Äldre barn

Jag hade tagit en trea. Sedan bott där tills barnen har egna boenden. Barnen är stora och behöver inte bo varann vecka. Ni kan träffas mkt ändå. Och du har ett gästrum. 

En trea och använda den hur tänkte du isåfall? Ett rum som flexibelt gästrum? eller Åt yngsta? Det som stör är också att det är jag som står för all struktur o stöd i vardagen som behövs. Den andra föräldren är fysiskt närvarande men knappast mentalt för barnen. Har noll koll o noll framförhållning o noll idé om att det är något fel med det?

Barnen är nästa vuxna.  De kan i stort sköta sina egna liv.

Prata med barnen på ett vuxet sätt hur de ser på boende mm.

Absolut. Men jag tänker nog att jag ägnat hela livet åt att låta deras behov styra o nu vill jag även själv ha tänkt hur det blir bäst för inte bara dem utan mig så därför vill jag fundera lite innan jag lyfter det med dem o gärna ha input på saker jag inte själv tänkt på 

De är 18 och 20 år. Varför behöver de en förälder som stöd och struktur i sin vardag? 20-åringen kan sovs hos pappan och 18-åringen hos dig. Vill den stora sova över hos dig någon gång så har du väl en soffa?

Känner till en mamma i liknande situation.

Hon såg till att få en lägenhet, en 3a,  där det gick att stänga om vardagsrummet och det inte var ett genomgångsrum. Där bodde hon sedan. Men de använde det stora rummet en del gemensamt också. 

Det var en god tanke! Varsitt rum varav ett delas ibland 

Kanske kan gå ditåt. De har behövt mycket stöd. Men rullar rätt bra nu. 

Tar gärna emot olika kreativa idéer hur man på ett bra sätt får till en lösning för 3 i en lägenhet med två stora rum o ett gemensamt vardagsrum/kök På öppen stor yta. 

Se till att få en lägenhet där vardagsrummet bara har en ingång och går att stänga om.

Erbjud sedan barnen var sitt sovrum och sov själv i vardagsrumnet. Ni kan använda vardagsrummet dagtid tillsammans, men vill de titta på en film sent på kvällen så kan de göra det i sina rum.

Som någon ovan sa; ha ett "vuxet" samtal med de två unga vuxna barnen, om boende (kanske även om skilsmässan och livet framåt).

Detta kan låta konstigt, men en skilsmässa kan vara en "anledning" till att skapa nya band till sina "unga vuxna barn". Hitta en "vuxen" relation...

Jag var i samma sits för ca 2år sedan, dock med tre "unga vuxna barn". Exet blev kvar i huset, så även barnen initialt. För oss så blev det i sak aldrig en "frågeställning", varken från min sida eller exet eller barnen. Jag kände inte att jag ville propsa på "varannan-veckas-liv" (kändes inte rätt för så pass stora "barn"), jag visste att de två äldsta var på väg "hemifrån" i en väldigt snar framtid.

Så varför skaffa ett nytt boende som är för "stort" (för dyrt!?!). 

Jag hamnade tillslut i en 3:a. Ca 6-8mån efter skilsmässan så flyttade äldsta hemifrån (med sin tjej), och mellanbarnet flyttade också hemifrån (till en ny bostadsort). Kvar var yngsta som då hade ett år kvar på gymnasiet. Nu i år nykläckt student.

Idag så bor yngsta mer (och mer) hos mig, äldsta står fortfarande på egna ben (boendemässigt), mellanbarnet har flyttat hem igen (till exet).

För mig så var det viktigare att förmedla känslan till mina barn att - mitt hem även är deras (!). De är alltid välkomna! När som, hur som. Plats går alltid att lösa.

Men mina "unga vuxna barn" är väldigt självständiga, lever i mångt och mycket sina egna liv, löser "vuxen saker" själva (ibland med stöttning förvisso), och är även självständiga gentemot sina syskon.

Jag skulle ta en trea och sova i vardagsrummet. Det är ju ändå bara några år tills något av barnen flyttar ut och då kan du flytta in i dennes gamla sovrum.

Man får skärma av lite med hyllor eller liknande.

De har ju ett helt stort hus att bo i om de önskar mer yta då och då.

De är lite för gamla för detta med varannan vecka och får väl komma och gå som de vill. Så skulle jag resonera.