn får äta det som serveras eller vara utan. Jag tjatar inte. Om de gnäller eller säger att de inte gillar den maten, säger jag bara att ?ok, du måste inte äta. det väljer du själv? och där tar liksom ?diskussionen? slut innan det ens blir en diskussion. Dock måste de alltid smaka. Oftast äter dem upp trots att de gnällde innan, annars så äter de i alla fall del av maten (t.ex bara pastan).

Jag brukar låtsas att det inte rör mig i ryggen när mitt barn inte vill äta. Tror att om de märker att man reagerar så triggar man dem mer. 

Först och främst igenkänning x1000. Är fortfarande där emellanåt, men med en 13 och en 14-åring är det inte så ofta längre. Tvärtom får jag istället uppskattning en eller ett par gånger i veckan då de är hos mig. Jag minns knappt hur jag har gjort, inget särskilt skulle jag tro. Samma som du typ, pendlat mellan att vara oerhört tillmötesgående till att det är bara att gilla läget. När det har varit dessa kräsna perioder har jag ofta sagt att de iallafall måste äta något litet och i värsta fall bara dricka då. Det jag nog ändå hållit kvar vid är att ge dem chansen att ha åsikter och beställa vad de önskar för mat, men aldrig gjort olika. De har fått komma överens, eller kompromissa att den ena får sin vilja ena dagen och nästa dag får den andre välja. Ett tag fick de varsin veckodag där de hade veto att bestämma mat den dagen. Resten av dagarna bestämde jag.

Nu är det som sagt sällan problem längre. Jobbigast nu är att försöka komma på någorlunda varierad meny.

Jag införde regeln att ingen klagar på maten vid bordet. Gör man det får man lämna bordet och komma tillbaka efter en stund med trevligare attityd. Det serveras inte heller någon annan mat än den jag lagat. Jag lagar en rätt, även om det kan bjudas på viss modifiering. Äter tre av familjemedlemmarna musslor, får den fjärde en torskbit. Jag blandar inte i fetaost i salladen så att barnet som inte äter fetaost kan välja bort det. Men det baseras på att man har två, tre livsmedel per person som inte äts. Duger inte maten får man gå hungrig eller äta av bästa förmåga, även om det är ris och gurka en kväll. 

På det här sättet har vi kommit ifrån gnället redan när vi sätter oss till bords och barnen börjar med att äta och inte att gnälla. Speciellt den ena har också glömt bort att maten kanske inte är god och äter istället. 

Jag lagade aldrig extra maträtter utan det som serverades var det man åt. 

Däremot var jag under värsta gnällperioden helt okej med att servers allt åtskilt i varsin skål/fat/kastrull  så det fanns chans att nånting skulle falla i smaken även om det var en torr kokt potatis med salt . Samt att jag serverade extra mycket "plock" . Hellre fler skålar med grönsaker än att göra en sallad.  Då ökade chansen ytterligare att något skulle slinka ner.

Jag var fullständigt nöjd med att det åts två knäckebröd med smör och aromat och en potatis med salt och tre klyftor tomat.  Då visste jag att dom iallafall inte var hungriga.  Och jag slapp tjat 

Och jag var benhård med nolltolerans för spring i kylskåpet och snacksande på rummet med inköpt snask . Åt man inte middag erbjöds middagen som kvällsmat . Nåt annat var inte förhandlingsbart.  Och privilegier försvann i en grisblink om snask åts istället för mat och resulterade i gnäll vid matbordet.  (I detta fall indragna pengar och nedstängd swish )

Jag känner inte alls igen det du beskriver.
Min dotter var selektiv vid 4- 12 år ungefär men jag visste ju vad hon åt och såg till att hon fick det hon  åt. Jag var hos skolsyster och hon sa jag skulle göra så. När det var något hon inte gillade fick hon ICAs köttbullar. Efter hand har hon utvecklat sig och äter idag allt utom sill och skaldjur.

Du visar tydligt att de inte behöver äta, kinkar de lite plockar du fram något annat så det finns valmöjligheter och det lönar sig att inte äta. Det är inte farligt att vara hungrig. 

Maten du lagar kanske inte är så god?

Det låter som du lägger upp maten? Låt barnen ta själva? De kanske inte vill ha en massa sås? 

Förutom flera bra tips ovan: Engagera barnen i matlagningen tidigt.

Låt dem själva lära sig krydda och smaka av, för det är mycket svårare att vägra äta något som man själv har varit med och lagat och smaksatt. Då kommer du att lära dig mer om varför de tycker som de gör också.

Man kan börja med att ge barnen vars en dag i veckan att bestämma mat på, och då får de hjälpa till med den. Så glider man in med mer ansvar efter hand.

Vår son gjorde italiensk risotto från grunden när han var 12, för det var det godaste han visste så så ville han lära sig laga det. Vi tömde heller inte en diskmaskin från att han var 12-19, för det fick han som ständig uppgift.

Alldeles för många gör allt åt sina barn och sen flyttar de vid 18 och kan inte laga mat, tvätta eller städa.