Han var otrogen

Jag förstår absolut att du inte vill prata med honom, för ja, risen är ju väldigt stor att det du får höra är lögner och ursäkter. 

Jag kan känna igen mig i den känslan också, att undra om man någonsin kommer träffa någon som inte ska ljuga för en. Tycker dock det är ett märkligt beteende om han nu varit så väldigt tydlig med hur mycket han avskyr otrohet. Jag kan inte låta bli att undra om det är så utstuderat att han varit så noggrann med det för att invagga dig i en fall trygghet. Hoppas dock inte att det är så illa. 

Själv har jag spenderat nästan hela mitt vuxna liv som singel just pga att jag blivit så bränd av någon som jag älskade. Jag sa t.o.m. att det absolut västa du kan göra mig mig är att vara otrogen. Att pga att min far var otrogen mot min mor + att jag inte tror jag känner någon som inte antingen blivit bedragen, eller varit den som bedragit, så har vaksam redan innan vi inledde något. Jag fick också världens tal om hur otrohet var det värsta han visste också och att han aldrig skulle vara otrogen mot någon, och absolut inte mig. Men likväl var det de som hände. Det kombinerat med massa gaslighting om ?hur jag inte skulle låta mina nojor pga min pappa förstöra för oss? osv, och ändå stora delar av tiden höll han på på annat hål. Men istället för att stå för det, försökte han få mig att tro att det bara var jag som var paranoid. 

Har dock haft en relation därefter, där otrohet inte förekom, och där hade jag noll otrohetsnojor, vilket var en rätt skön bekräftelse att det faktiskt inte var jag som var knäpp?
Sen tog det slut pga missbruksproblem istället, men det var ändå en skön bekräftelse faktiskt. 

Däremot så är jag tveksam om jag inte bara kommer nöja mig med att leva själv framöver faktiskt. Har ett bra liv som jag trivs bra med, så varför ska jag utsätta mig för det ännu en gång bara för närhet och sex? Nä, tror fan inte det. Det klarar jag mig utan. Jag har familjen och vänner, det klarar jag blir väl på. 

Ja nu var det ju inte meningen att det skulle bli så mycket om mig, jag ville bara säga att du inte är ensam. Jag förstår absolut hur tufft det är. 
Du förtjänar verkligen bättre. Man ska inte behöva ta det från någon som ska vara en trogen. 

Ellerhur?
Och inte bara lurad för min del. Även fast jag vet att det inte borde göra det så blev det att jag länge att jag gick och skämdes, och undrade vad det var för fel på mig och varför inte jag räckte osv. Förnuftsmässigt vet jag ju att allt det var saker han borde känns. Inte jag som gjort något fel. Men just känslan av att veta att många i vår omgivning vetat om det, och där fick jag som ett fån, ovetande. För han lyckades ju faktiskt få mig att tro att det var jag som var nojig?

Superskönt för dig att du inte kommit lika långt som mig. Jag önskar att jag vetat tidigare, men för mig var det 5 år in och både prat om barn och planerna till bröllopet var bokat. Men tackar gudarna att det inte hunnit bli några barn 😅

Tack 😊
Nä, det kan jag förstå då att man vill ha den känslan av skapa en familj. 
Men visst har även jag en del av mig som skulle vilja träffa någon och leva lyckliga i alla dagar? (såklart med med och motgångar) Men att träffa någon där det är så pass bra, att det är värt att lämna det man har för (dvs livet med mig själv).
Där problemen är att man har något tjafs här och där, om vem som skulle ha gjort vad eller vad det nu kan vara. Men där det inte är fult av lögner och bedragande osv. 

Har dock både en vän i min närhet och min ena syster som båda har relationer som är sådär nära perfekta att de är avundsvärda. Såklart jätteglad för deras skull och önskar dem allt got och hoppas att jag kanske träffar någon man Kan få så med, men det känns rätt sällsynt tycker jag. 
Eller så rör jag mig i fel kretsar kanske 🥴

Detsamma till dig oxå 💞