Hjälp inför skiljsmässa

Jag hade det precis likadant! Funderat i flera år (och varit tydlig med vad jag tyckte kunde förbättras), barnen 16 &18, han ville bo kvar, osv.
Jag velade hur länge som helst, och fick aldrig sagt något, tills en kväll då vi blev oeniga om något, och det blev ett tillfälle att ta upp det. Inte alls planerat, men så blev det. 
Barnen tog det väldigt lugnt, och första frågan var vem som skulle ha brödrosten... (som ett exempel) Det blev lite praktiskt prat, och sedan flöt vardagen på några månader tills jag flyttade. De fick vara delaktiga i val av område osv. Sammantaget gick det väldigt bra, det enda jobbiga med barnen var väl för dem att ha saker på två ställen. 
Jag mådde mycket bättre. Efter tre år träffade jag en ny man.